Fler går med efter strejken
 |
| Pia Kastebring är kabinklubbens ordförande. Foto: Bertil Ericson |
För kabinklubben på SAS är ledningens överlägsna hållning det största problemet. Facket anser att företagets styrande talar till de anställda och aldrig med dem. Men klubben har fått fler medlemmar efter strejken.
– När vi för fram synpunkter och pekar på problem uppfattas det enbart som något negativt, säger Pia Kastebring, som är kabinklubbens ordförande.
För LO-Tidningen förklarar SAS Sveriges vd Anders Ehrling att ledningen är beredd att ta halva ansvaret för det hårda klimatet och vill finna en ton som är lyhörd och respektfull. Pia Kastebring hoppas att det är uttryck för en ny insikt, men hon berättar samtidigt att ledningen börjat kalla in dem som uttalat sig för media under konflikten för enskilda samtal. Det stora problemet är ledningens attityd mot medarbetarna. Klubbstyrelsen klarar nog bättre hårda diskussioner, säger hon.
Pia Kastebring har arbetat som flygvärdinna i 30 och varit fackligt aktiv i tre omgångar. Hon blev ombedd av sina arbetskamrater att komma tillbaka och bli ordförande 2005. Hennes upplevelse är att flygbolaget, till skillnad från tidigare, är ovilligt att diskutera problem, sätta något på pränt och göra nya överenskommelser.
– Min fackliga grundsyn är att resultatet blir bäst för båda parter om vi gemensamt försöker finna lösningar, men det har blivit mycket svårare.
Det har gått ett par veckor efter flygstrejken, och kabinklubben har picknick i Rosendahls trädgård på Djurgården i Stockholm.
Fyradagarsstrejken i slutet av maj handlade om arbetsmiljön. Huvuddelen av SAS-planen blev kvar på marken. Före och under strejken gick bland annat vd Anders Ehrling till hårt angrepp mot facket och pekade särskilt ut Pia Kastebring. I pressmeddelanden skrevs att hon inte klarade att förhandla eftersom hon inte kunde prioritera bland kraven och att hon egentligen var ute efter att styra hela företaget.
– I sådana uttalanden kommer nog deras egen uppfattning fram. De vill helt enkelt bestämma på egen hand. Vi framställs som en galen klubb utan stöd från medlemmarna. Så är det inte alls. Vi förmedlar bara medarbetarnas synpunkter, säger kabinklubbens ordförande.
Dessutom säger hon att kraven aldrig varit ultimativa – alternativa lösningar har funnits hela tiden.
”Medlemmarna är nöjda”
Pia Kastebring berättar att SAS-ledningens uttalanden och kontroll av vilka som var med i facket ledde till att fler organiserade sig. Efter konflikten startades en insamling bland klubbens medlemmar till klubbstyrelsen. Tanken är att de ska kunna koppla av lite och äta gott.
Strejken ledde till ett nytt bättre kollektivavtal. Flygpersonalen får rätt att sitta ner och äta under en halvtimme efter sex timmars flygning och den schemalagda arbetstiden under en sjudagarsperiod begränsas till 42 timmar. Klubben får också medbestämmande över bemanningen på flygplanen.
– Medlemmarna är nöjda med avtalet och de känner sig stärkta. Det är det viktiga, säger Pia Kastebring.
Hon berättar att hon inte hört några kritiska kommentarer från passagerare efter strejken. En del har också uttalat sitt stöd.
Ingen jobbar fackligt på heltid
Hela klubbstyrelsen är kvar i sina flygande jobb. Det tycker Pia Kastebring är viktigt för att de fackliga företrädarna ska känna till arbetsförhållandena och inte fjärma sig från medlemmarna. Men efter förhandlingarna och strejken ville hon ta ut en kompdag för att vila. Det gick inte, eftersom det inte fanns annan personal att sätta in.
För kabinklubben är just bemanningen ett av de grundläggande problemen. Det finns en myndighetsreglerad minimibemanning, som behövs av säkerhetsskäl. Enligt Pia Kastebring flyger SAS ofta med minimibemanningen trots en omfattande service till passagerare, och det leder det till en oerhört pressad arbetssituation för kabinpersonalen.
– Dessutom har vi yrkets glamourstämpel. I mångas ögon skulle vi ha det för bra även om vi jobbade jämt, aldrig åt mat, aldrig gick på toaletten och inte fick något betalt. Glamourstämpeln måste vi få bort.
I första hand är flygjobbet ett säkerhetsarbete, säger hon. Flygvärdinnor, stewards och pursers är brandkår, läkare och kuratorer i luften. Att servera kaffe och sköta försäljning är bara en del av kabinpersonalens arbete.
Och även under en avslappnad picknick i sommarvärmen handlar det om framtida fackligt arbete:
– Våra medlemmar har rest sig och sagt att det är nog. För SAS-ledningen borde det handla om självrannsakan och en översyn av personalpolitiken. De har fått både early warning och red alert. Vi vill ha en modern personalpolitik och enda vägen framåt är genom samverkan, säger kabinklubbens ordförande.
FAKTA: Kabinpersonalen har två lönetrappor, som båda bygger på anställningsår. Den senaste införda sträcker sig från 15.000 till 22.000 kronor i månaden. Ingen går på den, eftersom ingen har anställts sedan avtalet slöts.
I dag har de anställda i stället en trappa som ger löner mellan 15.000 och 25.800 kronor i månaden. Högsta lönen nås efter 16 år. Trappan är kapad i toppen och därför har ett extra tillägg på 1.272 kronor skapats för dem med lång anställningstid.
Till det kommer ett flygtillägg på mellan 1.000 och 2.000 kronor. Dessutom kan en purser, kabinens arbetsledare, få ett påslag på 3.000 kronor. Det innebär att maxlönen för en purser är ungefär 32 000 kronor och för flygvärdinnor och stewards drygt 29.000 kronor.
