Hemtjänstpersonalen talar sällan med de äldre om existentiella frågor, oro och grubblerier, visar forskning som Sveriges Radio berättar om. Tidsbrist ligger bakom, tror Kommunal.

Forskarna har spelat in och analyserat 200 samtal mellan äldre och hemtjänstpersonal. I hälften av dem tar brukarna upp oro, ensamhet och liknande frågor, men de får ofta ingen respons alls från personalen.

– Jag vill inte leva längre. Men om jag säger det skojar de bara bort det, säger 89-åringen Marianne till Sveriges Radio.

Professor Inger K Holmström, Mälardalens högskola, är projektledare för forskningsstudien och överraskad över resultatet:

– Jag hade trott att det skulle vara mer fokus på den äldre, ”hur mår du idag?” snarare än ”nu ska du duscha,” säger hon till SR.

Hon tror att åldersskillnaden spelar stor roll, de anställda är ofta och unga och förstår inte hur det är att vara gammal. Men regeringens utredare Susanne Rolfner Suvanto håller inte med: Åldersskillnad i sig behöver inte betyda något.

– Vi har en rädsla att prata om existentiella frågor, säger hon till SR. Jag tror det är det centrala. Tidsbrist kan spela in, det kan behövas tid för att sätta igång sådana samtal.

Men framför allt behöver personalen få egen tid, anser hon. Tid för reflektion, handledning, att träna på att tala om svåra ting, eftersom det ofrånkomligen väcker känslor hos båda parter.

Hon lägger fram sin utredning om äldreomsorgen i mars nästa år.

– Det handlar om den pressade arbetssituation våra medlemmar har, säger Lena Byström, gruppchef på Kommunals arbetsplats- och avtalsenhet. Det finns helt enkelt inte tid för den typen av samtal.

– Naturligtvis vore mer handledning och stöd också bra. Det är inga lätta samtal att ha. Men det hjälper inte med handledning om inte tiden finns.

 

Fotnot: Marianne har valt att inte uppge sitt efternamn.