Dagissnuten Fredrik Kärrholm har inga svar på det ökade våldet

RECENSION. Fredrik Kärrholm är moderaternas senaste stjärnskott. Riksdagsledamoten, med bakgrund i polisen, har gjort snabbkarriär på Twitter med mer eller mindre begåvade utspel om gängkriminella och det han kallar kriminell kultur. Inte sällan, såklart, gangsterrap. 

Strandvägenssnuten och blåljusinfluencern Kärrholm, mer än många andra, symboliserar det nya spännande politiska gränslandet någonstans mellan troll på sociala medier, Sverigedemokrater och Moderater. 

Hans nya Timbrobok ”Lag & Ordning: En konservativ och liberal kriminalpolitik” är ett utmärkt exempel på hur det landskapet ser ut.

Att ordet ”liberal” alls förekommer i titeln är symtomatiskt. Så har svensk borgerlighet sett ut sedan GP:s dåvarande politiske redaktör Alice Teodorescu böjade kalla sin ledarsida liberalkoservativ. 

Sammansättningen betyder att absolut inget alls av innehållet blir liberalt. Förutom eventuella skattelättnader.

Kärrholm har förstått obehandlad adhd

Ibland glimrar det till. Han verkar faktiskt ha förstått att exempelvis obehandlad adhd kan vara en del av problemet.

Kärrholms svar på detta är det gamla moderatförslaget att snabbtesta alla barn, i förorten, och sedan medicinering. Att exempelvis sociala åtgärder, utbyggd BUP och liknande insatser kan behövas som uppföljning är mer ointressant i sammanhanget.

Addera till det: att högern idag är mer förtjusta i så kallade ”tvillingstudier” än självaste Doktor Mengele. Genom dessa har man nämligen hittat rön om att sociala och ekonomiska förutsättningar inte spelar någon större roll för kriminalitet.

I stället är det genetiska förutsättningar som avgör.

En dröm för en näringslivshöger som ideologiskt har närmre till hands att ”köra ut dem” än att förespråka omfördelning och prevention.

Tidölaget har inte tid

”Efter Nazitysklands illdåd hamnade forskning som försökte förklara hur brottslighet kan påverkas av ärftliga förklaringar i vanrykte”, skriver författaren. 

Ja du, Heppo. Om du slänger in ett genetikresonemang i en bok som främst landar i att kriminalitet är kopplad till invandring från Nordafrika och Mellanöstern gör kanske inte du heller det forskningsfältet någon större tjänst.

För så är det alltså. Det är den genomgående förklaringsmodellen. Delen om exempelvis våld i nära relationer blir väldigt kort då man inte kunnat påvisa att det skiljer sig nämnvärt mellan olika etniciteter i Sverige. Men, adderar Kärrholm, gängkriminella har faktiskt närmre till våld mot och exploatering av partners.

På så vis förflyttas även den frågan till en etnisk förklaring.

Resonemanget om genetiken slutar tyvärr också ungefär med det ni fått nu. Vad vi ska göra med den informationen är inte helt uppenbart.

Kanske kan det bero på att även om det nu är så att gener spelar roll för exempelvis självkontroll, så innebär det att en mängd insatser faktiskt behöver göras för att stödja dessa individer. Och sån skit har Tidölaget inte tid med. 

De är här för att sätta folk i fängelse.

I stället går kapitlet om gener över till att bekämpa woke-ideologi snarare än kriminalitet. Det är också återkommande över bokens dryga 180 sidor. Kriminologer med en vänsteragenda och sossar i kombination med naivitet och snällism är nämligen de verkliga batikhäxorna i sammanhanget. 

Påståendet att svenskt rättsväsende genomsyrats av postmodernism och intersektionalitet är direkt befängt. Vet han ens vad orden betyder?

Några snabba påståenden: ”I Sverige finns ett stort fokus på att motverka mer generella maskulinitetsnormer och ge barn en genusneutral uppfostran.” 

Eller smaka på den här tankemackan: ”Hittills har dock ambitionen att förvandla medborgarna till androgyna varelser med könsbefriade identiteter haft begränsad framgång.” 

När hände ens det här? Har de öppnat genusdagis i Husby och Bergsjön? Är det verkligen där som problemet med den moderna gängkriminaliteten ligger?

Genusfri slutsats

Kärrholms kapitel om genetik landar i den garanterat genusfria slutsatsen ”Bete dig som en man.” 

Snabbt över till påståenden om föredömliga engelska mansideal under 1900-talets början. Där hölls ”plikt och heder” tydligen högt i alla samhällsklasser. 

Har han ens varit i England? En nation byggd på dålig tandhygien, sotlunga, ett stenhårt klassamhälle och att sedan få avsluta veckan med att ”glasa någon i ansiktet” på puben.

Men vi fattar. De är vita västerlänningar. Så. Plikt och heder, antar jag.

Han har tidigare i boken ägnat en helt kapitelinledning åt ”vanliga hederliga tjuvar”.

Dessa ska ha funnits förr i Sverige och använde inte våld i onödan, erkände lagens legitimitet och våldförde sig inte på kvinnor eller barn. I arresten pratade de fotboll i stället för att vara oartiga mot polisen.

Jag gissar att tjuvarna även bar kofot, pratade som Kenta och Stoffe samt bar mask och svart-vit-randig tröja så Kling & Klang hade en sportslig chans att urskilja dem bland Söderkåkarna där Nacka klackade in en femkrona i bröstfickan.

Men så var det förr. En av hans källor till detta Sverge? Björn Ranelid.

Nostalgisk fantasi

Har våldet blivit råare? Förmodligen. Men det här är ju bara återigen någon sorts märklig nostalgisk fantasi. Alla som är äldre än 35 och någon gång befunnit sig i verkligheten vet att det här inte stämmer.

Tankarna går till en uppstädad form av seriefiguren Rorschachs dagbok i Alan Moores mästerverk ”Watchmen”.

Vigilanten är en psykiskt sjuk och djupt konservativ man som äcklas av samhället runt honom som befinner sig i ständigt förfall. Sönderslaget av kriminella, socialister, bögar och svarta.

Ett mörker som måste bekämpas.

Sa jag att Kärrholm ingenstans i boken tar upp moralen hos de, även pursvenska, ingenjörskillar som förser tonårsgängen med vapen?

Men hur är det då med de sociala insatserna? Kan de hjälpa?

Fritidsgårdar har, enligt Kärrholms krigsdagbok, ingen effekt. Inte heller idrott. Lustigt nog alltså insatser hans eget parti lovat runt och hållit tunt kring. Om ens det.

Moderaternas Judge Dredd listar allt man faktiskt kan göra kostnadsfritt som ung i Stockholm.

”I exempelvis Rinkeby finns fritidsgårdar som är öppna varje eftermiddag och kväll i veckan. Ungdomar erbjuds kostnadsfritt musikstudio, replokal, ateljé, dansstudio, tech lounge, poddstudio och studierum.”

Huruvida detta stämmer eller ej låter jag vara osagt. Bra om det är så. Han adderar till detta att även högskolan är kostnadsfri. Då så.

Ändå finns det gängkriminella.

Ekonomisk ojämlikhet är alltså inte en förklaring och integration främst invandrarnas sak att lösa samtidigt som svenskarna tydligen sysslar med helt icke-främlingsfientlig ”White flight” om bara någon procent av grannskapet har invandrarbakgrund. Dessa nya grannars ”rasism mot svenskar” är däremot en del av problemet. 

SvD:s Paulina Neuding har nämligen en gång skrivit att hon hört det inte alls rasistiska pursvenska påståendet ”dit vill jag som blond kvinna inte åka”

Svensk rasism är däremot, enligt riksdags-Beck, hyfsat obefintlig – trots att representanter för största partiet i hans regeringskonstellation skrålade ”ausländer raus” på sin senaste valvaka.

Yttrandefriheten är ett fundament i vår demokrati och en konservativ eller liberal livssyn, skriver författaren – för att sedan konstatera att det ändå kan vara värt att motverka kulturuttryck som befrämjar kriminalitet. Hur eller vilka? Oklart, men gissar på gangsterrappare i P3.

Han jämför dessa med den typiskt helsvenska kulturen ”swingpjattar” på 40-talet. Vars utövare var mycket skötsammare och enbart störde ordningen genom att exempelvis vägra skingra sig.

Det är bara för dumt.

Kärrholm tror på bristande moral

Förklaringen Kärrholm ger till exakt allt är bristande moral. Skurkarna har ju valt att vara kriminella.

Han har väl inte helt fel i den problemformuleringen, kriminaliteten har blivit grövre. Men hur hamnade vi där och hur bryts mönstren?

Något måste göras för att bekämpa gängen. Men vad det skulle vara får inga imponerande svar i boken ”Lag & Ordning: en konservativ och liberal kriminalpolitik”. 

Tvärtom.

Kärrholms lösningar på detta är nämligen sådant som: riv miljonprogrammen helt och ersätt dem med medelklassradhus med prunkande trädgårdar, återvandring av invandrare, inlåsning av de invandrare som eventuellt är kriminella på lång tid, helst utomlands och sedan sexförbud på fängelser så de kriminella inte kan föröka sig.

Det här är alltså begåvat på nivån Hanif Bali i polisuniform, som gått med i arkitekturupproret och dragit Lawen Redars arbetsgrupps förslag för en ny svensk gemenskap skrikande genom helvetet.

Sverige har enormt stora problem med kriminalitet. Unga människor dödar varandra och oskyldiga utomstående. Vi förtjänar bättre än en dagissnut som befinner sig i ett brinnande kulturkrig.