När jag lyssnar på den offentliga debatten så finns två tydliga läger. Näringslivet och den politiska högern, som vill att marknaden ska lösa alla problem på ena sidan. På andra sidan; arbetarrörelsen och partierna till vänster som vill att staten ska lösa samhällsproblemen. 

Näringslivets fanatiska tro på marknadslösningar har visat sig göra mer skada än nytta. Men också arbetarrörelsens övertro på staten kan vara ett hinder. 

Får inte vara snöblinda

Jag är ingen motståndare till den generella välfärdsstaten, inte på något sätt faktiskt.  

Skola för alla barn och sjukvård efter behov är något av det vackraste med vårt land. Men jag kan ibland känna att vår rörelse har drabbats av snöblindhet. Alla problem ska angripas genom statlig reglering eller myndigheternas kontroller. 

Jag tror inte det bara är fel väg att gå, jag tror också att vi gör oss själva en otjänst när vi inte prövar andra vägar. Vi har nämligen verktygen. 
 
Det främsta syftet med arbetarrörelsens uppkomst var att ge den arbetande befolkningen ett bättre liv. Detta genom mer makt och inflytande. Vårt samhälle och vår ekonomi är i grunden riggad till arbetsköparnas fördel.

Staten har inte alltid varit vår vän

I systemet finns en inbyggd orättvisa som flyttar resurser och makt från arbetare till ägarna av företagen. Vår rörelses uppgift är att ändra på detta och jämna ut spelplanen. Att ge den arbetande delen av befolkningen bättre förutsättningar och mer resurser, helt enkelt. 
 
I arbetarrörelsens unga år var synen på staten ganska negativ. Staten var de rikas organisation som ofta användes mot fackföreningar. 
 
Men kamraterna satt inte på händerna och väntade på bättre tider. I stället gick man ihop och skapade något eget; föreningar. Socialdemokraterna skapades för att kunna ändra på staten. Men det slutade inte där.

Sitter och hoppas på S

Avtal mellan fack och arbetsgivare var naturligtvis huvudspåret. Förändringar och förbättringar genom förhandling. Men svensk arbetarrörelse bestämde sig också för att pröva andra strategier som kunde förbättra situationen för arbetare.

Vi skapade Konsum för att kunna få tillgång till egen matdistribution. Vi skapade Folksam för att ha kontroll över våra egna försäkringar. Vi byggde upp en rad medlemsstyrda organisationer för att kunna påverka medlemmarnas vardag till det bättre.  
 
Idag upplever jag att vi inte tänker lika offensivt längre. Vi väntar på att Socialdemokraterna ska vinna valet och förhoppningsvis levererar statlig politik som löser våra problem.

Regeringen kommer inte rädda oss

Jag tror inte arbetarklassen har råd att vänta på det. Vi måste pröva alla möjliga framkomliga vägar för att åter börja tippa vågskålen åt vårt håll. 
 
Jag vill därför uppmana alla kamrater att tänka både kooperativt, politiskt och förhandlingsmässigt. 
 
I vårt förbund, Byggnadsarbetareförbundet, brottas vi med oseriösa arbetsgivare som utnyttjar människor och den vikande konjunkturen i byggbranschen har gjort många arbetslösa.  Jag vill då inte vänta på att den borgerliga regeringen ska agera, för det kommer den inte att göra. 

Eget byggbolag

I stället kommer jag att skriva en motion till vår kongress om att vi ska starta ett byggbolag. Ett bolag som kan visa hur en bra arbetsgivare kan vara. Ett som kan visa att det går att konkurrera med bra villkor och egen personal.  
 
Min förhoppning är att fler ska tänka så här. Allt behöver inte vara att starta nya föreningar eller bolag, det kan vara gott nog att engagera sig i den lokala Coop-föreningen för bättre priser på matvaror.

Arbetarrörelsen kan inte lägga alla ägg i samma korg. Sitt inte på händerna längre utan våga pröva allt. Det har gått förr och, som sagt, verktygen finns. Nu behövs vilja och hårt arbete.

  • Kim Söderström
    Ordförande, Byggnads GävleDala