Hög igenkänning av könsnormativ ångest

Frun Anna (Nina Zanjani) för en ensam kamp för att hålla ihop familjen. Foto: Martin Top Jacobsen

Frun Anna (Nina Zanjani) för en ensam kamp för att hålla ihop familjen. Foto: Martin Top Jacobsen

Skuldbeläggande, martyrskap och bitterhet – parrelationens och könsnormernas destruktivitet fyller Exfruns 89 tragikomiska minuter med råge. Det är kanske inte en biofilm som det blir rusning till, snarare är det en film som kvinnor helst kommer att vilja uppleva hemma i soffan. I avskildhet med väninnorna, för efterföljande förlösande gråt och skratt och så lite vin att dränka ångesten med.

Männen som ser den känner kanske skamset rodnande igen sig, men framför allt bygger Exfrun på igenkänning och identifikation med de tre kvinnliga huvudkaraktärerna och de roller de tvingas eller självmant går in i: flickvännen, frun och exfrun.

Det finns något djupt obekvämt i att kliva in i de tre kvinnornas liv och så tydligt se den till synes ödesbestämda väg de slagit in på. Deras parallella berättelser möts aldrig, utan speglar olika livsstadier. Scenerna känns olustigt välbekanta och triggar både egna relationsminnen och farhågor för det framtida sinnelaget.

20-åriga Klara, självständig, livsglad och nyförälskad, sätts snart på plats av pojkvännen i en vidrig uppläxningsscen där hon får klart för sig att det är i hans skugga hon ska vara om de ska vara tillsammans.

30-åriga småbarnsföräldern Anna kämpar trots sömnbrist (hennes man klarar dock att sova gott bredvid spjälsängen och gråten och ropen på mamma) och översvämmade tvättkorgar att hålla ihop både sin egen person och familj.

40-åriga frånskilda Vera, fast i ältandet av sitt ex och allt hon gjort för honom, kan inte motstå att låta bitterheten sippra ut, vare sig det är barnen, vännen eller pojkvännen som tvingas lyssna.

Långfilmsdebuterande Katja Wik bygger i Exfrun vidare på temat från sin kortfilm Offerrollsretorik (2012), där olika generationers kvinnor ondgör sig över sina män och allt de gör eller inte gör.

Inför Exfrun har hon dels använt sig av sina egna relationserfarenheter, dels lyssnat på många timmars beskrivningar av den kvävande verklighet hon så briljant iscensätter. Den autenticiteten märks. Med knivskarpt sinne för detaljer är Exfrun fylld av situationer och dialoger som gör den till en stark känslomässig upplevelse vars scener fortsätter rulla i huvudet långt efteråt.

Exfrun är helt enkelt en fantastisk film om att välja tvåsamhet, men att oundvikligt sugas in i ensamheten.

Film

Exfrun

Regi: Katja Wik.
Medverkande: Maria Sundbom, Nina Zanjani, Ellen Olaison m fl

Biopremiär i dag 17/2

Vesna Prekopic

Kommentera den här artikeln