Joe Biden gick strejkvakt med bilarbetarna – det måste Kamala Harris också göra
Det räcker inte att försvara det nuvarande samhället mot skurkar som Trump, skriver Arbetets politiska redaktör.
USA:s politiska kultur är en djupt polariserad kultur. Två klaner som saknar språk för att tala med varandra slåss på liv och död.
Och mellan dessa grupper står horder av apatiska väljare som inte längre litar på det politiska etablissemanget, journalistiken eller de demokratiska institutionerna.
Det i ett sådant läge det kan vara helt jämt mellan Kamala Harris och Donald Trump i opinionsmätningarna.
Det är i ett sådant läge alla förutsägelser om hur det ska gå ligger inom felmarginalen.
Att varken USA:s roll i Israels övervåld i Palestina, flera attentatsförsök mot Donald Trump, utfrågningar eller tv-debatter mellan kandidaterna har påverkat opinionen säger en hel del.
Vill locka besvikna republikaner
Ur det perspektivet måste man säga att Kamala Harris valkampanj har varit en besvikelse.
I stället för att prata politik har väljarna serverats vaga löften om att det blir progressiva framsteg och nationell enighet.
Strategin tycks bygga på idén att man ska vinna mitten och uppfattningen att politiska mitt består av besvikna republikaner som tycker att Donald Trump är en dålig nyliberal och en dålig krigshök och en dålig människa.
Kanske duger anslaget det för att Trump ska förlora men räcker det för att faktiskt vinna?
För vänstern och för progressiva rörelser och partier kan det aldrig räcka att bara försvara det nuvarande samhället mot sådana som Donald Trump, Marine Le Pen, Boris Johnson eller Jimmie Åkesson.
Behövs radikala svar
Det är trots allt det här samhället som skapat sådana politiker. Att klamra sig fast vid konventioner när tokhögern vinner val på löften om att slå sönder alla konventioner är ett fördröjningskrig som man inte kan vinna.
Nej, det krävs radikala svar som faktiskt löser de frågor som sopats under mattan i årtionden.
Det handlar om den växande ojämlikheten, de inställda klassresorna, arbetslivets förändrade villkor och de negativa effekterna av globaliseringen.
Joe Biden verkar, trots sina fel och brister, ha förstått detta.
När han vann över Trump i valet 2020 tog han – i samarbete med Bernie Sanders socialistiska rörelse – fram satsningar på sjuk- och föräldraledighet, bostäder, högre utbildning, barn- och äldreomsorg samt stora klimat- och jobbreformer.
Det var ju så man på allvar skulle kunna oskadliggöra trumpismens lockelser.
Joe Biden stärkte facken
Republikanerna stoppade mycket av det där i senaten, men Bidens flirt med arbetarklassen var inte över.
I september 2023 gick han som första amerikanska president någonsin strejkvakt när bilarbetarfacket UAW strejkade i Michigan.
“Där demokrater tidigare sett sig som medlare mellan fack och arbetsgivare, ställde sig partiet nu på arbetarnas sida”, har Jonas Algers skrivit i Flamman.
Kamala Harris verkar inte riktigt lika bekväm med detta, trots att det var hon som säkrade Bidens stora klimatinvesteringspaket Inflation Reduction Act, IRA.
Här satsas hundratals miljarder dollar på företag som producerar klimatvänliga produkter på amerikanskt territorium. Sysselsättnings- och tillväxteffekterna syntes direkt och det stärkte dessutom fackföreningsrörelsen.
Inte de rika som ska ha tack
Att 300 000 av UAW:s medlemmar – många i de så viktiga vågmästarstaterna – nu valarbetar för Kamala Harris är ingen slump.
Att Donald Trump samtidigt lierat sig med bilfabrikören och fackhataren Elon Musk är förstås också mobiliserande.
Det finns fler exempel, inte minst i de kvinnodominerade branscherna.
Hotell- och restaurangfacket Unity Here ska knacka på 3,5 miljoner dörrar för att vinna väljare åt Harris.
Vård- och servicearbetarfacket SEIU skjutsar medlemmar med buss från Los Angeles till vågmästarstater som Nevada och Arizona för att knacka dörr. Kaliforniska lärarfacket CTA gör samma sak.
– I det här valet så står det mellan Kamala Harris, som har samarbetat med fackföreningar för att skapa en ekonomi som fokuserar på arbetarna och Donald Trump, som skulle ta bort alla de framsteg vi har gjort, har Liz Shuler som leder den fackliga federationen AFL-CIO sagt.
Om Kamala Harris vinner i dag så är det inte de rika och mäktiga hon ska tacka.
Det är Amerikas kämpande fackföreningsrörelse.