Avancerad forskning och 420 anställda sprids för vinden när Arbetslivsinstitutet stängs den 1 juli. Några går ut i arbetslöshet, men många forskare har räddat sig själva till universitet och högskolor. Men varför lägger regeringen ner ett av världens ledande institut på forskning om arbetslivet? På näringslivets Timbro är ledningen nöjd med att den egna lobbyverksamheten påverkat beslutet om nedläggning.

LO-Tidningen har granskat spelet bakom stängningen av Arbetslivsinstitutet. Regeringens motivering är att den vill effektivisera den statliga administrationen ”som ett led i minskningen av den statliga byråkratin”. Men någon beredning har inte föregått beslutet. Ingen konsekvensanalys har gjorts. Andra motiv som nämnts i debatten är att forskning inte bör bedrivas på statliga myndigheter och att kvaliteten på forskningen var låg.

Dagens Nyheters ledarsida skrev gång på gång före valet 2006 om all ”eländesforskning” som görs av bland andra Arbetslivsinstitutet (Ali). Svenskarna är ett av världens friskaste folk, ändå visar forskningen på ständigt nya problem på arbetsplatserna. Ett gnällande utan like, tycker DN:s ledarsida (oberoende liberal). Efter nedläggningsbeslutet skriver tidningens Peter Wolodarski om Arbetslivsinstitutet att ”analyserna har liknat politiska beställningsjobb, som syftat till att bekräfta ideologiska föreställningar”.

Fina vitsord
Men en grundlig bibliometrisk (kvantitativ) studie, gjord av docent Ulf Sandström vid Linköpings universitet och KTH, visar att Alis forskare får mycket gott betyg i jämförelse med svenska universitet och internationell forskning.

Ulf Sandström berättar:

– Min undersökning visar att Arbetslivsinstitutet var bland de världsledande när det gäller forskning om ergonomi och hälsorelaterade frågor. Inom andra områden låg institutet mycket bra till, säger han och jämför med om en socialdemokratisk regering, på oklara grunder, skulle lägga ner Handelshögskolan, för att den inte gillar forskning i näringslivets regi.

En annan utvärderingsgrupp, som förra regeringen tillsatte för att utvärdera arbetsmiljöforskningen i Sverige angående kemiska, fysikaliska och ergonomiska risker, fann Alis forskning världsledande. Forskargruppen kom fram till att forskningen i Sverige varit internationellt framstående, både när det gäller kvalitet och produktivitet. En fjärdedel av denna forskning bedrevs vid Arbetslivsinstitutet – och försvinner alltså.

Otroligt beslut
Christer Hogstedt, professor vid Folkhälsoinstitutet, ledde den internationella forskargruppen som gjorde utvärderingen.

– Neddragningen innebär risker för en kraftig försämring av den svenska arbetsmiljöforskningen. Otroligt att beslutet kunde gå till på det viset, säger han.

På en fråga i riksdagen från Ibrahim Baylan (s) om nedläggningen handlade om huruvida forskningens kvalitet som Lars Leijonborg sagt i Ekot, eller om forskningens organisation, svarade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin: ”Arbetslivsinstitutets avveckling bygger på uppfattningen att forskning inte ska detaljstyras politiskt, utan bäst utvecklas i konkurrens. Jag vill understryka att något motivbyte i denna fråga inte har skett. Forskningen bör knytas till universiteten och inte bedrivas av myndigheter.”

Men det finns en hel rad myndigheter som bedriver forskning, och som inte lagts ner, som Trafikforskningsinstitutet, Brottsförebyggande rådet och Folkhälsoinstitutet. Regeringen har trots sina argument mot forskning på myndigheter valt att blåsa liv i en annan statlig forskningsorganisation. Det är Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). Den ska ”särskilt belysa frågor om hur befolkningen i förvärvsaktiv ålder i än högre grad kan motiveras till arbete och egen försörjning”. ESO ska själv bara göra mindre undersökningar och lägga ut uppdrag på forskare och institutioner. Det behövs ”ett särskilt forum för möten mellan forskning och politik där en hög grad av oberoende för­enas med närhet till beslutsfattande”, står det i regeringens direktiv.

Kd först ut
Denna motsägelse tyder på att motiven för nedläggningen är helt andra. Ett sådant motiv för nedläggningen handlar om LO och socialdemokraterna. Det nämns inte av regeringen, men är en tydlig politisk drivkraft. Det började med att Alf Svensson (kd) 2001 lade fram en motion om en nedläggning av Ali och indragning av ”de bidrag till fackliga organisationer som Arbetslivsinstitutet fördelar”. Nästa partiledare som anslöt sig till en nedläggning var Maud Olofsson (c).

