I utkanten av Reno, USA. Peter Carlsson tittar ut över Nevadaöknen och Elon Musks Gigafactory. Här tillverkas batterier och komponenter till Tesla. Under fem års tid jobbar han som inköps- och logistikchef på elbilsjätten.  

Några år senare utanför Skellefteå, Sverige. Peter Carlsson står på en höjd och blickar ut över det som ska bli hans storverk, Northvolt Ett. Numera har han blivit känd som både ”Tesla-svensken” och ”Gröne Jesus”.  

Det är något annat att beskåda sitt eget verk, och inte Elon Musks, konstaterar han i sitt sommarprat från 2021.   

Två män i formella kläder står på en scen. En av dem håller en medalj medan den andra applåderar.
Kung Carl Gustaf delar ut Guldmedalj till Peter Carlsson, grundare av Northvolt, under Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens högtidssammankomst.

Larmrapporter om lönedumpning

”Batterikampen.” ”Duellen om batterifabriken.” Det börjar med en kapplöpning mellan Västerås och Skellefteå.

När det står klart att den senare kammar hem Northvolts fabrik rapporteras det om storvinst och megajubel och Skellefteås planeringschef talar om klondykestämning i lokaltidningen Norran.  

Medan produktionen går till Västerbotten placeras utvecklingsenheten, Northvolt Labs, i Västerås. På bilder från pressträffen när beskedet kom i oktober 2017 syns ett gäng gladlynta män.

Två socialdemokratiska kommunalråd och dåvarande näringsministern, Mikael Damberg (S), med röda slipsar, och vd:n utan – han påstår sig ha slängt alla sina slipsar under åren i Silicon Valley.    

Året efter tas första spadtaget i Skellefteå och företaget håvar in miljarder genom investerare, lån och statliga bidrag.   

Men medan bygget fortskrider kommer allt fler rapporter om att det inte går rätt till.

Northvolt är byggherre men långa kedjor av underentreprenörer får facken att larma gång på gång. Om 90-timmars arbetsveckor, lönedumpning och arbetare som kryper under staket in på bygget utan att registrera sig i personalliggaren.

Bygget får också rubriker för att ha förvandlats till en smitthärd under pandemin. 

En man klädd i en gul varseljacka och röd hjälm står bredvid en byggskylt med texten "Elektrikerna" och "BYGGNADS".
Northvolt är som ett eget väsen, brukar Pierre Pettersson och arbetskamraterna säga.

– Det finns fan ingenting som Northvolt, summerar Pierre Pettersson, som jobbat som Byggnads ombudsman på företagets område i fyra år.   

Northvolt är som ett eget väsen, brukar han och arbetskamraterna säga. Men det är svårt att förklara, berättar ombudsmannen, ”kom ut hit själv i fyra år så kommer du att förstå – kanske”.  

Pierre Pettersson har inget intresse av att ”sitta och rabbla om alla jävla turer” de haft men så berättar han ändå om kaoset under pandemin, om regionala skyddsombud som nekas tillträde, om att det har varit omöjligt att ta reda på vem som ansvarar för vad på batterijätten.   

Det har varit ett otroligt jävla jobb. 

”Största ökenlandskapet om det skiter sig”

Northvolt är en stor organisation med ruljangs hela tiden, berättar Pierre Pettersson. Enkla moment som brukar ta två timmar att lösa på en byggarbetsplats – har kunnat ta två månader på Northvolts bygge.  

Mycket av tiden har gått åt till att förklara den svenska modellen, berättar han.

Facken kom in för sent, menar Pierre Pettersson. Bygget var redan i full gång och upphandlingarna klara.  

– Northvolt har allt ansvar. Till syvende och sist handlar det Northvolts byggnader. De ska se till att företagen följer den svenska modellen och har kollektivavtal.   

Om de senaste åren har bestått i att försöka släcka bränder har Pierre Pettersson tyckt att framtiden ser ljusare ut. Det här året upplever han att de fått mer gjort än tidigare.  

