Med anledning av Arbetsmiljöverkets rapport (Arbetet 18/10) kring hot och våld mot skolans yrkesgrupper väljer jag nu att höja rösten. Jag höjer rösten i ett ämne som få verkar vilja prata om.

Regeringen har gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att redogöra för och analysera de anmälningar som görs om allvarliga olyckor, tillbud och arbetsskador som rör hot och våld mot lärare och andra yrkesgrupper inom skolväsendet.

Resultatet är horribelt. De senast tio åren har hot och våld i grundskolan och gymnasieskolan ökat med över 150 procent. Nu, regeringen, är det upp till bevis. Kommer ni att agera på Arbetsmiljöverkets rapport?

Ingen politiker, tjänsteperson eller rektor verkar vilja höja rösten kring våldet i den svenska skolan. Men det gör jag. Jag kräver insatser för att förbättra förutsättningarna för en säker och trygg arbetsmiljö.

Våldet i skolan måste upphöra

Skolväsendet och dess huvudmän måste stärka det systematiska arbetsmiljöarbetet och vidta särskilda åtgärder för att undanröja risker för hot och våld i verksamheten. Hoten och våldet mot oss som arbetar i skolan måste upphöra nu. 

Vi måste också inse att det är en kostsam historia för Sveriges skattebetalare. Våra gemensamma resurser hade behövt läggas på att skapa en riktigt bra skolgång för våra barn och ungdomar, i stället för att hantera arbetsskador, tillbud och sjukskrivningar, och personal som väljer att se sig om efter andra jobb.

Flykten från skolorna är redan ett faktum. Att hitta och behålla personal med utbildning och erfarenhet är kanske svårare än någonsin. Antalet sökande till lärarutbildningen är den lägsta siffran sedan 2013. Då är det ändå inte lärarna som drabbas hårdast av våldet.

Elevassistenter är värst drabbade

Rapporten från arbetsmiljöverket visar tydligt att det är elevassistenter som är värst drabbade. De som anställs för att det finns särskilda behov och som ska försöka få skoldagen att fungera för alla.

Idén har funnits att skapa ett bildspel för att övertyga de som kan påverka mer än jag och mina arbetskamrater. För jag tänker att fler behöver ta del av de bilder vi som skyddsombud i skolans värld får skickade till oss. På blodiga och blåslagna ansikten, armar, ben, ryggar och magar som är resultatet av slag, sparkar och bett när planer på förebyggande insatser inte funnit eller prioriterats.

Jag hoppas att det inte ska behövas. Det borde räcka med att läsa Arbetsmiljöverkets rapport och konstatera att vi som arbetar i skolan har haft rätt hela tiden.