2001 var folkpartiet fortfarande positiva till Arbetslivsinstitutet och dess kunskaper om hur arbetsplatser kan utformas för att förebygga ohälsa. Men 2003 motionerar fp om att ”LO-pengarna till särskilda utbildningsinsatser” ska dras in från Alis budget.
2004 har folkpartiet svängt helt när Carl Hamilton motionerar om nedläggning. Folkpartiet blev troligen än mer negativt när det fick kritik av forskare på Arbetslivsinstitutet för sitt förslag om språktest för invandrare i en debattartikel med DN:s rubrik ”Folkpartiet driver en rasistisk politik” (DN 20050215).

Samtidigt inleder Svenskt Näringsliv via sitt förlag Timbro en kampanj mot statliga myndigheter inklusive Ali. Sedan den borgerliga alliansen bildades har kritiken mot Ali vuxit till att gälla flera statliga myndigheter. I oktober 2005 föreslår alliansen ett ”besparingsprogram inom den statliga byråkratin”, minskade anslag till Arbetsmiljöverket och nedläggning av Myndigheten för skolutveckling, Integrationsverket och Arbetslivsinstitutet. Nu handlar det inte längre om överföring av forskning till universiteten, bara om nedläggningar.

Stiftelse som äger
Timbro startades 1978 av Sture Eskilsson på Svenska Arbetsgivareföreningen och ägs sedan 2003 av Stiftelsen Fritt Näringsliv bildad av Svenskt Näringsliv, och med en insats på 320 miljoner för att bedriva ”opinionsarbete för marknadsekonomi och fritt företagande”.

Maria Rankka, tidigare talskrivare åt Carl Bildt, är vd både för stiftelsen och för Timbro. Hon skriver också på Timbros sajt Enpartistaten.se. Den vill: ”granska… övergrepp som sker till följd av det långa socialdemokratiska maktinnehavet.” Där står att Arbetslivsinstitutet är ”ett känt näste för arbetarrörelsen” och att ”många myndigheter har i praktiken fungerat som
socialdemokratiska tankesmedjor och propagandaapparater.” På sajten säger Tim
bro att det socialdemokratiska ”maktinnehavet är brutet” och tycker att ”det är dags för en rejäl upprensning i träsket”.

Enligt Timbros uträkningar betalar de statliga myndigheterna två miljarder kronor om året till opinionsbildning, och Timbro hävdar till exempel att Arbetslivsinstituet är en myndighet som ägnar sig åt opinionsbildning för 140 miljoner om året. Andra myndigheter med mycket höga siffror är Myndigheten för skolutveckling, Integrationsverket, Folkhälsoinstitutet och Sida.

– Troligen har vi hamnat i underkant. Och två miljarder är fruktansvärt mycket pengar, säger Maria Rankka.

Hur ser du på att Arbetslivsinstitutet läggs ner?

– Jag tycker att det är bra och jag tycker att det är många fler myndigheter som borde slås ihop och läggas ner. Statens myndigheter ska ägna sig åt myndighetsutövande och beslutsfattande, och inte åt åsiktsbildning, säger hon.

Vad hos Arbetslivsinstituet var opinionsbildning? De bedrev forskning i första hand.

– Det var en överlappning mellan forskning och opinionsbildning. Jag är inte motståndare till att det satsas statliga pengar till forskning. Men varför ska den bedrivas i myndighetsform?

Arbetslivsinstitutet bedrev forskning om arbetslivet, hälsa och organisation. Detta åker nu ut med badvattnet, hur ser du på det?

– Ja, som sagt, jag tycker det är bra att Ali läggs ner. Det finns en massa skäl att bedriva forskning om arbetslivet och arbetsmarknaden, det är högintressant. I huvudsak ska det bedrivas vid fristående forskningsinstitutioner och universitet. Men att ha en statlig myndighet som lätt blir politiskt styrd och ideologiserad, nej tack!

Finns det någon koppling mellan Timbros opinionsbildning och nedläggningen?

– Vi började föra diskussionen 2005, och ja, vi har varit relativt framgångsrika i vår opinionsbildning att påpeka problemet. Som det känns har vi fått en hel del gehör för att det här är inte rimligt, säger Maria Rankka.

Eva Ekelöf
Anna Holmgren
Frilansjournalister
Skriv ett e-postbrev till redaktionen