Topparna drar ifrån
Gapet mellan maktelitens löner och en vanig industriarbetare fortsätter att öka, visar LO:s granskning.
Skillnaden är dramatisk jämfört med 1980, det år då inkomstspridningen i Sverige var som minst. Då tjänade personerna i samhällets toppskikt i snitt fem industriarbetarlöner om året, år 2005 fick de alltså ytterligare tio.
Men även i ett längre perspektiv är maktelitens inkomster rekordhöga. Jämfört med 1950 har den genomsnittlige makthavaren ökat sin inkomst med fyra industriarbetarlöner.
Medier också
Det här framgår av LO:s granskning av Sveriges samlade elit – 198 positioner i näringslivets, politikens och byråkratins toppskikt – som har genomförts för nionde gången. Materialet har ställts samman av LO-utredarna Jeanette Bergström och Åsa-Pia Järliden.
Bland de 198 utvalda finns en viss tyngdpunkt på näringslivets vd:ar. Därtill ingår bland andra politiker och högre tjänstemän i regering och riksdag samt de tio största kommunerna, representanter för fack och arbetsgivarorganisationer samt mediechefer och journalister.
Maktelitens inkomstökning de senaste fem åren förklaras nästan helt av att direktörerna i näringslivet har höjt sina inkomster kraftigt. De tjänar nu i snitt 41 industriarbetarlöner per år. Inkomsten för övriga makthavare – den demokratiska och den byråkratiska eliten – har legat ganska stilla runt fem industriarbetarlöner.
Falsk kritik
LO:s avtalssekreterare Erland Olauson drar slutsatsen att arbetsgivarnas kritik mot löneökningarna i årets avtalsrörelse skorrar falskt.
– Vi har slutit löneavtal för vanligt folk som resulterar i att lönerna höjs med ungefär fyra procent per år, säger Erland Olauson. De manligt dominerade grupperna har stått tillbaka något för att lågavlönade kvinnor ska kunna få lite mer. Då säger samhällets elit att avtalen medför risk för löneglidning, och i förlängningen inflation.
– Det är absurt att tro att vd:ar och styrelseledamöter kan få flera gånger så stora lönelyft, 10 till 15 procent, utan att det har någon effekt på lönerna i nästa och nästnästa led: vice vd:ar, högre tjänstemän och så vidare. Har de i toppen inget ansvar för löneutvecklingen i Sverige?
Mindre jämställt
I rapporten granskas också bolagsstyrelsernas ersättningar och sammansättning. I näringslivet går det bakåt med jämställdheten. År 2002 fanns två kvinnor bland de 50 vd:ar som ingår i ”maktelitgruppen”, år 2004 och 2005 fanns inte en enda.
