Kortare arbetstid splittrar LO: ”Inte tillräckligt”
Seko ställer inte upp på LO:s gemensamma krav i nästa års avtalsrörelse. Förbundet vill se skarpa krav om arbetstidsförkortning, något de andra förbunden i stället vill utreda. Det framgick vid en pressträff där förbunden skulle presentera sina gemensamma krav i avtalsrörelsen 2025.
Seko vill se skarpa krav på arbetstidsförkortning. Något övriga förbund inte kunnat enas om.
– Vår uppfattning är att LO-kongressen tydligt tog ställning för att arbetstidsmåttet måste sänkas. Vår uppfattning är dessutom att det arbetet bör påbörjas här och nu. Det finns ingen tid att vänta, skriver Sekos ordförande, Gabriella Lavecchia i ett sms till Arbetet.
Vill ha skarpa krav på kortare arbetstid
– Vi tycker inte att förslaget som lämnades till LO:s representantskap är tillräckligt och att det dryga halvår vi haft på oss sedan kongressen borde ha kunnat leda till ett annat resultat, fortsätter hon.
Om det innebär att förbundet helt ställer sig utanför den så kallade LO-samordningen är oklart.
– Det innebär att vi hade en annan uppfattning där vi tycker att arbetstidsfrågan skulle ha funnits med i kraven redan nu. Men det innebär inte automatiskt att vi med detta säger att vi ska stå utanför samordningen. Den frågan kommer vi att diskutera internt och ytterst är det en fråga för vår styrelse att ta ställning till.
Arbetstiden ska utredas
Det gemensamma beslutet från de övriga 12 förbunden är att arbetstidsfrågan ska hanteras i en utredning. Frågor som behöver besvaras är på vilket sätt arbetstiden ska förkortas, hur mycket, och om det ska ske genom att LO-förbunden förhandlar var för sig eller gemensamt. ”Det går inte att hafsa iväg”, enligt LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.
– Ju mer man tittar på frågan om kortare arbetstid, ju mer inser man hur komplex den är, säger Marie Nilsson, ordförande för IF Metall, som har drivit krav på arbetstidsförkortning i 30 år.
– Det finns flera sätt att förkorta arbetstiden, från kortare veckoarbetstid till mer semester. Och olika förbund har olika verklighet att utgå från. Vi var inte redo att driva gemensamma krav på arbetstidsförkortning redan nu, säger Kommunals ordförande Malin Ragnegård.
Men att utreda är en dålig idé, tycker Gabriella Lavecchia från Seko.
– Den utredningen hade man ju i så fall kunnat tillsätta direkt efter LO-kongressen så att den hade kunnat vara klar nu. Vi tappar tid helt i onödan, samtidigt som våra medlemmar förväntar sig att vi levererar på detta område, skriver hon till Arbetet.
Låglönesatsning och mer betalt för mertid
Trots splittringen anser LO:s ordförande, Johan Lindholm, att förbunden är överens.
– Samordningen är ett styrkebesked, säger han.
Det handlar bland annat om att man är överens om en låglönesatsning och krav på högre ersättning för mertid, alltså övertid för deltidsanställda.
Handels ordförande Linda Palmetzhofer är särskilt glad för mertidskravet, som är extra angelägen för avtalsområden där många arbetar ofrivillig deltid.
– Det är en jätteviktig fråga för bland annat butiksanställda. Många deltidsanställda tvingas ständigt jaga fler timmar. Kanske för att arbetsgivarna har för slimmad organisation eller för dålig bemanningsplanering. Om ersättningen för mertid blir högre ökar arbetsgivarnas drivkraft att ge de anställda fler timmar på kontraktet, säger Linda Palmetzhofer.
Viktigt för Kommunal
Inte bara inom handeln, utan även bland Kommunals medlemmar är det vanligt att arbetsgivaren använder deltidsanställda som ett billigt sätt att anpassa personalstyrkans storlek uppåt och nedåt.
Kommunals ordförande Malin Ragnegård nämner personlig assistans och hushållsnära tjänster som branscher där arbetsgivare har satt i system att låta deltidsanställda jaga extra arbetstimmar, så kallad mertid, för att kunna försörja sig.
– Nu är vi överens i LO om att mertid ska kosta mer för arbetsgivarna. Frågan är uppe på dagordningen efter domarna i EU-domstolen om diskriminering av deltidsanställda, och vi ser ett fönster för att driva den.
Arbetsgivarna kritiska
På arbetsgivarsidan är man som vanligt kritisk till att LO-förbunden kräver extra satsning på de lägsta lönerna. Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef på Almega, är upprörd.
