”Pågående dödligt våld. Skjutvapen”. Larmet ekar ut i brandstationen i Örebro klockan 12.33 den 4 februari. Sju minuter senare är ett 30-tal brandmän framme vid Campus Risbergska. Då är redan polispatruller på plats. 

Runt den här tiden sitter läraren Lars i ett av skolans lunchrum med några kollegor.  Plötsligt hör dova smällar mot väggen, berättar han för Nerikes Allehanda. Är det bråk i klassrummet bredvid? När han öppnar dörren ser han två personer falla ner i korridoren. Kollegorna skriker att han måste stänga. De ställer upp stolar och bord mot dörren och barrikaderar sig. Utanför rasar skotten. 

Mannen kommer närmare

Även vaktmästaren Adnan Imsirovic hör skott i skolan. Han springer mot korridoren och ser en kvinna som ligger ner, berättar hans bror för SVT Nyheter Örebro. Hon blöder. Han försöker hjälpa henne, dra ut henne, när han hör att mannen som skjuter kommer närmare. Adnan hoppar bakom några soffor och försöker ta skydd men blir skjuten i båda axlarna. Han försöker springa ut genom entrén, men faller medvetslös ner till marken precis utanför.

Marwa, undersköterska, är på väg ut för att äta lunch när hon ser människor falla ner. En kille som hjälper människor ut träffas av ett skott i axeln. Medan de andra rusar ut tar hon en sjal och trycker mot såret. Killens ansikte blir blekare och blekare. Till slut svarar han knappt längre, säger hon till Aftonbladet. 

Dansar och lyssnar på musik

Larmet når också Herman Gill, som gör sitt första pass som färdig sjuksköterska på ambulansen, rapporterar Dagens Nyheter. Han och kollegorna skyndar skolan. Samtidigt ställer sjukhuset om till stabsläge. Undersköterskan Anna Lindkvist och annan sjukvårdspersonal börjar med arbetet att frigöra så många vårdplatser som möjligt. 

Ett stenkast bort från campus ligger förskolan Blåmesen. En polis knackar på och säger till barnskötarna och förskollärarna att förskolan måste inrymmas. De låser dörrar, täcker fönster och släcker ner. De tar med barnen och söker skydd i ett leksaksförråd. De dansar och lyssnar på musik, gör allt för att barnen inte ska bli rädda, berättar personalen för Nerikes Allehanda.

”Overkliga scener”

När brandmännen fått klartecken från polisen att gå in i skolan möts de av ”overkliga scener”, berättar räddningsledaren Ulf Smedberg för Aftonbladet. ”Det här är någonting som ingen av oss hade velat uppleva. Det är en mardröm”, säger han. 

Lärare, undersköterskor, yrkeselever, ambulanspersonal, poliser. Många har drabbats av masskjutningen i Örebro. 

Tio personer dödades på Campus Risbergska. 

Många av dem var på skolan för att läsa kurser inom det så kallade Äldreomsorgslyftet, en möjlighet för anställda inom vård och omsorg att vidareutbilda sig. De jobbade inom hemtjänst, personlig assistens, LSS och på äldreboenden inom kommunen. Arbetsplatser befinner sig i sorg.  

”Potentiellt traumatiserande händelse”

Pernilla Bergman, psykolog på Stockholmregionens kunskapscentrum kris- och katastrofpsykologi, konstaterar att masskjutningen är en extraordinär händelse för alla inblandade och att väldigt många arbetsplatser har drabbats – och på olika sätt. 

Kvinna med långt blont hår och glasögon, klädd i en svart randig kavaj, står mot en enfärgad ljus bakgrund.
– Vi mår bra av att göra saker vi är vana vid – det gör att vi återskapar en känsla av kontroll, säger Pernilla Bergman. Bild: Privat

Det klassas som en ”potentiellt traumatiserande händelse” vilket innebär att det kan få långsiktiga konsekvenser, både psykiskt och fysiskt. Det kan handla om PTSD, depression, ångestproblematik och sömnsvårigheter i efterförloppet. 

Att alla drabbade får stöd är otroligt viktigt, enligt Pernilla Bergman. 

– Vissa behöver professionellt stöd från till exempel en psykolog eller kurator. Andra kommer kunna återhämta sig på egen hand med hjälp av stöd från vänner, familj, arbete med mera, säger Pernilla Bergman. 

”Visa medmänsklig omsorg”

Stödet från näromgivningen ska inte underskattas. Man kan vara stöttande genom att inte värja sig från krisreaktionerna – att bekräfta och respektera känslor och tankar som kommer upp. 

– Att göra något kravlöst ihop och visa medmänsklig omsorg, säger Pernilla Bergman. 

Krisstöd vilar på fem punkter – det handlar om att trygga, stärka individens självtillit och tillit till samhällets förmågor, att känna samhörighet med andra drabbade och att inbringa en känsla av hopp. 

Principer för krisstöd

Arbetsplatsen kan spela en avgörande roll på flera plan. Det handlar om flera saker: Det måste finnas en lyhördhet för olika typer av reaktioner och behov. Samtidigt ska det också finnas utrymme för att återgå till en form av vardag. Det är viktigt att skapa förutsättningar för att kunna återgå till vardagsliv och sin arbetsplats.

– Vi mår bra av att göra saker vi är vana vid – det gör att vi återskapar en känsla av kontroll, säger Pernilla Bergman.

Onödigt långt lidande står på spel om man inte får det stöd man behöver. 

– Vi vet att man minimerar risken för ohälsa om man vet att det finns stöd att tillgå när man behöver det. Det måste finnas en proaktiv hållning, säger Pernilla Bergman. 

”Kan få sena reaktioner”

Hon återkommer till att vi människor reagerar olika, bearbetar saker olika och har olika behov. 

– Vissa är mer motståndskraftiga – de påverkas initialt men lyckas relativt snabbt gå tillbaka till en vardag. Andra kan få sena reaktioner – de tappar funktioner i ett senare skede och mår sämre och sämre. Det är alltså viktigt att alla får det stöd de behöver oavsett tidpunkt, säger Pernilla Bergman.  

När polisen Daniel Lenart går in på Risbergska med draget vapen möts han av döda kroppar, berättar han för Aftonbladet. Skotthål, krossat glas, blod. Det luktar färsk död. En lukt som han trots sina 18 år i tjänst inte kunnat förbereda sig på. Bredvid kropparna ligger mobiltelefoner som ringer konstant. Han ser ett rött hjärta intill ett namn. Det tar hårt på honom, att det ringer och att ingen kommer svara. 

Ser döda kroppar

Sex skottskadade personer förs till sjukhus. En av dem färdas i Herman Gills ambulans. Fem av dem opereras akut. Undersköterskan Anna Lindkvist möter patienter och anhöriga i chock. De egna känslorna får man hantera sedan, säger hon till Dagens Nyheter. Men hon gråter också på jobbet, för det är så förskräckligt. 

Till slut kommer polisen till läraren Lars som sitter i lunchrummet. Polisen råder honom och arbetskamraterna att inte titta när de går ut från skolan. Lars kan inte låta bli och det han ser kommer han att bära med sig resten av livet. Han ser döda kroppar ligga i blod, breda blodspår i hela korridoren. Han börjar skaka och hulka, berättar han för Nerikes Allehanda.

I klassrummet bredvid lunchrummet dödades sex personer. Fyra av dem var Lars elever.