Utan buller och bång har Kommunal träffat ett av sina bästa avtal någonsin. Det är en stor framgång, inte bara för Kommunal utan även för samordningen inom LO. Avtalet skapar utrymme för rejäla lönelyft de kommande åren.

En orsak till att de kommunala arbetsgivarna skrev under avtalet är insikten om att lönerna inom vård och omsorg måste höjas om kommunerna i framtiden ska lyckas rekrytera den personal de behöver.

Avtalet innebär att lönerna i snitt kan höjas med drygt 2 500 kronor på tre år. Fördelningen avgörs i lokala förhandlingar. Det blir de lokala förhandlarnas ansvar att se till att förtur ges åt de lägre avlönande kvinnorna.

Bättre arbetstider
Även när det gäller arbetstiden har Kommunal fått igenom förbättringar. Deltidsmåttet höjs till 20 timmar per vecka. Parterna ska verka för att fler deltider omvandlas till heltider.

På en punkt har dock Kommunal tvingats kompromissa. Lägsta lönen för outbildade höjs inte lika mycket som lägsta lönen för anställda med yrkesutbildning.

Avtalet var knappt undertecknat förrän borgerliga ledarsidor och ekonomisidor började oja sig över att avtalsrörelsen är på väg att urarta. Det är bra underligt att denna veklagan hörs varje gång när verkningsfulla insatser görs för att förbättra de lägst avlönades villkor.

I princip säger sig alla vara för en uppvärdering av arbetet inom vård och omsorg. Men när det kommer till kritan så verkar borgerliga tyckare alltid anse att tidpunkten är fel. Det är som om de borgerliga åsiktsmaskinerna inte vill inse att justeringar av det relativa löneläget måste innebära att vissa får mer än andra. Och om vissa ska få mer än genomsnittet, måste andra få mindre än genomsnittet. Från den matematiken går det inte att smita.

Avtalet omfattar 400.000 anställda
Kommunals avtal omfattar 400.000 anställda. Det är en stor grupp, men den utgör trots allt mindre än en tiondel av alla anställda på arbetsmarknaden. Och lönemässigt en ännu mindre andel, eftersom lönerna är lägre inom Kommunal.

Av detta följer att om kommunalarna per år får någon procent mer än andra, så innebär det bara en knappt mätbar höjning av de totala löneutgifterna i samhällsekonomin. Att framställa detta som ett hot är löjligt.

Övriga avtal på arbetsmarknaden har hittills hållit sig inom överenskomna ramar.

Få skäl att oroa sig för löneökningarna
De har alla hamnat kring tio procent, alltså några procent lägre än Kommunal. En mycket kraftig löneglidning förefaller inte trolig. Arbetsgivarna har fortfarande lätt att rekrytera personal.

Fortfarande återstår en del avtal för offentliganställda tjänstemän. Men om dessa också följer mönstret finns få skäl att oroa sig över att löneökningarna blivit högre än vad ekonomin tål.