År 581 f kr, under dynastin Sui, fick Suzhou sitt namn. Miljonstaden, en timmes tågresa nordväst om Shanghai, räknas till landets vackraste och ett gammalt kinesiskt ordspråk liknar den vid himmelriket. Vi beundrar templen, pagoderna och kanalerna, men snart har taxichauffören tagit ut oss till ett kalare industriområde, där Nordic Light har sin fabrik.

– Jag kom hit i början av september i fjol på ett stipendium som företaget inrättat, berättar Nils när han tar emot oss på sin arbetsplats.

– En orsak till att jag fick det var kanske att jag på teknikprogrammet gjort ett specialarbete om Kinas historia.

Få nybakade gymnasister får en sådan här chans. Mamma Lindqvist var möjligen en aning orolig, men den 5 september landade han i Kina.

Första intrycken?
– Eftersom jag hade läst en hel del om Kina så visste jag att landet är öppnare än vad en del kanske tror därhemma.

– Men jag blev ändå förvånad över att det är så kommersiellt, med reklam överallt. Kanske var det litet mindre kinesiskt än jag hade trott.

Efter en kort introduktion fick Nils Lindqvist börja jobba i monteringen. Nordic Light tillverkar belysningar och armatur och har bland andra H&M och Ikea som kunder.

– Eftersom alla andra jobbare var kineser väckte jag väl en viss uppmärksamhet. Till en början var det jättesvårt att kommunicera, eftersom jag inte kunde ett ord kinesiska.

– Med hjälp av några på företaget fick jag så tag i en kinesisk student, som hjälper mig med språket. Efter ett par månader började jag kunna litet grand och fick mer kontakt med jobbarkompisarna.

Hur är kineserna?

– Väldigt intresserade och nyfikna. Samtidigt vet de inte så mycket om yttervärlden. Jag vet inte hur många gånger jag fått beröm för svenska klockor, ostar och arméknivar…

Lunchtomt
Vi promenerar runt i de två monteringshallarna. Produktionen startade i september 2004 och med kinesiska mått mätt är det en snygg och ren arbetsmiljö.

– Jag har sett några kinesiska fabriker och de var inte roliga, konstaterar Nils och fortsätter:

– Vad jag förstått av samtal med arbetskamraterna så uppskattar de att jobba på en svensk firma.

Nils Lindqvist jobbar, precis som kineserna, femdagarsvecka från åtta till fem. Hans lön ligger dock långt över kinesernas och han bor i företagets lägenhet på industriområdet.

Vad gör man på fritiden i Suzhou?

– Jag träffar en hel del unga kineser, framför allt sådana som läser engelska. Det finns många barer och discon, och kineserna älskar karaoke.

Märker du av det politiska systemet?

– Inte direkt i vardagen. Men när det handlar om visum och in- och utresa så är det en väldig byråkrati, och man märker att de har
strikt kontroll.

Plötsligt försvinner alla arbetare från monteringsstationerna och vi står ensamma med Nils. Det är lunchpaus.

– Efter maten spelar kineserna kort. Det är ett stort nöje här i landet, förklarar vår ciceron.

I mars åker du hem igen till Skellefteå. Vad är den främsta lärdomen från tiden i Kina?

– Jag förstår nu på ett annat sätt hur svårt det kan vara med kommunikation mellan så olika kulturer. Ta exempelvis affärssammanhang. Kinesen säger gärna att han förstått, även om så inte är fallet.

– Jag har också insett vilken enorm utveckling som sker här, med lyftkranar och skyskrapor och ständigt nybyggande. Kina förändras otroligt snabbt och då är det kul att ha varit här, medan det fortfarande finns kvar en hel del genuint.

Under kinesiska nyåret, i slutet av januari, var Nils Lindqvist back-packer på tropiska ön Hainan vid Kinas sydspets.

– Alla intryck härifrån får jag försöka bearbeta hemma i Skellefteå.

Framtiden?

– Kanske hoppar jag av teknikspåret och läser humaniora. Kinesiskan kommer jag nog att fortsätta med.

– Jag tycker mycket om att skriva. Journalist med Kina som specialitet vore väl inget dumt yrke..?

Men den närmaste framtiden blir Nils Lindqvist kvar i Kina. Efter fabriksjobbet väntar studier i mandarin.

Sören Viktorsson