Finländarna väljer president. Vi ärver kung efter kung oavsett duglighet för ämbetet. Men här som där väljer vi riksdag vart fjärde år. I Finland betyder dock demokrati i stort att partierna tilldelas makt efter valresultat. Platsfördelningen avgörs enligt d’Hondts metod. Stort parti – mycket inflytande och makt, litet parti – mindre inflytande och makt. Detta är motsatsen till blockpolitik, i vilket små partier, som några futtiga hundra tusen röstat på, kan få oproportionerligt mycket makt; mini-KD; mini-C. Och Folkpartiet, man undrar, var är folket?
Leker med tanken, vad skulle hända om Sverige (ånyo!) använde sig av proportionerlig makt? M och S fick tveklöst flest röster. Samarbetstvång? Därefter ansvar i en fallande skala i förhållande till röstetal. Menar verkligt ansvar: Profilfrågor hard core.
Sveriges integrationsminister ansvarar för frågor rörande nyanlända invandrares etablering i Sverige, svenskt medborgarskap och diskriminering på grund av etniskt tillhörighet eller religion. Om Åkesson tilldelades integrationsministerposten? Om riksdagen erbjöd honom att på allvar diskutera sin profilfråga direkt och dagligdags med invandrarföreningarna; Assyriska riksförbundet, grekiska, somaliska, estniska och lettiska. Kurdiska, makedoniska, serbiska. Turkiska och syrianska. Om riksdagen lät honom sammanträda med Sverigebolivianerna och Sverige-eritreanerna. Våra polska föreningar. Salvadoranska riksförbundet kanske också hade haft något på hjärtat? Och slovenska riksförbundet? Spanska, azerbajdzjanska, thailändska, filippinska, koreanska. Ryska, kinesiska, iranska och irakiska föreningar kanske också skulle fråga efter ministermöte?
Sverigefinnarna, Sveriges största invandrargrupp, har sannolikt många erfarenheter som jag tror också kunde vara intressanta för minister Åkesson.
Och så vidare.
Integrationsministrar fortbildas väl kontinuerligt i MR-frågor? De vistas väl i utvecklingsländer, krigsområden?
Låt Åkesson möta Amnesty International och asylkommittéerna i Göteborg och Stockholm öga mot öga. Caritas, Diakonia, FARR, Frisam-Flykting, Immigrant-institutet, Glokala Sjuhärad och IFMSA-Sweden på universitetsorterna. Låt ministern turnéra med Ingen människa är illegal. Föra långa samtal med Liberala Flyktingfonden, Vänsterns fristadsfond och Sveriges kristna råd. Ha direktkontakt med Läkare utan gränser, Rosengrenska stiftelsen och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar. Säkert vill även Rädda barnen och Stockholms asylbyrå, liksom Röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, lyfta frågor hos integrationsministern.
Såklart besöker ministern flyktingboenden och gränsområden. För samtal med flyktingar, kvotflyktingar och anhöriga. Dagliga samtal med C, V, S, FP, mp, m och deras kvinnoförbund. Rådslag med Kvinna till Kvinna, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. Kvinnofronten, Kvinnors Nätverk. PRIS – Prostituerades Rätt/Revansch i Samhället, RIFFI – Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor, ROKS kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. RSCI stödcentrum mot Incest, SIOS kvinnokommitté samarbetsorganet för etniska organisationer i Sverige.
Och så vidare.
Säkert är FI, med sin öppna hand, särskilt intresserad av intensiv kontakt med SD.
