Finansmarknadsminister Mats Odell första större försök att sälja ut gemensam egendom blev inte lyckat. Telia Sonera-aktien reades ut till underpris. Inte särskilt överraskande med tanke på att hugade spekulanter visste att staten i förväg bundit sig för utförsäljningen nästan oavsett pris.

Mats Odell verkar dock inte nedslagen för det. Han menar att staten fått hyggligt betalt och att pengarna kan användas för satsning på välfärden. Det senare påståendet är ett märkvärdigt felslut. Staten blir inte rikare för att den säljer ut egendom och använder inkomsterna till löpande utgifter. Det är som om en familj sålde ut villan för att kunna unna sig lyxen att bosätta sig på ett hotell under en tid.

Orsaken till att staten alls kan finna köpare till de företag den rear ut är att köparna räknar med att den förväntade avkastningen på investeringen ska bli lönsam. Utförsäljningen leder alltså till att staten går miste om intäkterna från denna framtida avkastning. Odell tycks tro att staten blir rikare genom att den gör sig av med framtida inkomster, en tro som han är ensam om.

Stabila vinster
Allt företagande är förenat med risk. Ett skäl att sälja ut statliga företag skulle kunna vara att staten bör undvika allt riskfyllt ägande. Nu är den faran inte särskilt stor när det gäller just de företag som står på Odells utförsäljningslista. De är alla etablerade företag som kan förväntas generera stabila vinster.

Idén att staten kan undandra sig alla riskfyllda projekt är dessutom underlig. I själva verket måste staten ofta gå i spetsen för långsiktiga investeringar som marknaden inte vågar stå för. Sverige har idag ett rationellt system för elförsörjning som övriga Europa avundas oss. Dess tillkomst bygger på framsynta, men när det begav sig riskfyllda, offentliga investeringar i kärnkraft under 1960- och 1970-talen.

För den borgerliga alliansen är det en trossak att staten ska äga så litet som möjligt. Regeringar i andra länder, också borgerliga, har en mindre dogmatisk uppfattning. Offentligt ägande av naturrikedomar och grundläggande infrastruktur är ett sätt att bevara nationell självständighet. Ingen norsk regering skulle komma på tanken att sälja ut Nordsjöoljan till internationella oljebolag.
Ett annat skäl för staten att behålla företag i offentlig ägo är att garantera verklig konkurrens. Bolåneinstitutet SBAB har effektivt bidragit till att pressa räntorna på fastighetslån.

Måste lita på rapporter
Offentligt ägande är också av värde därför att de tillför den statliga administrationen kompetens och kunnande. Genom ägandet av Nordea kan staten följa utvecklingen i banksektorn på ett helt annat sätt än om den var tvungen att bara lita till finansinspektionens rapporter.

Offentligt ägande fyller alltså i ett modernt samhälle ett antal viktiga funktioner. Det hindrar priva-ta koncerner att ta ut monopolvinster, det stärker den statliga förvaltningens kompetens och är en förutsättning för långsiktiga inve-steringar i infrastrukturen. Istället för att avveckla allt offentligt ägande borde vid diskutera hur vi bäst ska tillgodogöra oss dess fördelar.

Pragmatiskt tänkande av detta slag är Mats Odell främmande. Han tror att vi blir rikare genom att staten förskingrar vad tidigare generationer byggt upp.