– Vi gör vad vi kan för att få fart på hjulen! 
 
Det har varit finansminister Elisabeth Svantessons huvudbudskap när hon presenterat statsbudgeten. Och det som får hjulen att snurra i ett land som styrs av Moderater, Sverigedemokrater, Liberaler och Kristdemokrater – ja, det är skattesänkningar. 

I teorin behöver det förstås inte vara något dåligt.  
 
Stimulansåtgärder, som skattesänkningar, ger hushållen mer pengar att konsumera för, och det kan lindra den ekonomiska nedgången. 

I verkligheten kan pengarna som går till sänkta skatter också göra underverk någon annanstans – till exempel i skolan. 

Var tionde förskola kan läggas ned

Fackförbundet Sveriges Lärare presenterade i början av månaden en rapport vars innehåll, helt ärligt, är svårt att ta till sig. När lärarna själva berättar hur läget är i för- och grundskola är situationen nattsvart. 
 
I två av tre svenska kommuner görs nedskärningar inom skolan, och i höst har många lärartjänster försvunnit. Förskollärararna blir färre. Facket talar om ”de värsta nedskärningarna på 30 år”, med varningar om att 6 000 förskollärartjänster kan försvinna och att upp till var tionde förskola kan tvingas stänga. 

Samtidigt larmar Kommunal om att 2 000 av deras medlemmar som arbetar i skolan – i huvudsak elev- och lärarassistener – blivit av med jobbet i år. 

Det här hade man naturligtvis kunnat göra något åt. Men istället har vi en finansminister som, under den värsta inflationschocken på tre decennier, pekar ut välfärden som boven i dramat. Inflationsbekämpning, fick vi veta, innebar att skolan, vården och barnomsorgen inte fick de resurser de behövde. 

Skatterna sänktes hur som helst, även då. 

Rika män får mest i skattesänkning

Nu påstår regeringen att vi är ur den värsta krisen och fortsätter på samma väg. Bränsleskatterna sänks, flygskatten slopas, skatten på investeringssparkonton (ISK) sänks, och inkomstskatterna sänks samtidigt som gränserna för när man ska börja betala statlig inkomstskatt höjs. 

I kronor och ören räknat går det mesta av skattesänkningarna till manliga höginkomsttagare.

En undersköterska som tjänar 29 000 kronor i månaden får 154 kronor mer att röra sig med, medan en fondförvaltare som tjänar 70 000 kronor i månaden får närmare 900 kronor mer. 
 
Att den största delen av det aviserade reformutrymmet går till skattesänkningar som primärt gynnar affärsflygande män grusar förhoppningarna om ordentliga satsningar på välfärden.

Det kommer att slå hårt mot både de som arbetar i välfärden och mot alla oss som är beroende av den – oavsett om vi har ont eller gott om pengar,” konstaterade Arena Idés chefsekonom Elinor Odeberg nyligen. 
 
Precis så är det förstås också när det gäller skolan. 

Gängen rekryterar i skolan

På kort sikt betyder nedskärningarna färre elevassistenter, nedlagda skolor, färre kuratorer, halvklasser som blir helklasser, sämre stöd till elever med särskilda behov och ökad administrativ börda för lärare och rektorer.

Fler sjukskrivningar. Sämre utbildning. Mindre pengar till skolor och förskolor där barnen kommer från lågutbildade familjer med låga inkomster. 

På lång sikt betyder det ett sämre samhälle. 
 
Skolbesparingarna kommer dessutom att få störst konsekvenser på platser där alla är överens om att skolans uppdrag är som viktigast. Skolkuratorn Anna Hoque har förklarat i Svenska Dagbladet att kriminella gäng redan skickar spioner till skolorna för att kartlägga utsatta barn. De är lättrekryterade. 

Trösta sig med fondkontot

I bostadsområden och stadsdelar där politiker kräver att lärare ska hjälpa till att förhindra nyrekrytering till kriminella gäng, har man samtidigt sparat så hårt på skolorna att lärarfacken menar att arbetsmiljön är ohållbar.

De får väl trösta sig med den sänkta skatten på ISK nu. 

Att regeringen i våras tillsatte en utredning för att undersöka hur häkten och anstalter kan få undantag i plan- och bygglagen känns som en tanke. 

För att parafrasera en text av Parisa Amiri: Om man är oförmögen att satsa på skolan i dag, är det likbra att bygga en massa fängelser inför framtiden.