Företagshälsovården på glid

LO och Svenskt Näringsliv är mer överens om företagshälsovården än någonsin. Men i avtalsrörelsen har frågan kommit bort.

– Läget har aldrig varit bättre än inför årets avtalsrörelse, säger Stefan Wiberg, LO:s expert på företagshälsovård. Vi och Svenskt Näringsliv har en samsyn som inte har funnits förr.

Därför är det så frustrerande för LO att företagshälsovården inte har blivit föremål för några uppgörelser i årets avtalsrörelse, livsmedelsindustrin undantagen. Frustrationen har sin grund i många års missnöje med att företagshälsovården rustas ner. Nedrustningen började då statens stöd till företagshälsovård drogs in i början av 1990-talet, och arbetsgivarna sa upp arbetsmiljöavtalet med LO och PTK.

– I dag saknar var tredje anställd tillgång till företagshälsovård, säger Stefan Wiberg. Och sämst tillgång till företagshälsovård har kvinnor i arbetarklassen – alltså den grupp där ohälsan är störst.

Enkel koll
Samtidigt har innehållet i företagshälsovården tunnats ut, hävdar LO. För många anställda är ”företagshälsovård” bara en enkel hälsokontroll vart tredje år. Fastän den egentligen borde bestå av förebyggande arbete, förbättrad arbetsmiljö och rehabilitering. Facket anser också att företagshälsovården har glidit över i arbetsgivarnas händer.

– Företagshälsovården ska vara oberoende, men har i själva verket blivit allt mer partisk, säger LO:s andre vice ordfördande Ulla Lindqvist. Det gäller särskilt den medicinska delen. Tonvikten har i många fall hamnat på att förändra individen i stället för att förändra arbetet.

Helst vill LO att rätten till före-tagshälsovård regleras i kollektivavtal på central nivå, så att företagshälsovårdens tjänster kan anpassas till varje bransch. När det har verkat utsiktslöst har LO krävt lagstiftning som gör företagshälsovård obligatorisk. Kravet har upprepats på kongress efter kongress, utan särskilt mycket hopp om framgång.

Vitt  begrepp
Men det senaste året har positionerna förskjutits, bland annat som en följd av debatten om den höga sjukfrånvaron. I dag ser även arbetsgivarna företagshälsovården som en viktig resurs för att förbättra arbetsmiljön och hålla personalen frisk. LO har å sin sida accepterat att företagshälsovården kan syssla med vanlig sjukvård, inte enbart arbetsmiljö. Stefan Wiberg talar visserligen om ”arbetsrelaterad sjukvård”. Men det är ett ganska vitt begrepp: Arbetar du på dagis kan även en förkylning kopplas till jobbet.

Den nya samsynen resulterade i höstas i ett gemensamt brev från LO och Svenskt Näringsliv till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Parterna förklarade att de var beredda att ta ansvar för en utveckling av företagshälsovården, så att ”allt fler får tillgång till en företagshälsovård av hög kvaliltet”. De åtog sig att ge gemensamma riktlinjer till Svenskt Näringslivs och LO:s förbund inför avtalsförhandlingarna 2007, med målet att företagshälsovården skulle regleras i avtal.

Förutsättningen var att staten bidrog med stöd. Enkelt uttryckt borde staten betala när företagshälsovården hjälper till att bedöma arbetsförmåga och rehabilitera sjuka anställda – tjänster som ju annars faller på försäkringskassan och den allmänna sjukvården. I en tidigare promemoria från näringsdepartementet efterlystes just ett sådant ansvarstagande från fack och arbetsgivare.

Mellan stolarna
– Men Littorin missade möjligheten, konstaterar Stefan Wiberg, som tror att frågan ramlade mellan stolarna i den nybildade borgerliga regeringen.

– Jag vill inte säga att det är för sent… men nu är ju treårsavtal tecknade, säger Ulla Lindqvist, som tillägger:

– Vi hade chansen. Regeringen sumpade den för oss.

Läs också: artikeln "Företagshälsan saknas där den behövs som bäst"