Det är inte lätt att försöka resa hållbart i Sverige. Tåget, som i teorin är ett kanonalternativ, har visat sig inte fungera alls.  

Dyra biljetter, färre avgångar, slutsålda avgångar, sent släppta biljetter, förseningar. Och nu även nedlagda linjer. 

SJ:s vd Monica Lingegård säger till DN att pendeln mellan Uppsala och Stockholm läggs ner. Linjen är inte tillräckligt lönsam. ”Vi får inte ihop det”.

Lägger ner fler linjer

Samtidigt har de dryga 45 000 pendlarna som dagligen åker sträckan också det riktigt tufft. Tåget kommer inte. Tåget går inte. Tåget finns inte. Pendlarna får inte heller “ihop det”. 

Och färre blir det som får ihop det hållbara resandet. 

SJ har i närtid även meddelat att de lägger ner nattåget mellan Göteborg och Umeå och mellan Göteborg och Jämtland av samma anledning. Verksamheten är inte skattefinansierad och behöver gå runt på egna ekonomiska muskler.  

Lokalpolitiker i norr rasar men infrastrukturminister Andreas Carlsson (KD) säger att en upphandling inte är aktuell. Ingen kommer alltså få i uppdrag att köra sträckan. 

Från början av 2025 kommer även tågtrafiken mellan Stockholm och Göteborg att minskas kraftigt i två och ett halvt år framöver. 

Mycket snack, lite politik

Inte heller infrastrukturminister Andreas Carlsson verkar ha en plan för hur det är tänkt att människor ska kunna färdas med tåg i det här landet. Och för dem som försöker ta sig till jobbet erbjuds inga lösningar eller alternativ mer än privata aktörer. 

Detta trots snack om konkurrenskraft, om att arbetslinjen ska skärpas och att underhållet är gravt eftersatt på stora sträckor. 

Och inga av de privata alternativen har hittills visat sig fungera bättre. I alla fall inte om man ska räkna nyttan för gemene svensk.  

Kostar arbetstillfällen och välfärd

Dessutom finns inga garantier för att privata aktörer kommer att vilja skala upp eller trafikera delar av landet som eventuellt inte kommer att kunna bära sina egna kostnader någonsin. 

Därför vore det rimliga att staten, som faktiskt skulle kunna räkna hem annan vinst än bara gröna siffror hos SJ, tar både ansvar och risken. 

Och det kostar att sänka skatter. Det kostar anställda inom vården, det kostar upprustning av järnväg, det kostar lärare och elevassistenter. Och det bör kosta dem förtroende. 

50 miljoner får inte en pendlarsträcka kosta mellan två av Sveriges största städer. Men gnälliga rika ska minsann slippa skatta som alla andra.  

Offrar pendlare och klimatet

Istället för att lösa vardagsgisslet för gemene person har regeringen tillsatt en utredning i smyg för att riskkapitalister ska slippa skatta på sin lön som alla andra. Lägg därtill fler jobbskatteavdrag och skattesubventioner för poolrengöring och köksrenoveringar. 

Men någonstans i alla vändor kring siffror, upphandlingar, Trafikverkets beslut och prioriteringar så tappar man bort sig. Är det vissa enskilda sträckors lönsamhet, styrning och trängsel på spåren som ska avgöra hur vi reser? 

Vi har faktiskt ett samhälle som ska fungera. Människor ska kunna ta sig till sina arbeten, till framtida arbeten. De ska hälsa på nära och kära och resa runt i landet för nöjes skull. 

Detta samhälle är ett ekosystem, känsligt för klåfingriga snåljåpar. Den som förstår det kan också förstå att det som pågår i Sverige nu inte är något annat än ett politiskt haveri 

Att regeringen försöker plocka russinen ur kakan för att fortsätta smörja kråset på landets välbärgade på bekostnad av arbetspendlare och klimatet är inget annat än en skandal.