Sedan regeringsskiftet har attackerna mot civilsamhället exploderat.

I årets budget har Tidöregeringen beslutat att dra ned hela 500 miljoner kronor över tre år. 250 miljoner kronor försvinner i år, ytterligare 100 miljoner dras in 2025 och 2026 försvinner 150 miljoner till.

En halv miljard kronor mindre på tre år är en ofantlig summa som naturligtvis får stora konsekvenser, inte minst för dem som tidigare inte gått gymnasiet och som nu använder studieförbunden för att läsa upp till gymnasiekompetens.

– Det är just den gruppen vi måste värna, säger ABF-läraren Thorsten Born i en artikel i Handelsnytt.

Anslagen försvinner

ABF Värmland där han har sina kurser har nu fått sina anslag minskade med 3,2 miljoner kronor. Sju anställda har varslats om uppsägning.

Hans oro gäller dem som lämnas efter.

Att nå gymnasiekompetens är nämligen extremt tydligt kopplat till möjligheterna att få ett jobb och komma ut på arbetsmarknaden.

Här vi ser den fulla tragedin av Liberalernas slakt av studieförbunden, en tragedi som blir mer allvarlig eftersom den är medveten och planerad.

Det är inte de välsituerade familjernas barn, eller barn från socioekonomiskt starka familjer, som drabbas av Tidöregeringens nedskärningar av utbildningsmöjligheterna.

Att läsa upp sina betyg behöver sällan utnyttjas av barn i medel- och överklassfamiljer.

Däremot är möjligheten viktig för barn från arbetarklass med sämre möjligheter under uppväxten till föräldrastöd, till inköpt hjälp från coacher och mindre trångboddhet.

Slakten av studieförbunden är därmed en klassmarkör.

Den medvetna utsorteringen

Båda de departement som just nu verkställer dessa beslut styrs av Liberalerna.

Ändå hör vi ofta arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) och utbildningsminister Mats Persson (L) tala sig varma om hur viktigt det är att ha gått gymnasiet för att komma ut på arbetsmarknaden.

Det kan tyckas som en miss, som en tankelapsus i den liberala ideologin att i så fall inte ge bra förutsättningar att nå dit.

Men det är det inte.

Neddragningarna är en medveten, precisionsstyrd slakt av just de möjligheter som fångar upp arbetarklassens barn.

Sverigedemokraterna, som mycket aktivt ställer sig bakom Liberalernas slakt av studieförbunden, agerar alltså även i denna fråga mot svenska arbetarfamiljers intressen.

Men SD har delvis andra motiv än Liberalerna.

Som grund för sin slakt på civilsamhället och studieförbunden hetsar SD i stället mot vad de anser vara ”woke”, ”pk” eller ”solidaritet”.

Det vill säga allt som kan misstänkas vila på ett folkligt engagemang och som därför kan tänkas hota den centralstyrda politik som SD:s partistyrelse vill tvinga fram som norm för Sverige och svenskarna.

Eliten saboterar för arbetarna

Att partiet samtidigt monterar ned arbetarklassens möjligheter att läsa upp sina betyg till gymnasiekompetens är ett försumbart offer för SD-eliten.

Statistiska centralbyråns kartläggning ”Elever i årskurs 9 med högutbildade föräldrar presterar bättre” konstaterade 2021 att barn i socioekonomiskt starka hem får högre meritvärde i skolan.

Det intressanta är dock att skillnaderna försvinner om man kompenserar för de socioekonomiska förutsättningarna.

Barn från hem med lägre socioekonomisk standard klarar sig då inte alls sämre än andra barn.

Om vi ger bra förutsättningar att läsa in missad skolgång är det därmed uppenbart att vi kan skapa ett bättre liv för en rad människor och arbetarfamiljer.

Vi kommer då också att kunna höja svensk tillväxt som en bieffekt av att alla då hamnar på det ställe i ekonomin som de vill arbeta med, som de trivs med och som de har bäst kompetens för.

Liberalerna och SD har gått samman för att stoppa en sådan utveckling – om än av olika skäl – och hjälps i stället åt att montera ned livsmöjligheterna för svensk arbetarklass.

SD jublar åt att de tror sig ha stoppat ”pk”.

Och återigen måste vi konstatera att Liberalerna har tappat all liberalism.