Elarbetsgivarna betalar inte mer för facklig verksamhet än andra företag. Och det är inte kostnaden de är ute efter – målet är att försvaga facket.

Det är vad striden mellan Elektrikerförbundet och Elektriska Installatörsorganisationen, EIO, handlar om, som facket ser det.

– Våra företag kan inte medverka till att finansiera facklig verksamhet, det måste fackets medlemmar klarar själva, invänder EIO.

Elektrikerförbundet pekar på att de 20.000 medlemmarna i branschen är spridda på 3.000 företag. Under ett år gör de elinstallationer på 500.000 arbetsplatser. Det gör det svårt att kontrollera att lagar och avtal följs.

Svårt att protestera
– Dessutom jobbar medlemmarna ofta sida vid sida med ägaren i småföretagen, säger Arne Dufåker, biträdande förhandlingschef i Elektrikerförbundet. Då är det svårt att själv hävda kollektivavtalets regler eller protestera mot svartjobb.

– I stället måste medlemmen kunna ringa en ombudsman och få hjälp. Våra medlemmar vill ha en ombudsmannatät organisation.

För att ha råd med det tar Elektrikerförbundet ut en kontrollavgift. Den betalas av alla anställda i branschen, vare sig de är medlemmar i facket eller inte. Även oorganiserade elektriker har ju nytta av de kontroller som ombudsmännen gör, resonerar facket.

Rent praktiskt tas avgiften, som är på 0,5 procent av lönen, ut av arbetsgivaren och levereras vidare till Elektrikerförbundet. Alltså på samma sätt som fackavgiften för de anställda som är medlemmar i facket.

Tar ledigt för förhandlingar
Avgiften är inte hög, hävdar Elektrikerförbundet, som gärna jämför med hur facklig verksamhet bekostas inom industrin. Där tar fackligt förtroendevalda ofta ledigt för förhandlingar, utbildning och konferenser med stöd av förtroendemannalagen, utan avdrag på lönen.

– Vi har frågat IF Metall vid Volvo vad den fackliga verksamheten där kostar, säger Arne Dufåker. Det handlar om 1,5 procent av lönesumman. På små elfirmor tar praktiskt taget ingen ledigt för fackligt arbete med stöd av förtroendemannalagen. Allt sköts av Elektrikerförbundet.

Men arbetsgivarna vill inte längre ta ut kontrollavgiften av sina anställda. EIO motiverar detta med en dom i Europadomstolen i februari i år, som gällde Byggnads så kallade granskningsarvoden. Domen slår fast att det strider mot Europakonventionen att ta ut avgifter av personer som inte är medlemmar i facket – såvida inte facket kan visa att pengarna används så att de kommer även de oorganiserade arbetarna till del.

– Vi fann att våra företag inte längre kan ta ut kontrollavgift av elektriker som inte är med i facket och inte jobbar på ackord, säger Åsa Kjellberg Kahn, förhandlingschef vid EIO.

Ord mot ord
Elektrikerförbundet hävdar att kontrollavgiften används så att den kommer även oorganiserade anställda till godo. Men enligt EIO har facket inte kunnat bevisa det. Här står ord mot ord.

Åsa Kjellberg Kahn förnekar inte att färre förtroendevalda jobbar fackligt på arbetstid i elinstallationsbranschen än i en stor fabrik eller kommun.

– Men småföretag finns i många branscher, det är inte specifikt för oss. Så det motiverar inte ett särskilt system för att finansiera facklig verksamhet.

Att facket vill kontrollera att kollektivavtal och lagar följs är rimligt, medger Åsa Kjellberg Kahn.

– Men det gör andra fackförbund också, utan att därför ta ut en särskild avgift.

Täcka bortfall
När EIO angriper kontrollavgifterna har Elektrikerförbundet svarat med att kräva en ny avgift på 0,6 procent av lönesumman, som ska gå till ”till facklig verksamhet”. Den ska arbetsgivarna betala in direkt till förbundet – den syns aldrig på lönebeskedet. Avgiften ska bland annat göra det möjligt för facket att täcka inkomstbortfall för förtroendevalda som tar ledigt för fackligt arbete. Men för EIO är detta bara ett sätt att kringgå Europadomstolens dom.

Arbetsgivarnas motstånd är ”principellt” och ”ideologiskt”, med Åsa Kjellberg Kahns ord. Det är också Elektrikerförbundets kamp.

– EIO vill försvaga oss, säger Arne Dufåker. Om oorganiserade elektriker slipper kontrollavgiften ökar kostnaden för dem som är med i facket. Då får vi svårare att organisera.

Läs också: artikeln ”Lika bra att trycka på ordentligt”