Flera lagförslag från departementen har den senaste tiden fått forskare att dra efter andan.

Fifflandet från klimatminister Romina Pourmokhtari i förra veckan är ett tydligt exempel. Vår miljöminister censurerade då helt sonika Naturvårdsverkets mest kritiska rapport om hur hennes klimatpolitik skyndar på klimatkrisen.

Men ofta finns inget gediget underlag alls när ett beslut tas, vare sig öppet eller censurerat.

Tiden för att förbereda en lag har minskat kraftigt. I stället hastas lagarna igenom utifrån ett politiskt och ideologiskt ställningstagande.

Det här märks tydligt både i arbetsmarknads- och klimatpolitiken. Forskare och kunskap har blivit en bristvara i regeringens arbete.

Och vad värre är, det har blivit tydligt att man hellre lyssnar på tokideologerna i högerextrem alternativmedia än på sakkunniga experter och forskare.

Det märks tydligt inom klimatfrågan.

Pourmokhtari rabblar tok

En av de mer tongivande när det gäller klimatet, Jens Ganman, utsågs av tidskriften Fokus till årets svensk 2022. En tid därefter dömde han ut en studie som visade att 2023 troligen var den varmaste som någonsin uppmätts. Han kallade den ”snudd på fejk news”.

Alla de forskare som regeringen, eller vår miljöminister Romina Pourmokhtari, inte längre vill lyssna på bekräftar dock bilden.

Forskare vet också att 2024 sannolikt kommer att bli ännu varmare. Forskare vet dessutom det som Europeiska miljöbyrån EEA  kartlagt under ett antal år, Europa är den kontinent som värms upp allra snabbast, vilket kommer att få konsekvenser för Europas invånare.

Ändå hör vi Sveriges miljöminister Roumina Pourmokhtari rabbla upp tokerier från alternativmedias poddstudior oftare än relevant fakta från forskningen.

Dessvärre syns en snarlik utveckling också inom arbetsmarknadspolitiken.

Utredaren låter alla skygglappar fara

I fredags slog åtta ledande fackföreningsaktiva larm om den produktivitetskommission som regeringen Kristersson tillsatte förra våren.

Kommission har nu kommit med en delrapport och två underlagsrapporter som artikelförfattarna anser vara så undermåliga att de bör slängas.

Vid en genomläsning är det också uppenbart att regeringens rapportförfattare har låtit all tidigare kunskap falla.

Det som lyfts är i stället att sänkta lägstalöner är bra för Sverige, att sämre anställningstrygghet skapar jobb och att kollektivavtal bara ställer till problem.

Bakom denna rapport till regeringen står Ratio, en organisation skapad och finansierad av Svenskt Näringsliv.

Och man tar sig faktiskt för pannan.

Kor ska leva inomhus

Den samsyn mellan fack och arbetsgivare om att kollektivavtal behövs för en väl fungerande arbetsmarknad är tydligen på väg att överges av Svenskt Näringsliv i takt med att regeringen kastar ut vetenskap och forskning och i stället förlitar sig på SD-tokerier och arbetsgivarnas lobbyister.

Ett ytterligare exempel såg vi häromdagen när en regeringsutredning föreslog att dagens lagkrav på utomhusbete på somrarna för svenska kor bör slopas.

Utredaren fann inga nackdelar alls med att stå inne jämt och hon ansåg att forskningen var bristfällig.

Det är dock fel, svarade 21 forskare i en debattartikel. All forskning pekar entydigt på att korna måste ha utomhusbete del av året för att må bra. Förutom att rabbla en massa studier kunde forskarna till och med hänvisa till den huvudstudie som regeringens utredare själv nämnde i sin utredning. I den står det att djuren måste få vara ute minst två månader om året för att må bra.

Felläst?

Feltänkt?

Trött i ögonen?

Regeringen rundar Lagrådet

Eller ett exempel på att den nya regeringen struntar i forskning och kunskap vid ny lagstiftning. Den nöjer sig med att lyfta in lite tokerier.

De utredningar som regeringen har tillsatt får i dag i snitt hundra dagar mindre på sig att utreda de nya lagförslagen jämfört med under den tidigare S-regeringen.

I våras varnade Patrik Bremdal, docent i konstitutionell rätt att lagarna som nu trycks igenom av en hänförd Tidöregering inte blir tillräckligt genomarbetade och inte är förankrade i samhället.

I våras underkände Lagrådet den snabba planen för några av de nya lagarna när det gäller gängkriminaliteten. Rättssäkerheten kunde hotas.

För regeringen verkar det dock inte spela någon roll.

Ideologi, ekonomisk vinning för högavlönade och en hel del prestige är tillräckligt starka drivkrafter för att ge nya lagar allt raskare snabbspår.