Ulf Kristersson satte tonen i sitt ”tal till nationen” för drygt ett år sedan.

Talet kändes viktigt. Efter att gängvåldet flammat upp skulle statsministern tala i direktsändning till hela svenska folket.

Och vi bänkade oss alla, som svenskarna gör när statsministern kallar. Något allvarligt var det ju, någonting där vi alla bör samlas och enas inför ett hot.

Tidigare statsministrar har talat direkt till svenska folket, bland annat när lasermannen mördade folk på Stockholms gator, efter mordet på Anna Lindh och när Ryssland invaderade Ukraina.

En utebliven samling för Sverige

Och den här gången skulle det alltså gälla gängmorden.

Men statsminister Ulf Kristersson ville inte ha någon folklig samling. I stället skyllde han gängkriminaliteten på den tidigare socialdemokratiska regeringen.

Landets alla socialdemokrater uteslöts med andra ord ur hans tal. Men inte bara dessa. Alla kritiker av Tidöregeringens linje runt kriminaliteten framställdes mer eller mindre som förrädare.

Det vill säga hälften av Sveriges befolkning.

En regering kan inte håna folket

Så enar man inte ett folk.

Att man inte kan skälla ut och håna en befolkning till samling borde vara en grundläggande kunskap för en regering, speciellt i en tid när det yttre krigshotet ökar. Men i stället har regeringens haveri runt bygget av en civil försvarsvilja blivit allt tydligare.

De senaste dagarna har dessutom ansvarig minister, alltså ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M), valsat runt på sociala medier med utlägget ”Håll dig till teater, du har uppenbarligen inte en aning om vad du pratar om” i en debatt om kärnkraft.

Minister Bohlin: Från snöstormar till kärnkraft

Förra vintern skällde han ut de bilister som hade fastnat i snöstormen på E20 i stället för att kommentera Trafikverkets misslyckade plan för plogning.

Bohlin kan uppenbarligen inte ena befolkningen mot vädrets makter i fred, hur ska han då kunna nå nationell samling i krig?

Sveriges mest aggressive minister ska naturligtvis inte sitta på en post där folket ska samlas runt en gemensam försvarsvilja.

Kontrasten mot Ukrainas ledarskap

Skillnaden mot det ukrainska ledarskapet är tydlig.

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har lärt sig att skilja på inhemsk sakpolitik och en yttre fiende.

Ukrainas tidigare företagsvänliga politiska styre, även under Zelenskyj, har vänts till ett samarbete mellan fack, befolkning och militär i det gemensamma motståndet mot Putins trupper.

Lärdomar från Ukraina

För Palmecentret berättar Ivanna Khrapko om utvecklingen. Hon var tidigare aktiv i ukrainska offentliganställdas fackförbund.

Efter krigsutbrottet engagerade hon sig i stället i Trade Union Lifeline, ett fackligt nätverk för praktisk hjälp. Samarbetet med militär och allmänhet går utmärkt.

Det är tyvärr en enighet som känns omöjlig med Kristersson och Bohlin vid den politiska makten över det civila försvaret i Sverige.

Är det över huvud taget en enighet som de två svenska ministrarna vill ha?

I rapporten ”Erfarenheter från Ukraina” granskas möjliga vägar till folklig medverkan i totalförsvaret.

Rapporten gavs ut av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap så sent som i somras. Men det var innan minister Bohlin sparkade den dåvarande generaldirektören för att myndigheten skulle bli mer ”framåtlutad”, som det hette.

Den som vill öka den svenska civila försvarsviljan, och som inte tror att Kristerssons och Bohlins hån och oförskämdheter är rätt väg, bör ta fram rapporten ur den garderob där den nu troligen ligger.

Praktiska lösningar för civilt försvar

En viktig lärdom från Ukrainarapporten är hur avgörande rent praktiska kunskaper om infrastruktur, järnvägar, väghållning och maskinparker har varit för Ukraina.

Likaså lyfts det stora praktiska kunnandet hos vård- och omsorgspersonal för att testa olika möjliga lösningar i utsatta situationer.

Det är kunnandet hos Sveriges arbetande befolkning som lyfts. De som Kristersson och Bohlin öser sitt förakt över.

Hotet mot Sverige är reellt

Hur stort hotet mot Sverige är just nu är svårt att säga.

Likväl är det uppenbart att förberedelser pågår.

Under den senaste tiden har ett flertal samordnade inbrott i vattenverk uppdagats i Sverige.

Allt tyder på att intrången har gjorts av främmande makt, enligt en kartläggning av SR:s program Gräns.

I detta läge behöver vi ministrar som inser vikten av befolkningens praktiska yrkeskunnande och som kan ta ansvar för att samla befolkningen.

Varken Ulf Kristersson eller Carl-Oskar Bohlin har den förmågan.