Det är konsumenten som avgör hur framgångsrik klimatpolitiken blir. Efterfrågas ökade utsläpp och mer föroreningar så får vi det. Därför är medvetna konsumenter en nyckelfråga.

Vi är nämligen alla medskyldiga, mer eller mindre, till att ekosystemet och vädersystemet råkat i olag. Vi måste inse att allt hänger ihop och vi måste ta konsekvensen av den insikten.

Svensk handel har goda tider och i stort sett alla varuslag går lysande. Ökningar med 6 -12 procent per år är inte ovanligt. Hur hållbart är det?

Sex tusen var
För att stimulera oss alla att köpa mer hugger vi ner två miljoner träd per år. Träd som blir exklusivt reklampapper till våra brevlådor. Kostnaden är 55.000 miljoner kronor varje år eller över 6.000 per person och år enbart för direktreklamen. Du kan inte välja bort den kostnaden eftersom den ligger inbakad i priset på de varor du köper.

Är det vettigt att skövla så mycket skog varje år för att skräpa ner så mycket och höja priset på varorna? När vi övertygats tro att mer konsumtion är lyckan så måste vi arbeta mer för att nå den lyckan. Ökad arbetstid ger mindre tid över för riktig matlagning i hemmet vilket ökar inköpen av snabbmatsförpackningar och försämrar hälsa och miljö. Konsumismen är ingen hållbar samhällsmodell.
Det är dags att tillväxtens profeter erkänner att de haft fel, vi har inte råd med deras lösningar längre. Det framgångsrika samhället blir nu i stället det som hushållar. Och här har konsumenterna en avgörande roll att spela.

Vägra köp varor med ofullständig eller misstänkt osaklig information. Miljöbelastning, klimatbelastning, hälsobelastning, återbrukningsmöjlighet, återvinningsgrad, hållbarhet är bara några exempel på villkor som måste ställas. System för att kommunicera dylika konsumentkrav måste utvecklas.

Inte vi som är boven
Att minst 25 procent av energiinnehållet i de livsmedel vi släpar hem slängs är bara ett av många groteska exempel på konsumismens baksida. Att få prylar i dag är skapade för att underhållas och repareras är en annan orimlighet. Men vi konsumenter skall inte ta på oss skulden, det är drivkrafterna bakom hysterin som är boven.

Nu är det hög tid att ta ekonomiska styrmedel till hjälp för att tygla den vilda girigheten. Klimatskatter är bara en början, sockerskatt kan vara ett komplement liksom utvidgade pantsystem för återbruk och inte minst en kraftig skatt på den förödande reklamen.

Låt nya punktskatter finansiera omställningen till ett hållbart samhälle och sänk löneskatten i takt med att arbetstiden minskas. Så ser vägen till ett hållbart och hälsosamt samhälle ut, klarar den här regeringen av att hitta det spåret?

Jan Lindholm
Riksdagsledamot (mp)