Bland tjänstemännen oroar de varslade strejkerna för kabinanställda och för 3.000 industritjänstemän på bland annat Bilprovningen. Och städarna inom Fasrighets har också varslat om stridsåtgärder.

Det samlade intrycket av avtalsrörelsen är så här långt att LO-samordningen fungerat väl medan arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv har haft svårare än i förra avtalsrörelsen 2004 att hålla samman och driva en gemensam linje.

Arbetsgivarnas samarbete var då välutvecklat och effektivt. I år är det i större utsträckning facken som har kontroll. Första avtalsårets lönepåslag ligger mycket nära ursprungskravet på 3,9 procent.

Industrins avtal har fungerat som norm samtidigt som kvinnodominerade branscher som Handels och Hotell och Restaurang tillåtits att få mer än industrin utan att andra krävt kompensation.

Oroade arbetsgivare
Arbetsgivarna har förgäves krävt öppningsklausuler, sifferlösa avtal och ökad flexibilisering. I viss utsträckning har flexibiliteten ökat när det gäller arbetstid och tillfälliga anställningar, men samtidigt blir löneökningarna i stor utsträckning generella och satsningen på avtalets lägstalöner större än vad arbetsgivarna önskat.

Svenskt Näringslivs vice vd Jan-Peter Duker är oroad över lönenivåerna i de slutna avtalen.

– De är redan för höga och de kan utlösa kompensationskrav, säger han.

Som exempel tar han gruvarbetarna. Jan-Peter Duker pekar också på att de konflikter som varit inte alls rört lågavlönade kvinnor utan högavlönade män. Mer definitiva kommentarer vill han först lämna när hela avtalsrörelsen är över.

LO oförstående
LO:s avtalssekreterare Erland Olauson har ingen förståelse för att löneökningarna skulle vara för höga. Det rör sig omkring 4 procent för LO-grupperna och det är inget problem för inflationen om arbetsgivarna inte tänkt ge tjänstemän betydligt mer.

LO:s Erland Olauson tror inte det är något större problem om vissa grupper som gruvarbetarna och stålarbetarna får mer än det centrala avtalet. Det är inte bra, men sådant kan hända.

Erland Olauson lyfter fram regeringens avskaffande av fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Detta kan skapa inflationsproblem.

Skrämselhicka
Gruvarbetarnas avtalsstridiga strejk har givit avtalssverige skrämselhicka. De strejkande vann första ronden. Nu har de lokala parterna dragit sig tillbaka till hemlig ort för att diskutera kravet på 4.000 kronor mer i månaden, som är nästan fem gånger mer än vad det centrala avtalet ger. Förhandlingsresultatet kan komma att få stor betydelse för stålarbetare och andra i vinstrika företag.

IF Metalls tvätteriavtal har intresse för fackets linje och för vad som är en bra kvinno- och låglönesatsning. I höstas använde IF Metall tvätteriarbetarna som argument för att säga nej till jämställdhetspotten och istället kräva stora ökningar av lägstalönerna.
Fastighets städavtal blir ytterligare ett test för fackens satsning på kvinnodominerade branscher och på jämställdhetspotten.

Oklart inom kommunerna
För LO:s allra största avtalsområde, som omfattar Kommunals medlemmar i kommuner och landsting, står förhandlingarna och stampar. För LO:s avtalssekreterare har Kommunals avtalssekreterare Håkan Pettersson berättat att han inte vet eller förstår vad som pågår.

Mot sig har han många kommuner, som sedan i höstas är borgerliga och förespråkar skattesänkningar. Arbetsgivarnas förhandlingsdelegation är dessutom  ny till följd av valresultatet.

Samtidigt ser alla kommunalare att medlemmarna i Hotell och Restaurang och Handels får större löneökningar än industrins anställda. Med tiden ökar risken för konflikt bland Kommunals drygt 400.000 medlemmar anställda av kommuner och landsting.