Säg bostadspolitik och nästan alla politiker får något tomt i blicken. ”Det kostar så mycket, det är så krångligt”. Sen är det stopp. Det politiska Sverige har drabbats av en monumental mental blockering. Det där med krångel, pengar och subventioner är gammalt. Svensk bostadsmarknad är en av de mest avreglerade och marknadsstyrda i Europa.

Boendet och bostadspolitiken rör alla viktiga samhällsområden: arbetsmarknad, energi och miljö, social sammanhållning och samhällsbyggande, ungdomars villkor och äldres, skatter och fördelningspolitik. Bostaden är inte bara tak över huvudet.

Bostadspolitiken är en genuin välfärdsfråga som tangerar allt utom möjligen fiske och jakt. Att bostadspolitik blivit ett fulord är ett problem för medborgarna.

Ta bara rörligheten på arbetsmarknaden. Idag råder brist på bostäder i fyra av tio kommuner, framför allt i de stora kommunerna där tillväxten är som störst. Nu mer än någonsin gynnas ägt boende och det får följder för rörlighet och sysselsättning. Är det klokt?
 
80-talisterna är lika många som 40-talisterna
TCO kom i en studie fram till att ungas inträde på arbetsmarknaden allvarligt försenas av bostadsbristen. Det kostar samhället stora pengar. Åttiotalisterna och deras yngre syskon är lika många som fyrtiotalisterna. Hur ska vi ordna bostäder åt alla dem?

Det kommer att krylla av gamla framöver som bara blir äldre och som kommer att kräva mer och mer vård. Ingen tror att sjukvården kommer att klara det utan en rejält utbyggd hemsjukvård. Bostaden kommer att bli vårdplats för många och arbetsplats för andra.

Hur ska vi greja det? Är det bra att dom gamla tvingas bo kvar i villan? Kan hyresvärdarna bygga ut sin service? Hur ska alla anpassningar finansieras?

Samtidigt som både unga och gamla efterfrågar hyreslägenheter gör man allt för att göra dem dyrare och svåra att få tag i. Under flera år har kommuner och stat misshandlat hyresrätten ekonomiskt och det har drivit på segregationen. Alliansregeringens politik med borttagna stöd till bostadsbyggandet och ett saftigt gynnande av välställda villaägare skruvar upp den politiken ytterligare. På kort sikt lägger hyresvärdarna ner byggandet av 11 000 hyreslägenheter – ungefär två årsproduktioner. På lång sikt blir det inlåsningseffekter i både villa och hyresrätt och en än värre segregation. Och självklart går ombildningarna av allmännyttans lägenheter i samma riktning!

Segregationen ökar och mirakelmedicinen sägs vara jobb. Men hur ska man hantera segregationens rumsliga sida – att vi bor alltmer uppdelat? Bostads-segregation har blivit detsamma som miljonprogramsområden. Miljonprogrammet står inför stora upprustnings och förnyelsebehov. Vi kan genomföra det så att områdena fungerar bättre socialt, sparar energi och blir miljöbra på en och samma gång. Om vi vill alltså.

Stora grupper kommer inte att ha råd med rimlig bostandard
Men segregationen finns i än högre grad i rikemansområdena. Ökande inkomst- och förmögenhetsklyftor får stora följder för boendet. Extrema priser i attraktiva lägen drar med sig alla priser uppåt. Stora grupper kommer i framtiden att ha stora svårigheter att skaffa sig en egen bostad med rimliga villkor och standard.

Trafiken planeras utifrån ett regiontänkande. Men hur kan man tänka trafiklösningar för hela regioner utan att samtidigt fundera på samhällsplanering och bostadsbyggande? En stor fråga framöver är hur vi ska bygga ihop städerna till fungerande samhällsbildningar där alla frågor finns med: kollektivtrafik, boende, samhällsservice, kommersiell service, kultur… Det kommer att kräva många skickliga politiker med både överblick och örnblick.

Idag är växthuseffekten och energifrågorna glödheta. Alla riktar ögonen på bilindustrin och transportsektorn. Samtidigt låter man den sektor som står för 40 procent av energiförbrukningen helt frejdigt bygga hus med samma energital som före oljekrisen! Vi talar om sopberget och knåpar med sopsortering för glatta livet, men glömmer att 40 procent av alla sopor kommer från byggsektorn!

Det allmänna ska trygga rätten till bostad
Bostadspolitiken är en ideologisk fråga. Riktningen de senaste åren har varit mer marknad. Men det har skapat en lång rad av de problem vi har idag. Marknaden klarar inte komplexa processer som boende och samhällsbyggnad. Det krävs en samverkan mellan marknad och samhälle där samhället ger tydliga ramar. För de framtida utmaningarna krävs kreativa lösningar och tvärsektoriellt tänkande av ett nytt slag.

Ansvarige ministern Mats Odell brukar säga att det behövs ett bostadsdepartement like lite som det behövs ett lastbilsdepartement. Han borde läsa regeringsformen. Där står inget om att det allmänna ska trygga rätten till lastbilar. Däremot står det att det allmänna ska trygga rätten till bostad (första kapitlet, tredje stycket.) Det är verkligen läge att ta regeringsformen på allvar.

Barbro Engman
Ordförande för Hyresgästföreningen
Skriv till debattredaktören