– Vilken verklighet lever facken i? Arbetslösheten är 8,5 procent och varslen duggar tätt. Att i det läget kräva att Sveriges redan höga lägstalöner ska höjas ytterligare kommer bara göra det ännu svårare att få ett jobb för dem som står utanför arbetsmarknaden, säger Stefan Koskinen.
Samordning trots Seko
Den avtalsrörelse som nu har inletts underlättas av att LO-förbunden är samordnade, bedömer Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo.
– Det är alltid bra om samtliga LO-förbund är med. Men personligen tror jag inte det har någon större betydelse att Seko nu står utanför.
I den förra avtalsrörelsen behövdes medling i fem fall där fack och arbetsgivare var oense om LO:s låglönesatsning.
– Låglönesatsningen blir komplicerad att hantera även den här gången. Å andra sidan, LO gör alltid en låglönesatsning och det brukar gå att lösa.
LO:s krav i avtalsrörelsen
Här är de krav som LO-förbunden ska driva gemensamt i förhandlingarna om nya kollektivavtal 2025:
Bättre betalt för deltidsarbetare
När deltidsanställda arbetar mer än de timmar som de har i sitt ordinarie schema (så kallad mertid) ska de få mer betalt än sin vanliga lön.
Hur mycket mer har LO-förbunden inte preciserat. Men ersättningen för mertid ska ”justeras upp så att diskrimineringen av deltidsanställda upphör”.
Låglönesatsning
Här får förbunden välja mellan två metoder.
Den ena är att de lägsta löner som får betalas enligt kollektivavtalen (de kallas ibland minimilöner) ska höjas. Och den höjningen kommer i en del fall vara kraftigare än löneökningarna i stort. Det gäller där avtalets lägsta lön är lägre än 25 000 kronor.
Den andra metoden innebär, lite förenklat, att löner under 29 100 kronor i månaden ska höjas med ett bestämt antal kronor, inte med den procentsats som ska gälla för ökningen av löner över 29 100.
Procentsatsen är inte fastslagen ännu – den bestäms av facken inom industri kring månadsskiftet oktober – november. Men för att illustrera kan vi anta att procentsatsen blir 3,5 procent. Då ska alla löner under 29 100 kronor i månaden räknas upp med 1 018 kronor. På en lön på exempelvis 24 000 kronor motsvarar detta 4,24 procent.
Det här betyder dock inte att varje anställd som har lön under 29 100 är garanterad 1 018 kronor mer i månaden. Vad som händer är att på arbetsplatser där många har löner under 29 100 kommer dem samlade potten för löneökningar bli större än om man hade nöjt sig med 3,5 procent.
Förbunden accepterar inte att anställda i låglönebranscher tvingas ”betala” sina procentuellt sett högre löneökningar med försämringar av arbetsvillkoren.
Kraven drivs gemensamt
De förbund som deltar i LO-samordningen är skyldiga att ställa upp med sympatiåtgärder för att stödja förbund som har svårt att driva igenom de gemensamma kraven.
Senast den 29 november ska varje LO-förbund svara slutgiltigt på om man ska vara med i samordningen.
Avtalsrörelsen 2025
Över 500 kollektivavtal ska omförhandlas under avtalsrörelsen 2025.
Totalt berörs mer än 3,4 miljoner anställda. Det är så gott som hela den svenska arbetsmarknaden.
Den 31 mars löper 220 kollektivavtal ut. Bland annat de viktiga kollektivavtalen inom Industriavtalet, men också viktiga avtal för handeln och restaurangbranschen samt kommuner och regioner.
Konjunkturinstitutet har bedömt att lönerna långsiktigt kan öka med 3,5 procent per år. Det skulle innebära en högre löneökningstakt än under större delen av 2000-talet.
Datum att hålla koll på i avtalsrörelsen
1 november (cirka)
Facken inom industrin presenterar sina avtalskrav, inklusive siffror på de löneökningar man begär. Därefter beslutar LO:s styrelse om siffrorna i LO-fackens samordnade avtalskrav.
20 december
Facken och arbetsgivarna i industrin byter avtalskrav med varandra. Samma sak gör Kommunal med Sveriges kommuner och regioner. I januari börjar de förhandla. Det gör även bland andra parterna i handeln.
31 mars
Kollektivavtalen löper ut för anställda i industrin, handeln, kommunsektorn och många andra. Nu bör de första avtalen för industrin vara klara. De sätter ”märket” för övriga avtal på arbetsmarknaden.
30 april
Nu löper kollektivavtal ut för bland annat bemanningsanställda, byggnadsarbetare och många tjänstemän. Andra yrkesgrupper följer efter. Innan året är slut ska 3,4 miljoner anställda ha fått nya avtal.