Återställare! Du har säkert redan noterat att ordet ”återställare” under senare tid varit ett av de mest vanligt förekommande uttrycken i den politiska rapporteringen. Det är ingen tillfällighet. Ordet ”återställare” har nämligen blivit den retoriska figur som borgerligheten använder för att ta makten över problemformuleringen.

Vidare ges ordet ”återställare” också en negativ klang. Måhända finns det här kopplingar till ordets historia. I folkligt språkbruk är en ”återställare” något alkoholrelaterat som inmundigas dagen efter en utsvävande kväll.

Visserligen minns jag en alkoholiserad kamrat som med sin raspiga stämma sa: ”Den som säger att det är skadligt med sprit har aldrig känt nyttan av en återställare”. Men i en arbetarrörelse nära lierad med nykterhetsrörelsen har en sådan innebörd av ordet med rätta fått beteckna något negativt – en regress till ett osundare stadium.

I dagens politiska språkbruk har ordet istället kommit att stå för en återgång till något gammalt och underförstått något sämre. Genom att konsekvent använda ordet ”återställare” är syftet att ge politiska förslag som förbättrar för arbetarklassen en negativ ton redan från början. Arbetarrörelsen ska hamna på defensiven och i medierna framställas som bakåtsträvare utan framtidsvisioner.

Bättre a-kassa beskriv som något för bakåtsträvare
Ett exempel på detta är DN:s Henrik Brors – ni vet han som sprider borgerlig propaganda på nyhetsplats under rubriken analys. I en sådan analys med rubriken ”5–2 till återställarna inom s” (21/5) gör han en lista över ”löften om återställare”. Till denna lista lägger han bland annat höjd a-kassa, och en rad skatteförslag.

En förbättrad a-kassa kallas således för ”återställare” underförstått något bakåtsträvande. Men det är viktigt att med självförtroende ta strid mot denna borgerliga språkfälla. Målet om en a-kassa där 90 procent av alla löntagare får ut 90 procent av sin tidigare ersättning är ingen ”återställare”. Det är en grundbult i en modern politik som syftar till att utjämna klassklyftor, till att skapa en trygghet som bidrar till omställning och tillväxt i en snabbt föränderlig kapitalism.

Alla borgerliga förslag får etiketten ”förnyelse”
Det som är märkligt i denna språkliga kamp är att alla förslag som är borgerliga kallas ”förnyelse”. Men om man ser till högeralliansens samlade politiska agenda är det ju en enda lång ”återställare” till ett äldre klassamhälle.

Om vi betraktar de enorma inkomst- och kapitalskattesänkningarna för de allra rikaste, införandet av skattesubventioner för hushållsnära tjänster, försämringen av a-kassan och övriga socialförsäkringar, slaktandet av arbetsmarknadspolitiken samt privatiseringarna och utförsäljningen av vår gemensamma egendom? Vad är det om inte en rad ”återställare” till ett samhälle vi lämnade i början av 1900-talet.

Stefan Carlén
Förbundsekonom på Handels
Skriv till debattredaktören