Christer, 72, skadade sig för livet på jobbet – får 5 500 mindre i pension än kollegorna

Christer Gustafsson älskade jobbet som elektriker på Nea i Köping. Ingen dag var den andra lik. Han trivdes med att sköta sig själv och åka ut på olika uppdrag, skriver Tidningen Elektrikern.

En lång period var han på värmeverket i Köping. Men så en dag 1992 skulle allt förändras.

Christer Gustafsson, som då var 40 år, skickades ut på ett jobb på en bilfirma i Köping. Han klättrade upp på en stege för att dra ut en kabel till en pump utanför. Då vreds stegen på ett sätt som gjorde att han föll av den.

Han föll tre meter och landade med huvudet rakt i det hårda betonggolvet. Höger ansiktshalva skadades svårt, käkbenet gick av och han fick en kraftig hjärnskakning.

– Jag var medvetslös i ett dygn. När jag vaknade upp låg jag på Köpings lasarett, säger Christer Gustafsson.

Fick stroke

Huvudet röntgades med magnetröntgen. Sedan skickades han vidare till Västerås. Läkarna var rädda att han skulle drabbas av dubbelseende och där fanns den medicinska expertisen för det.

Christer Gustafsson fick aldrig dubbelseende. Däremot drabbades han av minnesförlust.

– Hemma kunde jag gå ut och vattna blommorna. Sedan gick jag direkt in till frun igen och sa ”jag går ut och vattnar blommorna” varpå hon utbrast; ”men det har du ju nyss gjort”.

Christer Gustafsson åkte då till biblioteket och lånade böcker om hjärngympa. Han började med mindmapping för att träna minnet.

På hjärnskadeenheten i Västerås fick han mer hjälp med minnesträningen. Det fungerade.

Jobbade snart heltid igen

Efter ett år var han tillbaka på jobbet igen. Snart jobbade han heltid igen. Det gjorde han fram till 2007, då han fick en stroke på grund av sin hjärnskada.

Christer Gustafsson blev sjukskriven igen och fick tillbaka hjärntröttheten och minnesförlusten.

När han kom tillbaka till jobbet orkade han bara jobba fem timmar per dag med fortsatt sjukpenning. När den tog slut beviljades han livränta på 25 procent.

– Arbetsgivaren var alltid stöttande och hjälpte mig att anpassa arbetet och arbetstiden.

”Känner mig straffad”

Under de nästkommande åren fick Christer Gustafsson runt 120 000 kronor om året i livränta.

Han hade det därför skapligt ekonomiskt, i alla fall fram till pensionen när han fyllde 65.

– Då fick jag inte livränta längre. Jag fick ju inte full pension heller på grund av mina sjukskrivningar. Jag känner mig straffad för att jag råkade ut för en olycka på jobbet. Varför ska livräntan sluta betalas ut efter pensionen? frågar han sig.  

Christer Gustafsson arbetade fram till 67 års ålder, fem timmar per dag. Därefter jobbade han åt Veterankraft en tid för att dryga ut inkomsten som pensionär.

Hans pension är på 19 000 kronor i månaden. Efter skatt får han bara ut 14 000 kronor.

Startade egen firma

För några år sedan startade han en egen firma där han erbjöd trädgårdstjänster till mestadels pensionärer.

Men efter både pandemi och dåliga ekonomiska tider i samhället går den verksamheten inte längre runt.

– Min pension är dessutom cirka 5 500 kronor lägre före skatt jämfört med mina jämnåriga arbetskamraters. De som inte varit långtidssjukskrivna eller haft livränta. Men det finns så klart dem som har det värre än jag. Jag har ju dessutom min frus inkomst att räkna med, säger Christer Gustafsson, som nu hunnit fylla 72 år, och tillägger:

– Jag tror att om jag hade fått sjukersättning istället för livränta så hade det kunnat inneburit en bättre ekonomi för mig.

Elektrikerförbundet: ”Olyckligt”

Michael Benthin, centralt ansvarig ombudsman för försäkrings- och pensionsfrågor på Elektrikerförbundet, tycker att det är olyckligt att Christer Gustafsson fått så mycket lägre pension är kollegerna.

– Det är olyckligt, men det är så systemet fungerar. Livränta är ju kopplad till arbetet, för inkomsten du går miste av på grund av din arbetsskada, säger han.   

Artikeln är tidigare publicerad i Tidningen Elektrikern som tillsammans med Arbetet och fem andra titlar ingår i LO Mediehus.