På det av moderaterna ledda arbetsmarknadsdepartementet säger statssekreteraren Eva Uddén Sonnegård att hon tittar mer på annan statistik än på siffror över verklig arbetslöshet. Det är inte självklart att ett mått som vi använt i opposition ska överföras till regeringskansliet, säger hon.

– I opposition tog vi fram ett mått som var enkelt för alla att beräkna. Nu sitter vi i regeringsställning och har ett helt regeringskansli med experter som jobbar med den här frågan och försöker hitta ett ordentligt mått på utanförskapet., säger Eva Uddén Sonnegård.

Till höstens budget har regeringen lovat att presentera indikatorer för full sysselsättning. En bidragande orsak till att moderaterna nu distanserar sig från ”verklig arbetslöshet” kan vara att det måttet i dag visar den minst förmånliga bilden av arbetsmarknadsläget.

Medan antalet öppet arbetslösa och personer i åtgärder minskat med 72.000 från mars 2006 till mars i år har den ”verkliga arbetslösheten” bara gått ned med 35.000 under samma tid. Fortfarande är det nästan 1 miljon i arbetsför ålder som inte har något jobb.

Eva Uddén Sonnegård erkänner att det finns invändningar mot definitionen av verklig arbetslöshet, t ex att den innehåller värnpliktiga, hemmafruar och sådana som själva valt att gå i förtida pension.

– Folk sa att värnpliktiga är väl inte arbetslösa, hemmafruar är inte arbetslösa.

Eva Uddén Sonnegård menar dock att storleksordningen på utanförskapet blir densamma vad man än väljer för mått. Ungefär 1-1,5 miljoner personer står utanför arbetsmarknaden.

Varför kallade ni det för verklig arbetslöshet?
– Jag säger att det heter bred arbetslöshet.

Men ni sa i valrörelsen att det var verklig arbetslöshet.
– Ja, det är ju så att de som inte jobbar de är arbetslösa. Det är den gruppen som vi kan motivera att jobba och som måste jobba om vi ska kunna klara våra välfärdsåtaganden.

Enligt Eva Uddén Sonnegård är det stora problemet för Sverige framöver den åldrande befolkningen och att en så liten del av befolkningen är i förvärvsaktiv ålder. För att klara pensioner och välfärd behöver de som står utanför arbetsmarknaden komma i arbete. Och det gäller alla grupper.

– Det finns väldigt många grupper som idag inte arbetar av olika skäl. Jag menar att det inte finns anledning att skilja ut olika personer och säga att den här personen är arbetslös, den här personen vill inte jobba, den här personen kan jobba, men har inget jobb.  Vårt hopp är att alla dessa människor också börjar jobba.

Vad har ni för mål när det gäller den verkliga arbetslösheten?
– Målet är mycket enkelt. Vi ska uppnå full sysselsättning. Var och en som vill och kan jobba ska också få ett jobb.

1989 var den verkliga arbetslösheten lägst, 11 procent. Är målet att komma tillbaka dit igen?
– Det är skillnad på hur det ser ut idag och hur det såg ut då. Det är t ex mer bekymrande att så många står utanför arbetsmarknaden, att inte lika många är öppet arbetslösa idag som då. För är man öppet arbetslös då söker man åtminstone jobb. Vårt mål är att gå ned rejält. Men det tar tid.

Är 1989 års siffra uppnåelig?
– Ja, det anser jag definitivt att den är, eftersom vi redan har varit där. På den tiden fick vi inflationsimpulser. Nu har vi en annan ekonomi, så jag tror vi klarar oss bättre idag. Samtidigt är utgångsläget besvärligt med tanke på att det är så många som inte ens är öppet arbetslösa i den här stora gruppen som står utanför arbetsmarknaden. Därför kan målet vara svårare att nå.

Peeter-Jaan Kask
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen