Dumt. Till och med för jävligt. Så kan man väl summera de Palestinaaktivister som sprayat rödfärg på Liberalernas lokal i Eskilstuna. Man uppmanar i ett klipp på sociala medier fler att demonstrera utanför samma kontor.

Det hela tycks ha utlösts efter att manifestationen mot kriget i Gaza på den, så kallade, ”Gazaplatsen” i Göteborg tvingats flytta på sig efter att Liberalerna sökt och fått tillstånd till sin demonstration ”grundläggande demokratiska principer ska gälla” på samma plats.

Alltså den mest folkpartistiska aktivismen någonsin. Motreaktion mot att någon annan organiserar sig.

Liberalerna får polisen att flytta på krigsprotesterna och samtidigt förnumstigt mästra samma grupp. En uppenbar politisk provokation.

Polisens beslut har, föga oväntat, väckt starka reaktioner.

Vi ska givetvis inte ha den sortens påhopp på våra politiska partier i Sverige. Det är ett sluttande plan där vi tar oss rätten att göra fysiska övertramp mot våra institutioner.

Men med det sagt. Tidöregeringens statsminister Ulf Kristerssons reaktion får mig att undra var landet är på väg den med.

All rätt att bli förbannad

Låt mig vara tydlig med att jag inte anser att Liberalernas partiledare överreagerar.

Att han inleder med att kalla vandalerna ”personer som hatar och attackerar demokratin” är hyfsat påkallat efter att någon sprayat ned en patilokal.  

Men sen börjar Johan Pehrson improvisera lite. Han påstår att det handlar om en ”sammanblandning av islamism och vänsterextremism”.

Hur han vet det? Ingen aning. Men ok. Låt gå.

Man har all rätt att vara jävligt förbannad på vandaler som gett sig på ens eget parti. Så långt har jag förståelse för det som sker.

Ulf Kristerssons reflexreaktion

Men när statsministern får reda på saken händer något märkligt, närmast reflexmässigt. 

”Är de icke svenska medborgare bör de snarast kunna utvisas”, skriver Ulf Kristersson.

Här börjar jag känna att något annat gått för långt i Sverige. Om din första reaktion är ”det här kan inte vara svenskar”, då har du nog fler problem än att du är arg över färg på en partilokal.

Än så länge har väl ingen speciellt bra koll på personerna bakom dådet alls?

Vill utvisa invandrare

Sedan kommer vi till nästa del i statsministerns reaktion. Att man snarast ska kunna utvisa dessa illgärningsmän.

Hur förjävligt jag, Ulf och Johan än tycker att det är att partilokaler, oavsett färg, vandaliseras så är det något direkt obehagligt i att statsministerns gut-reaction är: ”invandrare ut!” efter ett ringa brott –där vi alltså, mig veterligen, inte har en aning om vilka som utfört det. 

Det här är också ett, så kallat, sluttande plan. Där vi som majoritetssamhälle projicerar allt dåligt som händer på gruppen ”icke-svenska medborgare” och omedelbart förklarar att den gruppen ska straffas – inte lagföras som andra utan med att kastas ut ur landet.

Där Kristdemokraternas Ebba Busch står och orerar fritt om ”judisk–kristna värderingar” och hotfulla islamister.

Var det inte väldigt länge sedan någon i Tidöstyret hade något positivt alls att säga om en invandrare nu?

Har konsekvent stöttat Israel

Det ligger en bitter eftersmak över hela situationen. Vi har just nu en regering där partierna aktivt motarbetar just pro-Palestinska demonstranter.

Trots att Internationella brottsmålsdomstolen utfärdat en arresteringsorder mot Israels premiärminister för brott mot mänskligheten. 

Ulf Kristersson har konsekvent stöttat denna regerings sak och i stället, upprepat, misstänkliggjort den pro-Palestinska gruppen i Sverige. Det samma kan sägas om hela hans Tidölag.

När det kommer till arresteringsordern från ICC, då tiger statsministern såväl som Johan Pehrson. 

Men om det ska utvisas invandrare, då drar Kristersson åsiktsrevolvern snabbare än Lucky Luke. I det här fallet blir statsministern så handlingskraftig att han agerar innan han ens vet vad som hänt. Det är signalen vi får.

Så beter sig inte en ledare mogen sitt uppdrag.  Politisk kommunikation brukade inte se ut såhär. Vi brukade inte prata såhär om varandra.

Skrämmande på allvar

Vi har här också, givetvis, demonstranter som tycks ha provocerat av regeringspartiernas hållning och begår idiotiska dåd. Huruvida dessa är svenskar eller invandrare är, i ärlighetens namn, för mig fullständigt ovidkommande. 

Men för statsministern är det uppenbarligen högaktuellt.

Det skrämmer mig på allvar.