Byggnads och Northvolt hade kommit överens om att de nya fabriksbyggnaderna som skulle byggas skulle ha högst två entreprenörsled och kollektivavtal.

– Allt vi har krigat för har vi fått igenom.   

Men medierapporteringen har väckt en ny oro.   

– Om det skiter sig kommer Skellefteå bli det största ökenlandskapet i Norrland.

Kort tid efter att Pierre Pettersson levererat den kommentaren så kommer det mer oroande medierapportering. Betydligt mer oroande. Mer om det alldeles strax. Först en återblick.

En stor damm med klart vatten i förgrunden, omgiven av grus och gles vegetation. I bakgrunden syns industribyggnader och några fordon under en molnfri himmel.
Fabriken Northvolt i Skellefteå. När den är helt färdigställd väntas den generera runt 4 000 arbetstillfällen.  

Skellefteå växer i rekordfart

I Skellefteå växer samtidigt moderfabriken Northvolt Ett fram och allt fler människor strömmar in till kommunen för att antingen bygga fabriken eller jobba i den. När fabriken är helt färdigställd väntas den generera runt 4 000 arbetstillfällen.  

2021, strax före årsskiftet produceras den första battericellen på Northvolt Ett. Under våren 2022 presenterar företaget sina expansionsplaner: nya batterifabriker ska byggas i Borlänge, Göteborg och Tyskland. Under 2023 presenteras ytterligare en batterifabrik i Kanada.   

Skellefteå kommun räknar med att etableringen ska skapa 15 000 nya jobb. Sedan batterifabriken har etablerats har antalet invånare blivit 5 300 fler. Numera bor runt 78 000 i kommunen och befolkningsmålet ligger på 90 000 före 2030. Under det första kvartalet i år växte Skellefteå kommun snabbast i landet.  

Snabbt blir bristen på bostäder ett faktum. Bostadsbyggandet hämmas av det ekonomiska läget, hyrorna stiger i höjden, bostadskön växer och som en del av lösningen växer barackbyar fram i utkanterna av städerna. Här bor tusentals arbetare på runt åtta kvadrat.    

Arbetare sover i skrubbar med mögel

När Arbetet besökte två av barackbyarna i våras vittnade flera arbetare om att det var psykiskt påfrestande att bo där och Sveriges Radio kunde nyligen rapportera att flera övervägde att flytta därifrån på grund av de tillfälliga bostädernas standard.  

Som en följd av bostadsbristen bor även många arbetare i olämpliga hus – de sover i skrubbar, med mögel och utan brandskydd. Det har lett till att myndigheter försöker hitta fuskande hyresvärdar genom gemensamma razzior. 

– Total misär på alla sätt och vis, sa en räddningsledare till Arbetet i våras om det värsta boendet han sett.   

2023 får ett mörkt avslut med två dödsolyckor. Det ena inträffar på fabriken, det andra på bygget. Åklagare väntas väcka åtal i båda fallen. 

I slutet på juni i år kommer det också fram att tre Northvolt-arbetare oförklarligt dött på sin fritid. Polisen utreder nu fallen och Rättsmedicinalverket genomför tester för att undersöka om det finns ett samband mellan dödsfallen och kemikalier som används på batterifabriken. 

Chefer med en bakgrund på Tesla

Fler granskningar av arbetsmiljön dyker upp i medierna. Anställda vittnar bland annat i tidningen Norran om en rädsla för kemikalier, bristfällig skyddsutrustning och bristande kommunikation.   

”Ett helvete”. Så beskrev Siri Almqvist sin tid som skyddsombud på batterifabriken för Arbetet i somras. Hon beskriver två stora problem på batterifabriken: okunskap om svensk arbetskultur och osunda hierarkiska strukturer.   

Den bilden får Arbetet bekräftad av flera andra källor med god insyn i vad som händer på batterifabriken, men som inte vill framträda med namn.   

