I den officiella kinesiska retoriken beskrivs landets revolution som böndernas revolt mot feodalismen. Sedan dess har maoistiska rörelser runt om i världen byggt sin kamp på  bönderna. Men Kina har förändrats. Dagens hjältar är snarast direktörer och finansspekulanter. Fortfarande händer det dock att bönderna lyfts fram i de högtidliga talen. En bok som dock definitivt grusar de sista illusionerna om ett samhällsbygge för bönder är Will The Boat Sink The Water? The Life of China’s Peasants (Kan båten sänka vattnet? Livet för kinesiska bönder). Titeln anspelar på ett kinesiskt talesätt om tidvattnet som lyfter alla båtar när det stiger.

Men så har inte blivit fallet i Kina, där bönderna kommit i kläm.

Will The Boat Sink the Water har en säregen tillkomsthistoria. Det kinesiska författarparet Chen Guidi och Wu Chuntao reste under flera år runt i byar i den fattiga provinsen Anhui. De intervjuade bönder och beskrev de eskalerande konflikterna mellan dem och de lokala myndigheterna. Boken kom ut i Kina 2003 och de osminkade berättelserna väckte sensation. Den kinesiska statens censorer ingrep och beslutade om förbud, men då hade redan 250 000 exemplar av boken sålts. Därefter har den fortsatt att säljas illegalt, i över tio miljoner piratkopior hävdas det.

Berättelserna i boken är både chockerande och grymma. De handlar om hänsynslösa lokala byledare som plundrar den egna befolkningen. En kärnpunkt är att lokala myndigheter har rätt att ta ut olika avgifter för att klara offentliga åtaganden. Men besluten om exakt vilka avgifter som ska krävas in har överlämnats till lokala kommunistkadrer.

Lokala makthavare kan hitta på vilka avgifter som helst
I vissa byar behöver par som gifter sig betala en avgift för giftermålscertifikatet, en för att få papperet undertecknat av myndigheter, en för kontroll av att de inte har smittsamma sjukdomar, en för familjeplanering, en för eventuella kostnader vid graviditet, en för att ”stärka tillgivenheten”, en depositionsavgift kopplad till ettbarnspolitiken (skaffar de mer än ett barn får de inte pengarna tillbaka), och en avgift för att garantera ett ”guldbröllop”. Det groteska i systemet är att lokala makthavare fritt kan hitta på vilka avgifter som helst. Fattiga bönder har fått betala allt mer och tryckts ner i allt djupare fattigdom.

I by efter by i provinsen Anhui har uppretade bönder sökt upp kommunistpartiets kontor och klagat över avgiftsfloran. Klagomålen har också gällt att kommunistkadrer stoppat pengarna i egen ficka. När bönderna vänt sig till sina lokala ledare har de trott att de skulle få rätt, ibland att ledare på högre nivå till och med skulle bli glada över att brister påtalats. Istället har de mötts med våld. De har vacklat ut från myndighetskontoren med sönderslagna ansikten. I flera fall har protesterande bönder sökts upp och mördats.

Lokala tyranner
Det är något ohyggligt och klaustrofobiskt med dessa lokala tyranner. Ibland tillåts de härska utan att någonsin granskas. Samtidigt har de som utsätts för våld och förtryck ofta inte kanaler för att göra sina fall kända eller för att få rättslig hjälp. I vissa fall har visserligen högre nivåer inom kommunistpartiet ingripit och avsatt lokala makthavare, men ännu oftare har man underlåtit att agera. Rättssäkerheten är ett lotteri. Först under de allra senaste åren, det vill säga efter att boken kommit ut, har kommunistpartiet insett att landets bönder betalar för höga skatter och avgifter. Men de åtgärder man föreslagit kan knappast kallas radikala.
Boken Will The Boat Sink the Water är också litterärt framstående. Uppgifterna är detaljerade, med tidsangivelser för alla händelser och med namn på inblandade personer (inte undra på att flera utpekade partikadrer stämt författarna).

Den detaljerade dokumentationen skapar en enorm trovärdighet. Men det är inget torrt utredningsspråk, stilen är snarast skönlitterär. Tonen är också genomgående lågmäld, utan försök att göra sensation. Det som berättas talar sitt eget språk. Så här kan historien om ett övergrepp inledas: ”Det var den 26 december, en isig vinternatt i mitten av den elfte månaden enligt månkalendern, när den lokala chefen för säkerhetstjänsten, Ma Li, tillsammans med sin rådgivare, sparkade på dörren till Zhangs hus i byn Dongliu och stormade in.”

Mats Wingborg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören