Almedalen 2024: Ebba Busch skapar lynchstämning i Almedalen
KD-ledaren Ebba Busch tal i Almedalen var retoriskt skickligt. Det skulle fungera i vilken lynchmobb som helst, skriver Arbetets ledarskribent.
Ebba Busch budskap i Almedalen var tydligt. De som inte anammar svenska värderingar ska väck från vårt land. Ska man vara här ska man också bejaka svenskheten.
KD fortsätter alltså sin inslagna väg från EU-valet, att med en närmast chockartad tydlighet attackera andra värderingar än de ursvenska, med udden riktad mot muslimer.
Frågan är bara vad svenska värderingar är.
Nu fick vi inget svar på det. Ebba Busch kunde faktiskt bara nämna en svensk ursed, seden att köa.
Nu var det inte heller så viktigt. Hur svenskhet ska definieras är nämligen inte det viktiga. Det viktiga är att med en frenesi som påminner om tidiga Lewi Pethrusanhängares attacker mot ”syndare” peka ut dem som inte har anammat svenskheten tillräckligt mycket och därmed ska kastas ut.
Hon kallade sina utfall för ”förslag till integration”.
Det hade samtidigt ruskiga likheter med ett tal till en lynchmobb.
Talet var inte till för skapa debatt
Och samtidigt som Ebba Busch aldrig definierade vad hon anser att svenskhet är, så definierade hon heller inte vad som är dess motsats, alltså det hon målade upp som fienden, det förkastliga, som det värsta av allt.
Visst nämnde hon några exempel på detta avskyvärda, hedersmordet på Fadime Sahindal för 22 år sedan och den förkastliga könsdiskrimineringen inom delar av islam. Men talet var inte till för att skapa debatt om dessa ämnen. Den debatten pågår redan och har pågått så länge någon politisk skribent kan minnas.
Ju grövre retorik desto bättre
Den anekdotiska bevisföringen, smyckad med en stor portion ilska, var i stället till för att ena åhörarna. Efter EU-valet, som får ses som lyckat för partiet då KD inte åkte ut som det länge såg ut som, har taktiken uppenbart stadfästs.
Ju grövre retorik mot muslimer och om den hotade svenskheten desto bättre, verkar vara den nya linjen.
Den väg som länge ansetts omöjlig för KD, att bli mer höger och invandringshatande än SD och därmed stjäla röster från SD, kanske ändå är möjlig, åtminstone kan det lilla men viktiga skuttet uppåt i EU-valet för KD tolkas så.
När arbetslösheten ökar, vården går på knäna och skolorna har tagits över av marknadskrafter som skapar vinster åt sig själva i stället för kunskap åt våra barn är det naturligtvis ingen vinst för det politiska samtalet att ännu ett parti förväxlar valtal med lynchhets.
Å andra sidan har SD:s härjningar gjort oss vana.
Under tiden får de seriösa partierna ta hand om Sveriges ekonomi och samhällets utveckling.