Finansministern, Timbro, Svenskt Näringsliv, SKR, Kristdemokraterna… Alla är de rasande eller oroade över att Socialdemokraterna genom Annika Strandhäll börjat fundera på om det inte kan vara dags att korta arbetstiden.

Aj, aj, aj, vilken dum idé det vore, tycker högern och arbetsgivarna. Inte minst därför att vi alla blir utfattiga om vi kortar arbetstiden.

Det har de tyckt länge. Men stödet för sänkt arbetstid är kompakt bland löntagarna. Vad beror det på?

Folk jobbar ihjäl sig

Kanske har det att göra med att den genomsnittliga arbetstiden ökat stadigt sedan 1980. Kanske har det att göra med att en arbetare i dag producerar lika mycket värde som 2,5 arbetare gjorde senast vi sänkte arbetstiden, för 51 år sedan.

Kanske har det att göra med att då, 1973, var det vanligast att ett genomsnittligt hushåll hade 40 timmars lönearbete per vecka. I dag, när hemmafruarna är utrangerade, gör ett genomsnittligt hushåll 80 timmar lönearbete per vecka. Kanske har det att göra med att livspusslet blir helt omöjligt att lägga.

Kanske har det något att göra med att vi vet att flera jämförbara europeiska länder nu både kortare veckoarbetstid och kortare arbetsliv än Sverige.

Kanske har det att göra med att över 700 000 svenskar ändå jobbar övertid varje år. Kanske har det att göra med att vi vet vad övertid gör med oss.

Kvinnor tvingas jobba mindre

Personer som arbetar över 55 timmar per vecka – det vill säga i snitt mer än nio timmar om dagen – löper 33 procent högre risk att drabbas av en stroke än de som jobbar mellan 35 och 40 timmar i veckan. Detta enligt en brittisk forskningsstudie. Att arbeta över regelbundet ökar dessutom riskerna att drabbas av hjärtbesvär och diabetes, visar andra undersökningar.

Okej, okej, okej, säger högern och arbetsgivarna. Ni får väl jobba mindre då, men då får det bli något vi löser avtalsvägen. Och ni får betala för det – genom att avstå löneutrymme.

Det är inte lite fräckt. Inte minst välfärdens kvinnor lever redan i en verklighet där usel arbetsmiljö tvingar dem att gå ned i arbetstid.

Det, mer än något annat, leder till precis den dåliga löneutveckling och den allt sämre pension som arbetstidsförkortningsmotståndare är oroade för.

Direktörerna behöver inte få allt

Men pratet om att avstå löneutrymme är pudelns kärna för högern, vilket Martin Klepke skrivit om tidigare. Om BNP-ökningen används till arbetstidsförkortning så kan mindre gå till skattesänkningar och företagsvinster.

Det är nämligen också så man måste förstå längtan efter kortare arbetid. Det är ett löfte om att det ökande välståndet inte behöver gå till direktörer och aktieägare.

Vi kan använda det för att skapa en bättre balans mellan arbete, vila och fritid.