De startade Älö Träs första fackklubb

Styrelsen för den nybildade GS-klubben: Mona Gustafsson, Anna Esping, Mona-Lena Forsberg, Helen Arvidsson och Rose-Marie Forsberg.

Styrelsen för den nybildade GS-klubben: Mona Gustafsson, Anna Esping, Helen Arvidsson, Rose-Marie Forsberg och Mona-Lena Forsberg. Foto: Fredrik Loberg

Fem kvinnor har startat Älö Träs första fackklubb. –Jätteroligt! säger Mona Gustafsson, ordförande i GS-klubben. Jag tror att vi kan göra skillnad. 

Vi möts strax efter lunch, en regnig tisdag i december, inne på det unga växande träindustriföretaget Älö Trä i Vimmerby. Den nya fackliga kvintetten på företaget snickrar, färglägger och levererar huskomponenter till byggprojekt i Vimmerby och Gullringen.

Mona Gustafsson har målaruppgifter den här eftermiddagen. Hon berättar hur den kvinnliga GS-konstellationen på Älö Trä tog form. Det var när hon i somras tackade ja till att bli skyddsombud på arbetsplatsen.

Skärmavbild 2016-01-28 kl. 08.40.18Villkoret som Mona Gustafsson ställde till sina arbetskamrater var att det bildades en fackklubb.

– De fackliga medlemmarna fick rösta fram vilka de ville se i den nya styrelsen, berättar Mona Gustafsson.

– Alla fick lägga sina namnförslag i en liten låda, säger Helen Arvidsson som spikar takstolar.

Hon är yngsta kvinnan i styrelsen.

– Det bara blev så, att vi fem kvinnor blev valda, förtydligar kollegan Anna Esping som kör truck.

– Jag tycker att det är kul! Jag har inte hört talas om någon annan GS-fackstyrelse med bara kvinnor, säger Mona Gustafsson.

Under hösten har tjejerna i den nya fackklubben börjat växa sig in i sina roller som arbetstagarnas representanter. De har gått på facklig utbildning. På kort sikt  förväntar de sig inte att uträtta stordåd.

– Vi vill lära oss mer om hur man kan arbeta fackligt på ett bra sätt, säger Rose-Marie Forsberg som också ingår i styrelsen.

– Vi vill skaffa oss intryck, kött på benen från alla möjliga håll och kanter, säger Mona Gustafsson.

– Jag tror att det spelar roll bara att ha fackliga representanter på ett företag, att känna att man är en del av något större. På många håll i världen har arbetare knappt några rättigheter alls, säger Mona Gustafsson.

En lokal fråga som GS-kvinnorna på Älö Trä redan ändå bestämt sig för att börja driva på allvar är att de anställdas nuvarande timlöner ska ersättas av månadslöner.

– Som det är nu får vi en klart lägre lön till exempel under korta månader och om man tvingas att vara frånvarande, säger Mona Gustafsson.

– Vi börjar med att driva den här frågan. Vi tar en sak i taget, säger Anna Esping.

– Jag har inte mött några fackligt aktiva kvinnor tidigare, säger Rose-Marie Forsberg som nu tar på sig ett fackligt uppdrag för första gången under sitt långa yrkesliv.

– Jag har inte mött några fackligt aktiva kvinnor tidigare, säger Rose-Marie Forsberg som nu tar på sig ett fackligt uppdrag för första gången under sitt långa yrkesliv. Foto: Fredrik Loberg

Flera av kvinnorna i Älö Träs första GS-klubb har aldrig tidigare varit engagerade i något fackligt sammanhang.

– Inte jag heller, säger Rose-Marie Forsberg.

Hon har varit i arbetslivet sedan 1970-talet. Både inom restaurang- och träindustribranschen.

– Men jag har alltid varit fackligt ansluten och tyckt att det fackliga är viktigt. Något slags hum om skyldigheter och rättigheter bär jag med mig, säger Rose-Marie Forsberg.

– Jag har inte mött några fackligt aktiva kvinnor tidigare, berättar hon.

Mona Gustafsson rörde sig som barn i fackliga kretsar. Hon växte upp hos sin morfar Harry Andersson i Kisa, som var kassör i fackklubben på Långasjönäs pappersbruk.

– Folk med kassakort och sådant kom alltid hem till oss. Min morfar hjälpte många, berättar Mona Gustafsson.

– Jag arbetade också på pappersbruket under en period. Sedan har jag tillhört Kommunal och därefter olika träindustrier.

Mona Gustafsson har alltid burit med sig någon slags känsla av att det fackliga hör arbetet till.

– Jag engagerar mig för jag känner att man kan göra en viss skillnad. Förutom att bevaka den egna arbetsplatsen är det viktigt att genom ett fackligt engagemang bidra till bättre förutsättningar för arbetare i andra länder.

Mona Gustafsson tror att hon och de andra kvinnorna på Älö har en annan syn på sin arbetsgivare än vad arbetarna hade på hennes morfars tid.

– Förr, när arbetsgivarna ofta var riktigt hårda, när man skulle stå med mössan i hand och bocka och så vidare, så behövde facket gå hårdare fram för att hävda arbetarnas rätt, säger Mona Gustafsson.

– Nu för tiden behöver man ha sunt förnuft och ett jäkligt bra samarbete med företaget. Om det går bra för företaget så har vi också större förutsättningar. Jag tror att vi är ”vi” med arbetsgivaren på ett annat sätt än vad man var förr.

Ungefär hälften av arbetstagarna på Älö Trä är numera kvinnor. Mona Gustafsson förklarar att tjejerna i fackstyrelsen självklart kommer att arbeta lika hårt för de manliga arbetstagarnas rättigheter.

– Egentligen spelar det så klart ingen roll om man är tjej eller kille, säger hon.

– Samtidigt är det roligt att i en så manligt dominerad bransch som träindustrin få med fler kvinnor.

– Det som är allra roligast är att vi nu faktiskt fått med nästan alla på arbetsplatsen till att bli fackliga medlemmar, säger Mona Gustafsson.

Fredrik Loberg

Arbetet

Kommentera den här artikeln