Ungefär en vecka per månad blir Josefin Söderlund Bohlin, 35 år, otroligt trött, nedstämd och självkritisk. Hon har svårare att koncentrera sig och tycker det är ansträngande att vara social på kontoret.

All kraft går till jobbet på bekostnad av fritiden, hemmet och relationerna. 

– Jobbet tar all energi och jag blir så slut att jag inte orkar träffa mina vänner eller träna, laga mat och tvätta. Jag går och lägger mig samtidigt som barnen. Jag har lärt mig att det får bli så här för att det ska funka de där veckorna. 

Om hon inte anpassar sitt liv leder det till utmattningskänslor. 

PMDS, en mer allvarlig form av PMS, är skälet till att ovanstående symtom återkommer. Och hon är långt ifrån ensam. 

Premenstruella störningar 

De vanligaste premenstruella störningarna är PMS och PMDS. Symtomen uppstår perioden mellan ägglossning och mensen. 

PMS (premenstruellt syndrom) kännetecknas av en rad olika symtom som humörsvängningar, irritation, ångest, uppblåsthet och trötthet. 

PMDS (premenstruellt dysforiskt syndrom) är en mer allvarlig form av PMS. Symtomen kan vara så svåra att de upplevs som symtom man kan få vid depression och ångest. Skillnaden är att symtomen avtar när man får mens och oftast är helt borta efter mensen. 

Källa: 1177

Upp till var tredje kvinna i fertil ålder drabbas så hårt av premenstruella störningar som PMS och PMDS att det påverkar deras arbetsliv, relationer och hälsan, visar en ny studie från Karolinska Institutet som kommer att publiceras om några veckor. 

Risken för sjukfrånvaro och arbetslöshet är mycket större för kvinnor med premenstruella störningar jämfört med kvinnor som inte har det. De tvingas ofta ta ledigt för att hantera sitt tillstånd, kämpar med minskad produktivitet och har svårare att koncentrera sig på sina arbetsuppgifter. 

Även Josefin Söderlund Bohlin märker att hon har svårt att fokusera och är mindre produktiv när hon drabbas av sin PMDS. Att hon jobbar som samhällsplanerare på en kommun och därmed har möjlighet att jobba hemifrån, underlättar mycket.

– Jag är privilegierad som har ett flexibelt jobb där jag kan styra ganska mycket själv. Om jag hade behövt vara på plats på jobbet åtta timmar om dagen så skulle det nog påverka mig ännu mer, säger Josefin Söderlund Bohlin. 

”Får så himla mycket kraft”

Samtidigt är hon övertygad om att produktiviteten i det långa loppet jämnar ut sig. 

– Efter att jag har haft PMDS kan jag i stället få så himla mycket kraft, energi och fokus.

Hon resonerar vidare kring att grundproblematiken är att människors produktivitet förväntas vara konstant, varje dag, hela året om.

– Det är så mycket som pockar på i livet. Man kanske har en sjuk släkting, är i en relationskris, sover dåligt eller har sjuka barn. Allt det tänker jag påverkar människors möjlighet att producera.

Att kunna anpassa arbetstiden ser hon som en lösning: att jobba mindre vissa dagar, att jobba mer vissa dagar, att interagera med kollegor ibland, och jobba mer ostört ibland. Men hon har aldrig tagit upp sin PMDS-diagnos med en chef. Det känns för stigmatiserat. 

– Jag är rädd för att ta upp det för att det känns som man förstärker gamla unkna fördomar om att kvinnor skulle vara opålitliga på grund av hormonella förändringar. 

Hon tror att en större förståelse för premenstruella störningar skulle göra det lättare att prata om det på jobbet. Det kan leda till att kvinnor med PMS och PMDS skulle känna sig mer förstådda och mindre självkritiska.   

– Att det är okej att säga det öppet precis som man pratar om andra grejer öppet. Som när någon har migrän, eller måste hämta barn från förskolan. Det har folk förståelse för. 

Behöver inkluderas i arbetsmiljöarbetet

Och hon tror att arbetsgivare skulle tjäna på att ha större flexibilitet och ökad förståelse för premenstruella störningar. Det skulle minska sjukskrivningar och psykisk ohälsa bland anställda. 

– Har man personal som mår bra så är det större sannolikhet att de jobbar kvar och gör ett bra jobb, säger hon. 

Mycket av det Josefin Söderlund Bohlin beskriver stämmer överens med forskarnas slutsatser. De tycker att det behövs mer kunskap om premenstruella störningar på arbetsplatser. De tycker även att det ska inkluderas i arbetsmiljöarbetet. 

– Det behövs mer öppen kommunikation och anpassningar som flexibel arbetstid för de här kvinnorna. Det skulle hjälpa många, säger Hang Yu, medförfattare till studien. 

Josefin Söderlund Bohlin betonar hur många kvinnor det är som drabbas av premenstruella störningar regelbundet. 

– Det är inte ett självvalt tillstånd. Det bara är så. I stället för att vi ska överanpassa oss hela tiden, är det något som samhället borde anpassa sig till.