Sparkar och slag mot både lärare, andra elever och dörrar och möbler har blivit del av vardagen för skolpersonal. I veckan rapporterade SVT att en lärare har fått missfall efter hårda sparkar i magen. 

Elever som går till fysisk attack mot lärare blir allt vanligare. Dessutom är det allt yngre elever som slåss och sparkas.

Behov av särskilt stöd

Våldsanmälningarna har enligt SVT:s granskning ökat med 60 procent de senaste åren. Även sjukskrivningar bland lärare till följd av våld ökar. 

Vad som ligger bakom denna utveckling råder det delade meningar om. Är det föräldrarnas fel? Skolan som inte sätter gränser? 

Våldet i samhället som letar sig in i klassrum och skolkorridorer? 

Enligt Kristian Hansson, sakkunnig inom skolfrågor på Arbetsmiljöverket, handlar våldet ofta om situationer där elever varit i behov av särskilt stöd. Och det är just elevresurser som fått stryka på foten i den varselvåg som drabbat svensk skola efter neddragningar och inflation. 

Lagkrav på kommuner

Skolminister Lotta Edholm (L) vill hellre prata om skolan och föräldrarnas ansvar. Det är, precis som Susanna Kierkegaard konstaterar i Aftonbladet, att fokusera på gratis-åtgärder.

Givetvis finns det ett arbetsgivaransvar. Men våra kommuner, har en laglig skyldighet att hålla sin budget i balans. När pengarna är slut, är pengarna slut. Då finns bara att skära ner eller höja kommunalskatten. 

Problemet med kommunalskatten är att höjningarna slår orättvist. Kommuner har olika förutsättningar när det kommer till befolkning och geografiska avstånd. Det är dyrare att bedriva verksamheter för färre barn i glesbygden än en fullsatt skola i storstaden, exempelvis. Det samma gäller sjukvård. 

Orättvis ansvarsfördelning

Höjd kommunalskatt slår också särskilt hårt mot låg- och medelinkomsttagare eftersom skatten inte är progressiv, vilket innebär att alla betalar samma andel oavsett inkomst. Detta gör att de med lägre inkomster får en proportionellt större börda. Medan de som har höga inkomster bidrar betydligt mindre i förhållande till sin ekonomiska kapacitet. 

Regeringen kan, med andra ord, göra något åt de nedskärningar som drabbar lärare och elever. De kan alltså jämna ut bördan och säkra skolpersonalens arbetsmiljö. 

Övriga huvudmän, de som driver friskolor, har i alltför stor utsträckning fokus på att tjäna pengar. Men regeringen verkar inte heller vilja göra upp med det skolsystem som drivit upp kostnaderna för många kommunala skolor. Skolminister och före detta friskoletoppen (!) Lotta Edholm ojar sig regelbundet i media men verkar tro att det räcker. 

Vinst istället för personal

I stället maler hon på om föräldraansvar och gränssättning. Men det är ju ofta vid gränssättning och konflikter som riskerna uppstår. Och det hjälper föga att skälla på föräldrar som oavsett om de vill samarbeta eller ej behöver stöd med sina barn. 

Och pengar som försvinner ut i som vinst till skolmoguler och aktieägare skulle kunna gå till att ha fler vuxna i klassrummet.  

De lärare som undervisar utåtagerande elever borde kunna vända sig till sin närmaste chef och kunna räkna med stöd i sitt klassrum. Men det finns inga pengar så det blir inga extra vuxna i klassrummen. 

Offrar arbetsmiljön

Med dagens fria svältsystem tar man hellre risken. Lugna lärmiljöer för barn, stöd efter behov och inte efter budget och beredskap är en utopi för svensk skola. Resultatet syns tydligt i kartläggningen och slår extra hårt mot kvinnlig personal.

Lösningarna lyser dock med sin frånvaro. Hur vi ska få människor att välja att arbeta i skolan och, inte minst, att stanna kvar i branschen förblir ett mysterium. 

Ja, det finns mycket att säga om lärarnas arbetsmiljö. Men den som inte vill prata om systemfelen rår inte på den hur mycket de än gapar, skäller eller gråter.