Den klassiska motsättningen mellan en centralbanks arbete för prisstabilitet och de fackligas krav på högre lönerna blev i dag, tisdag, tydlig på Europafackets kongress.

Wanja Lundby-Wedin, LO:s ordförande, snart också hela Europafackets, deltog i debatten med Europeiska centralbankens chef Jean-Claude Trichet på kongressens podium i Sevilla. De debatterade lönepolitik. Med var också italienska CGIL:s ordförande Guglielmo Epifani och tyska IG Metalls Jürgen Peters.

Jean-Claude Trichet betonade att det är viktigt att lönerna skiljer sig mellan olika sektorer på arbetsmarknaden eftersom alla inte kan bära samma löneökningar.

Han uppmanade arbetsmarknadens parter att ta ansvar för att det skapas nya arbeten också för lågutbildade och för ungdomar.

– Olika sektorer är beroende av varandra. En industri på högvarv är beroende av en offentlig sektor. Företagens vinster måste kunna fördelas över hela nationen, ansåg Wanja Lundby Wedin, tvärtemot ECB-chefen.

Euro ger jobb
Jean-Claude Trichet upprepade under debatten att jobben blivit fler sedan euron infördes på grund av att ECB levererat prisstabilitet. Han uppmanade facken att fortsätta utvecklingen med ansvarsfulla löneökningar och strukturella reformer.

Får arbetarna en rättmätig del av företagens lönsamhet? Vad anser Jean-Claude Trichet?

– Facken måste fortsätta ta sitt ansvar. Det har gjort det möjligt att skapa tolv miljoner nya jobb under eurons första år, upprepade han.

I Tyskland stämmer det inte att låga löner skapar nya jobb. Trots att löner sänkts med 30 procent har fabriker stängts och allt fler är fattiga trots att de har arbete, betonade Jürgen Peters.

För Europa
Wanja Lundby-Wedin talade för hela Europa. Som Europafackets nya ordförande talade hon om att oavsett lönesystem måste facken kämpa för minimilöner.

– Minimilöner är viktiga för alla oavsett om de är reglerade i kollektivavtal eller i lag. De är skyddsregler. Ingen ska tvingas ut i fattigdom. EFS roll är att få starka mekanismer för stabila minimilöner i varje land, sa Wanja Lundby-Wedin.

Ökningen av produktiviteten har hamnat hos företagen och inte hos löntagarna. Löneökningarna måste vara kopplade till produktiviteten. En större del än i dag måste gå till de anställda, var de fackliga ledarnas uppfattning.