LO gör upp löner direkt med Svenskt Näringsliv?

LÖNEGAPET del 3 Vad gör vi åt löneskillnaden mellan könen? Tredje delen av Arbetets serie om löne­gapet undersöker vad som gjorts tidigare och tänkbara strategier i årets avtalsrörelse.

 

I den kommande avtalsrörelsen kan Svenskt Näringsliv och LO sitta i rena löneförhandlingar.
Det handlar om att fördela lönepåslagen mellan olika branscher och syftet är att utjämna ­löneskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade branscher.

Det är ett av förslagen som finns i de fackliga leden för att skapa en fördelningsnorm som komplement till industrins märke. Tanken är att de andra centrala arbetsgivarorganisationerna och fackliga centralorganisationerna också ska vara med och utforma särskilda lönesatsningar på eftersatta grupper och branscher.

Ett möjligt resultat skulle kunna vara att undersköterskor, butiks- och restauranganställda utöver industrins avtalade påslag även får kompensation för utebliven löneglidning och extra pengar för att jämna ut löneskillnader.

Torbjörn JohanssonLO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson kan tänka sig en fördelningsnorm för att komma ifrån att männens branscher tjänar mer.

– Dagens industrinorm konserverar löneskillnaderna. En bra för­delningsnorm kännetecknas av att en majoritet stöder den, säger Torbjörn Johansson.

LENITA GRANLUNDFör Kommunal är en fördelnings­norm mycket viktig. Avtalssekreteraren Lenita Granlund anser att det måste finnas en sådan i nästa avtalsrörelse.

– Exakt hur det ska gå till kan jag inte säga, men det måste finnas ett sätt att ge mer till värdediskriminerade grupper.

Hon tänker sig att vissa grupper, som undersköterskorna, ska gå i spetsen för löneutjämningen. Målet kommer inte att nås under en avtalsrörelse, anser hon, utan det behövs längre tid för att kvinnolönerna ska komma ikapp lönerna i verkstadsindustrin.

– Vi behöver dessutom en bred diskussion i samhället för att få ­acceptans för att kvinnors löner ska höjas mer.

tommyanderssongsGS andre ordförande Tommy Andersson är inte lika bestämd. Han vill inte säga om det behövs en fördelningsnorm och hänvisar till att det pågår diskussioner mellan LO-förbunden.

– Vi har dock alltid varit för låglönesatsningar. På våra avtalsområden vill vi alltid ha individgarantier och låglönesatsningar.

RobertSchonIndustriarbetsgivarnas vice vd Robert Schön säger blankt nej till fördelningsnorm.

– Det skulle spräcka industrins märke för lönesättningen. Det är viktigt att exportindustrins anställda normerar lönerna. Om det inte skulle vara så försämras den svenska industrins konkurrenskraft, säger han.

Robert Schön hänvisar till Industriavtalet och säger att några förändringar av relativlönerna inte ryms inom nuvarande lönemodell.

Matts JutterströmPappers ordförande Matts Jutterström ser dock behovet av en fördelningsnorm och en förändring av relativlönerna.

– Vi behöver den av två skäl: för att få jämställda löner och för att jämna ut gentemot tjänstemännen. Om arbetarna inte tar ut tillräckligt stora löneökningar så lägger tjän­stemännen beslag på pengarna.

Matts Jutterström anser att ingen ska avstå, utan vissa ska helt enkelt få större löneökningar.

Att skapa en fördelningsnorm med hjälp av förhandlingar mellan fackens och arbetsgivarnas centralorganisationer är en möjlig väg. Ett annat sätt kan vara att LO-förbunden vid sidan av industrifacken gemensamt försöker skapa en norm för att de kvinnodominerade branscherna ska få större löneökningar. De konkreta metoder som använts under de senaste avtalsrörelserna har varit kvinnopott och ett lika stort krontalspåslag under en viss lön.

LO:s Torbjörn Johansson eftersträvar en fördelningsnorm som många i den fackliga rörelsen kan stå bakom och som är genomdiskuterad.

– Det blir givetvis en styrkefråga om vi ska få igenom vår fördelningsnorm. Om inte alla i LO har ett sådant krav riskerar vi både vår egen samordning och konkurrenskraften. Om vi i facket däremot är överens om ett förslag blir vi starka och om arbetsgivarna då inte accepterar den riskerar de arbetsfreden.

 

Läs också:

Göran Jacobsson
08-725 52 08

Kommentera den här artikeln

  • Förklaringar

    Normer

    Facket funderar på tre olika normer:

    • Lönenormen – industrins märke: anger i procent hur mycket lönen får öka.

    • Fördelningsnormen syftar till att utjämna löneskillnader mellan olika branscher.

    • Låglönenormen syftar till att lyfta de lägsta lönerna lite mer. Den kan uttryckas som att lägsta lönen ska öka lika mycket som övriga löner.

     

    Ord­fö­r­klaringar

    • Kvinnopott innebär att lönepåslaget ökar med andelen kvinnor på ett avtalsområde.

    • Knä med krontals­på­slag innebär att alla under en viss lön – exempelvis 25 000 kronor i månaden – får lika stor löneökning i kronor – exempelvis 750 kronor – och de som har högre lön får ett procentpåslag – exempelvis 3 procent. Effekten blir att skillnaderna inte ökar så snabbt som om alla påslag varit i procent. Bland dem med löner under 25 000 ökar inte löneskillnaderna alls.

    • Industriavtalet är undertecknat av fack och arbetsgivare i industrin. Målet är att sluta löneavtal som är bra för industrins internationella konkurrenskraft. Fack och arbetsgivare i industrin vill att deras avtal ska vara riktmärke för alla andras lönepåslag. Dessutom förbinder sig avtalets undertecknare att se till att alla andra på arbetsmarknaden håller sig till deras kostnadsmärke.

    Industrins märke har sådan tyngd att staten också rättar sig efter det. När statliga Medlingsinstitutet ska medla i avtalskonflikter så är det enda rättesnöret industrins kostnadsmärke.


  • Arbetet på Facebook