– Tyvärr har man i begynnelsen inte förstått hur en arbetsplats ska se ut och vara strukturerad i Sverige utan man har fått lära sig på vägen, säger en av dem som anser att det är uppenbart att företaget har en hierarki med amerikansk prägel.  

De lyfter det faktum att Peter Carlsson, vd för Northvolt och Mark Duschesne, vd för Northvolt Ett, båda har jobbat på Tesla som en bidragande faktor till att Northvolt är ovana med ett nära samarbete med facket.

Till bilden hör vd:ns grandiosa planer, menar en annan källa som följt framväxten av Northvolt på nära håll:  

– Peter Carlsson är ju skvatt galen. En lika galen visionär som Elon Musk. I hans huvud tror jag att han om 40 år har 400 fabriker varav 50 ligger på månen. 

Storförlust på 12 miljarder kronor

Åter till de svarta rubrikerna som kommer under sommaren. 

  • Planerna på ytterligare en batterifabrik i Borlänge skrotas.
  • En dag senare kommer det fram att biltillverkaren BMW drar tillbaka en beställning på 22 miljarder kronor. Som skäl ges att produktionen går för långsamt.
  • I Northvolts årsredovisning avslöjas skenande förluster – på 12 miljarder.  

Och så måndagen den 9 september:

I ett pressmeddelande meddelar vd:n Peter Carlsson att bolaget ”måste ta till några tuffare åtgärder” för att förbättra Northvolts finansiella stabilitet.

Enligt Dagens Industri handlar det om att lägga delar av fabriken i malpåse på obestämd tid, vilket i sin tur innebär neddragningar av personalen. I den här delen av anläggning arbetar 10 procent av Northvolts anställda, 300 personer, enligt uppgifter till DI. 

Trots det dystra beskedet hoppas kommunalrådet i Skellefteå, socialdemokraten Lorents Burman, fortfarande att Northvolt ska ha en ljus framtid.

Men han tycker att kommunen tvingats ta ett för stort ansvar för etableringen. Under en tioårsperiod har Skellefteå kommunkoncern investerat 42 miljarder, det är mer än vad en kommun egentligen ska klara av, konstaterar Lorents Burman.   

Northvolt är ”en dopad elefant”

En man med glasögon och grått hår, i en ljusblå skjorta och blå kavaj, poserar för ett porträtt inomhus framför en grön och gul bakgrund.
Nationalekonomen Magnus Henrekson.

Nationalekonomen Magnus Henrekson, professor och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning, konstaterade redan före måndagens besked från Northvolt att det inte ser ljust ut för batterijätten.

Han jämför Northvolt med en dopad elefant som ”trampar sönder saker i sin väg”. Och räknar upp miljardförlusterna, svårigheter med att få i gång produktionen och en vikande marknad – elbilshypen har svalnat.    

Smällen kan Skellefteå, som investerat miljarder för att tillfredsställa företagets behov, tvingas ta. Magnus Henrekson är tveksam till att Northvolt kommer att generera de kommunala intäkterna man hoppas på – och det kan leda till allvarliga problem, förklarar han.

 Att det finns behov för staten att gå in med pengar ser han som ett bevis på att etableringen är en dålig idé. Bara för att andra länder ”söndersubventionerar den här typen av industrier behöver inte Sverige göra det”. Han är förvånad över den industriromantiska inställningen. Förvånad över glädjeropen när man inte kan säkerställa att eventuella vinster kommer samhället till godo.   

Magnus Henrekson tror inte att en stad av Skellefteås storlek kan ”absorbera” en så här stor etablering på ett bra sätt. Att bygga ett samhälle i Sverige tar både lång tid och är dyrt. Att bostäder, vård, jobb för den som flyttar med ska hänga med i samma takt är orimligt – det tar mycket längre tid, menar han.   

– Chanserna för ett lyckligt slut där de producerar och är lönsamma, vilket leder till ett större Skellefteå med hög livskvalitet som täcker kommunens intäkter, är inte så stor, säger han.