Nobeldagen startade inte jätteroligt för den svenska finansministern. På morgonen berättade Statistiska centralbyrån SCB att bruttonationalprodukten minskade med 0,4 procent i oktober. Det senaste året har produktionen bara vuxit med 1 procent.

Det är under det historiska snittet och det betyder att värdet på allt vi producerar i det här landet minskar och att svensk ekonomi fortsätter att gå knackigt.

Produktionen inom både industrin och tjänstesektorn föll i oktober men tydligast är att vi inte konsumerar som förståsigpåarna trodde att vi skulle göra när styrräntan sänktes. Så nu talar man om ett ”oväntat svenskt bnp-fall”.

Samtidigt har arbetslösheten nått 8,5 procent och det går liksom inte att komma ifrån att Sverige är ett land i kris. Massarbetslöshet, växande ekonomisk otrygghet och reallöner som har sjunkit med 8,5 procent sedan 2020.

Det hade inte behövt vara så här.

Arbetslöshet som kunde ha undvikits

En stor del i skulden har Riksbanken. I stället för att anpassa penningpolitiken efter svenska förhållanden har bankdirektörerna på Brunkebergstorg höjt räntorna i samma takt som euroländernas centralbank ECB gjort det.

Men i Sverige är hushållens skulder högre och bolånen allt oftare rörliga, vilket gör att varje räntehöjning slagit hårdare mot både konsumtion och arbetsmarknad.

I LO-ekonomernas senaste ekonomiska prognos kan man se att arbetslösheten i Sverige växte med ungefär en procentenhet när Riksbanken höjde räntorna. I euroområdet har arbetslösheten legat still eller på några platser minskat. Här har jobben samtidigt blivit fler men i Sverige bromsar sysselsättningstillväxten in.

Regeringen gör saken värre

Hade Sverige följt samma arbetslöshetsutveckling som i euroländerna hade 50 000 fler människor haft jobb i dag, enligt LO-ekonomernas analys.

Men även regeringen och finansminister Elisabeth Svantesson bär på en väsentlig skuld.

När bostadsbyggandet rasade tog man bort investeringsstödet som kunde ha skapat jobb och hållit igång nybyggnationen.

När arbetslösheten ökade skar man i arbetsmarknadsutbildningarna som behövs för att ge människor chans till arbete.

Och i stället för att stärka vanligt folks ekonomi valde man att sänka skatten för de rikaste och stimulera deras sparande genom att sänka den så kallade ISK-skatten.

Hur det ska bita på lågkonjunktur där fallande reallöner och stigande räntor har tvingat hushållen att dra ned på sin konsumtion är svårt att begripa.

Ulf Kristersson tramsar

I somras och tidigare i höstas jublade Elisabeth Svantesson och Ulf Kristersson över att man bekämpat inflationen och handfast leder Sverige ur krisen. I december inser alla att det är kvalificerat trams.

Den här regeringen bryr sig varken bryr sig om tillväxt, jobb eller företagande och det är bara exportindustrin som räddat Sverige från en ännu djupare lågkonjunktur.

Enligt alla bedömningar ljusnar det efter årsskiftet, men Riksbanken och regeringens agerande har redan gjort 2025 till ett förlorat år.

Den icke-politik som förs i dag garanterar fortsatt hög arbetslöshet, minskad tillväxt och ökande klyftor.