Industriavtalet betyder mindre än facket tror

Industriavtalet har levererat reallöneökningar, säger förespråkarna. Facken har varit för återhållsamma, säger kritikerna. Ingendera, svarar ekonomerna.

Ledande företrädare för industrifacken pekar på reallönestatistiken, som visar att svenska industriarbetare haft en bättre utveckling än de flesta andra i Europa. Kritikerna i leden muttrar om den höga produktivitetstillväxten och att hela löneutrymmet inte tas ut.
Färsk statistik från amerikanska arbetsmarknadsdepartementet bekräftar bägge sidors beskrivning.

Inte bara luft
Arbetarna har fått mer än bara luft i lönekuverten, men samtidigt har produktivitetstillväxten sprungit ifrån löneökningarna.

– Båda lägren överskattar betydelsen av industriavtalet. Löneutvecklingen bestäms främst av realekonomiska faktorer, säger Lennart Erixon, nationalekonom vid Stockholms universitet.

Han hävdar att den viktigaste förklaringen till stigande reallöner är den höga produktivitetstillväxten. Arbetarlönerna har dock inte stigit i takt med produktiviteten eftersom priserna har pressats kraftigt neråt, framförallt på teleprodukter. Löneutrymmet krymper när företagen får sämre betalt.

Förväntningarna har överträffats
Chefekonomen på LO, Dan Andersson, beskriver det som att en del av effektiviseringen inte kan tas ut av svenska arbetare – utan går till folk i andra länder genom sänkta priser på blågula varor.

Nationalekonomen Lars Calmfors anser att utvecklingen är lätt att förklara, eftersom Sverige har haft en oväntat snabb produktivitetstillväxt.

– Parterna har slutit avtal med lägre ställda förväntningar än vad som förverkligats. Det har hållit tillbaka enhetsarbetskraftskostnaderna (arbetsgivarens utgifter för de löner och sociala avgifter som krävs för att producera en enhet) och gjort företagen mer konkurrenskraftiga. Samtidigt har produktivitetsökningarna hållit nere prisökningarna och därmed gett löntagarna högre reallöneökningar än förutsett, säger han.

Industriavatalet tonas ned
Enligt Lars Calmfors har arbetsgivare och löntagare delat på vinsterna av de oväntat höga produktivitetsökningarna. Båda universitetsekonomerna tonar klart ned industriavtalets betydelse för produktivitetsutvecklingen.

Liknande tongångar hörs bland fackliga ekonomer.

– Folk runt avtalet har varit väldigt bra på att marknadsföra sig. Jag skulle vilja säga att den goda produktiviteten i Sverige framförallt berott på en bra makroekonomisk miljö, säger Stefan Carlén, ekonom på Handels.

– Vi har stått utanför euron och inte behövt anpassa penningpolitiken. Utbildningsnivån är generellt hög. Och höjda minimilöner i avtalen har trängt undan lågproduktiva jobb, fortsätter han.

Solidaritet
Handels förbundsekonom varnar för kritikernas resonemang om att facken inom industrin hållit igen för mycket.

– Vi måste se till hela samhällsekonomin. Annars skulle sektorer med hög produktivitetstillväxt som industrin och handeln få skyhöga lönelyft, medan andra sektorer får låga eller inga löneökningar. Det skulle leda till en icke-solidarisk lönepolitik, säger Stefan Carlén.

Daniel Lind är chefekonom på Unionen, ett av tjänstemannafacken inom industrin. Han är inne på samma linje. Trots att löneandelen har fallit och vinstandelen ökat något inom industrin under de gångna tio åren.

– Nu är konjunkturläget ett annat. Löneandelen stiger igen eftersom produktivitetstillväxten är svag och lönerna fortsätter öka. I en strikt ekonomisk mening kan utrymmet för lönerna sägas ha varit större än förbunden tagit ut. Men industriförbunden måste vara disciplinerade och ta ett helhetsansvar, inte minst i ljuset av industrins ledande roll i lönenormeringen, säger Daniel Lind.

"Skrota Europanormen"
I framtiden vill Stefan Carlén på Handels skrota ett av industriavtalets axiom. Den så kallade Europanormen, som säger att löneökningarna i Sverige ska gå i takt med genomsnittet i Europa.

– Den leder fel. Om vi har större löneutrymme och inte tar ut det kommer det leda till vinstinflation. Om vi har ett mindre utrymme kan löneökningar i takt med Europa riskera slå ut produktion. Det är produktiviteten och prisutvecklingen som måste spela huvudrollen när fackförbund formulerar sina krav, säger han.

FAKTA / Industriavtalet
Industriavtalet är ett samarbetsavtal mellan fack och arbetsgivare inom industrin. Avtalets mål är att ge utrymme för god lönebildning genom att främja industriell utveckling, lönsamhet och konkurrenskraft. Sex fackförbund ingår i Facken inom industrin: Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Unionen, Livs, Pappers samt Skogs- och träfacket.