SISTA ORDET. Skolminister Jan Björklund blir med all sannolikhet folkpartiets nästa partiledare. Han tar över ett parti som i förra valet förlorade nära hälften av sin valmanskår.

Jan Björklund har profilerat sig som skolpolitiker. Ingen kan tvivla på hans engagemang. Han har betonat skolans roll som bildningsinstitution och dess fostrande uppgifter. Budskapet har väckt anklang även om det bär ett drag av självklarhet. Men även självklarheter tål att upprepas.

Någon förnyelse av skolpolitiken står dock knappast Jan Björklund för. I vissa avseenden vill han återuppliva den gamla tidens skola, vilken han nog har en väl idealiserad bild av. Han vill stärka lärarnas möjligheter att bestraffa olydiga elever, införa betyg på mellanstadiet och kvarsittning. Som pedagogiskt program är det en mager kost.

Björklund är särskilt road av betygen
Särskilt road är Jan Björklund av betygsystemet. Han vill införa en sjugradig betygsskala, alltså samma ordning som gällde i de gamla läroverken där betygen gick från A ned till C.

Men fler betygssteg ger inte mer rättvisa betyg. Resultatet blir snarare ökat godtycke när lärarna tvingas sortera eleverna i fler grupper. Vilken grad av kunskap som ska motivera en inplacering på en viss betygsnivå går aldrig att fastställa objektivt.

Det går inte att konstruera nationella prov som på en sjugradig skala anger exakt vilket kunskapsstoff som motsvarar en viss nivå. En sådan idé förutsätter att statsmakterna föreskriver allt vad eleverna ska lära sig – en orimlighet, eftersom varje skola, varje lärare, varje klass självt måste göra ett urval av vilka kunskaper de vill fästa särskild vikt vid. Inget fel i det, vi kan nämligen aldrig lära oss allt som är värt att lära sig. Livet är för kort.

Redan dagens betygssystem leder i hög grad till skönsmässiga bedömningar. Aftonbladet visade häromveckan att ett och samma elevarbete av en lärare fått icke-godkänt, av en annan godkänt, en tredje väl godkänt och en fjärde mycket väl godkänt.

Tre betygssteg räcker
En modern skola skulle inte behöva fler än tre betygssteg. Godkänt för de elever som behärskar grunderna i ämnet enligt kursplanen. Väl godkänt för elever som fördjupat sina kunskaper i ämnet. Och mycket väl godkänt för dem visar självständig analysförmåga.

Poängen med ett sådant betygssystem är att det framhåller lärarens professionella ansvar att locka fram det bästa ur varje elev.
Ordföranden för Lärarnas Riksförbund Mette Fjelkner oroade sig nyligen över att regeringen är på väg att skapa den flumskola den säger sig vilja motverka. Orsaken är den oreda som alla experiment med friskolor, ”kommunala friskolor” och skolor som lagts ut på entreprenad har skapat i skolväsendet.

Förutom att uppsplittringen på olika driftsformer blivit dyrbar har följden blivit att många kommuner inte tar ett helhetsanvar för skolan. Istället för att upprätthålla en jämn standard i alla kommunens skolor har vi fått en ordning där ingen från ett år till ett annat kan veta om barnens skola håller måttet.

Lär av din företrädare, Björklund!
Om de här problemen har skolminister Jan Björklund haft lite att säga. Segregrationen inom skolan växer oroande snabbt. Lösningen är inte att försöka skapa en konstlad konkurrens mellan skolor. Det offentliga måste garantera att alla skolor ger eleverna en god undervisning, oavsett var de råkar bo.

En folkpartisk skolpolitiker som till fullo insåg detta var Gunnar Helén. Om nu Jan Björklund gärna vill reformera skolan genom att titta bakåt, har han i denne en företrädare som han kan lära sig en hel del av.