Vad är rättshaveristiskt beteende? 

Ett beteende som innebär att man driver sin fråga hårt och har svårt att backa och ta in andra perspektiv än sitt eget. Oavsett om man har rätt eller inte. Tonen är misstänksam, kritisk och hotfull, vilket kan bli obehagligt trots att personen håller sig inom lagens ramar. Ett nej eller ett avslag kan ses som ett tecken på en konspiration.

Vad är skillnaden mellan en rättshaverist och ett rättshaveristiskt beteende? 

Begreppet rättshaverist bottnar i den psykiatriska diagnosen kverulansparanoia. Men det har vidgats och man pratar nu även om rättshaveristiskt beteende, alltså någon som har mer eller mindre av sådana drag. Ofta är personerna på många sätt välfungerande med arbete, familj och sociala relationer. Men kan i några specifika frågor gå utanför ramarna för det rimliga och professionella.

Vilka drabbas? 

De som jobbar i kommuner, till exempel anställda på kontaktcenter som är invånarnas första kontakt. Förtroendevalda i facket som ska stötta medlemmar. Eller medarbetare i kundtjänst. Det handlar ofta om arbetsplatser där det finns en skyldighet att ge service eller där det finns en offentlighetsprincip där man måste lämna ut handlingar och är skyldig att svara. 

Hur märker man om man möter en sådan person? 

Det är vanligt med en lång, omständlig berättelse. Juridiska termer används, men på fel sätt, på grund av ett ointresse för hur rättssamhället fungerar. Mängder av handlingar begärs ut. Petimäter-frågor ställs. Samtal spelas in. Många versaler, understrykningar, utropstecken. Dramatiska bilder, som ”fackförbundets svar var en verbal våldtäkt”, ”djurskyddsinspektörerna är SS-soldater”. 

Är de oftast män? 

I beskrivningen av diagnosen för rättshaverist (kverulansparanoiker) sägs det rent ut ”det är en man som…”. Historiskt var det nästan bara män som fick diagnosen. Men i och med att begreppet vidgats till ”rättshaveristiskt beteende” finns både män och kvinnor. Män agerar oftast i frågor som rör ekonomi, trafik och lagliga rättigheter. Kvinnor oftast i relationella sammanhang, som anhörig eller smådjursägare.

Hur bemöter jag dem? 

Behåll lugnet. Bli inte oförskämd. Ge inte igen, för det triggar beteendet. Försök inte anstränga dig extra för att göra personen nöjd, det blir inte bra för det. Ju mer du interagerar med personen desto mer kraftfullt blir beteendet. Gör det du måste göra för personen, men inte mer. 

Kan man bli av med beteendet?

Ja, med kognitiv beteendeterapi, KBT. Det handlar om en form av beteendestörning. Är det även kopplat till vanföreställningar så kan det finnas medicinsk behandling. Men personer med det här beteendet är svåra att nå – de tror att det handlar om samhällets brister, inte om deras egna. 

Källa: Jakob Carlander, legitimerad psykoterapeut och kursledare inom rättshaveristiskt beteende.

Slukar resurser

1 procent av dem som kommer i kontakt med myndigheter dit man kan vända sig med klagomål eller om man blivit felaktigt behandlad har drag av rättshaveristiskt beteende, enligt en studie som två australiensiska rättspsykiatriker gjorde (Lester & Mullen, 2006). 

Samtidigt slukar den här gruppen mellan 15 och 30 procent av resurserna. Det kan upplevas som väldigt problematiskt och även bli en arbetsmiljöfråga.