Oxveckor, full fart på jobbet – och sjuka barn. Februari må vara en kort månad men har för många blivit en av de stora årliga vardagspucklarna att kämpa sig igenom. 

Vem ska stanna hemma när barnen blir sjuka? Vems jobb är viktigast? Vad är bäst och vad är rättvist? Får det ekonomiskt rationella i dag effekter sen? Hur ska man tänka och göra? 

Den pressade vardagen tär på relationer och ökar riskerna för både bråk och separationer. 

Vab, jobb och karensavdrag

I SVT:s Morgonstudion bjuds en psykolog in för att svara på frågor om de konflikter som uppstår i många familjer. ”Så undviker du bråk” är huvudrubriken och tittarna uppmanas att se problemen som gemensamma och planera inför eventuell sjukdom. 

Vab, vobb och karensavdrag. Stress över tid och ekonomi. Vilka utgifter kan minimeras vid lönebortfall?  

Och är det inte en psykolog som peppar så är det en privatekonom som än en gång uppmanar oss att ta med matlåda till jobbet och jämföra matpriser. Planera! 

Varför då, kan man fråga sig? Timmarna och slantarna på kontot blir ju inte fler bara för att stämningen i familjen är god. Och för dem som redan nu lever snålt finns inte mer att spara in på. 

Alla kan inte ”vobba”

Men det finns andra vägar fram, det måste inte vara som det är idag. Det kanske är fel på systemet och inte på familjernas planering. 

Rimligt vore i detta läge att prata om att det faktiskt är chefens ansvar att se till att verksamheten fungerar när någon är sjuk eller vabbar. Att slimma bemanningen sparar pengar för arbetsgivaren – på bekostnad av de anställda. Livet händer, liksom. 

Verkligheten är en annan. Det blir alltför ofta den som inte arbetar som får pussla med kollegor, ta igen arbete i efterhand (som hen alltså inte får betalt för) och som dras med dåligt samvete. 

Det tåls att påminnas om att alla faktiskt inte kan slöjobba från soffan när de är förkylda eller ”vobba” med en hostig unge framför tv:n. För bland andra personal inom servicesektorn, vård och omsorg och bygg och anläggning känns vab-dagar och karensavdrag. 

Det är faktiskt helt ofattbart att de som inte kan jobba hemifrån förväntas tugga i sig det utan att kompenseras. 

Varför accepterar vi det här?

Och det går inte att diskutera de strukturella problemen på svensk arbetsmarknad utan att lyfta en generell arbetstidsförkortning. Att arbeta färre timmar skulle hjälpa många och lätta den vabruaribörda som vilar tung på mångas axlar. 

Den som har mer tid har större utrymme att planera och hantera de utmaningar som kommer med att rodda en familj, helt enkelt.  

Snoriga ungar och tjafs med både partner och chefer är det nya normala. Men systemfelen får inte plats i morgonsoffan, det är uppmaningar att snälltolka, planera och komma ihåg att du inte är ensam. 

Expertrösterna gör vad de kan med den frågeställning de får. Denna gång får vi höra en uppmana stressade föräldrar att lyfta blicken och komma ihåg att de inte är ensamma.  

Varför accepterar vi det här? Om vi vill att livet ska vara hanterbart, och kanske till och med lite gött, borde fler i alla fall erkänna att stress, skult, bråk och ekonomiska smällar inte är normalt – och kräva förändring på riktigt.