Vårdförbundet har fortsatt sin strejk för kortare arbetstid. Det är inte bara stort och historiskt. Det är livsnödvändigt för att fler liv ska kunna tas om hand.

Det skulle också avlasta alla kvinnor som allt för länge betalat med sin kropp för att vården ska gå ihop, som idag belönas med ett återigen växande lönegap mellan kvinnor och män. 

Vårdförbundets krav är helt nödvändiga. Men vi behöver gå betydligt längre än så, och arbeta mot en trettio timmars arbetsvecka. Här kan vi inom den ideella sektorn ta en viktig roll: Vi ska inte bara hylla denna strejk för bättre arbetsvillkor, vi behöver också stötta den genom att själva ändra på arbetstidsnormen – vilket i sin tur även kommer påverka löneutvecklingen. 

Gynnar kvinnor

Vi inom ideell sektor tampas med liknande utmaningar som anställda inom vård och omsorg: vi förväntas vara engagerade och göra vårt arbete eftersom vi brinner för att hjälpa andra. Därför anses det oförskämt och själviskt att kräva för mycket av den egna organisationen.

Studie efter studie visar hur stora delar av det betalda arbetet i ideell sektor utförs av kvinnor. Samtidigt vet vi också att kvinnors arbete traditionellt och relativt sett osynliggörs och undervärderas. 

Den ideella sektorn, som idag blivit mer professionaliserad med fler anställda, skulle på många vis gynnas av en kortare arbetsvecka. Särskilt kvinnor, som idag visar en lägre grad av lycka och tillfredsställelse med livet jämfört med män som jobbar inom sektorn.

En kortare arbetsvecka behövs bland annat för att: stärka dem dåliga arbetsvillkoren, förbättra folkhälsan, stärka jämlikheten och jämställdheten och främja allas rätt till ett värdigt, balanserat och hållbart liv innan och efter pensionen.

Många tvingas arbeta mer och längre

Vår produktivitet har länge ökat men lönen har inte ökat i samma takt – inte heller har normalarbetstiden sänkts. Man skulle kunna säga att vi får betalt för 6 timmars arbete om dagen, men många förväntas vara på jobbet i minst 8 timmar om dagen.

Anställda inom både vården och civilsamhället, där många kvinnor jobbar, jobbar ofta längre än så. 

Detta är också en fråga om både löner och livskvalitet. Dagens löneökningar kompenserar inte för den ökade inflationen. Vi har nu ett perfekt läge att åtgärda det genom arbetstidsförkortning – självklart med bibehållen lön.

Många hade gärna arbetat mindre om de haft råd. Många tvingas arbeta fler timmar och år än de vill, dels på grund av den förlängda pensionsåldern, dels för att ha råd att leva nu och sen. 

Med allt detta i åtanke har vi svårt att se att någon tycker dagens upplägg, och alla det drabbar, är rimligt. Vi måste vidga vår syn på vad som är möjligt och välja det som är nödvändigt.

Dags för nya normer

Vi kommer inte komma någon vart om vi fortsätter att tröska arbetstidsfrågan genom de nationalekonomiska makromodellerna som Svenskt näringsliv, Vårdföretagarna eller SKR verkar göra i debatten.

Vi har varken tid eller råd att hoppas att denna reform ska resultera i en ökning av BNP, när vi vet hur mycket det kostar oss i övrigt. Dessutom visar den nya rapporten från Fackförbundet Kommunal att det inte behöver kosta så mycket som en del skrämmer oss med. 

Så varför riktar vi oss nu till den ideella sektorn?

Ideell sektor med dess folkrörelser och tusentals föreningar bör om någon vara de främsta förespråkarna för förkortad arbetstid. Många i vår sektor arbetar tyvärr utifrån ohållbara normer och vi kan nog alla vittna om utmattade kollegor och den minskade kreativitet som det medför.

Det är dags för nya normer! Vi vill ha utvilade, välmående medarbetare som med lust och kraft tar sig an våra organisationers mål och visioner! 

Goda exempel i vår sektor

Vi tar andras fritid och energi i anspråk när de engagerar sig ideellt med oss. Vi borde förstås kämpa för samma personers arbetssituation och för deras fritid. Tänk vilken otrolig energiboost vår sektor (och svensk demokrati i stort) kommer få, när folk har mer tid och energi utanför sitt lönearbete.

Dessutom finns flera arbetsplatser i vår sektor som redan visar vägen.  Dessa goda exempel ger oss goda förutsättningar att ändra arbetstiden utan att invänta lagstiftarna. Vi kan och bör driva frågan som ett större gemensamt mål inom sektorn. 

Det är hög tid att inse (och högljutt proklamera) faktum: Dagens 40-timmarsvecka är inte hållbar, varken för anställda i vården eller för någon annan.

Vi behöver införa en arbetstidsförkortning för alla, i alla branscher, och där kan civilsamhället gå i täten. Och arbetstidsförkortningen behöver vara märkbar för att skapa den förändring som behövs.

Dags för 30 timmarsvecka

Det är hög tid att införa 30 timmars arbetsvecka, genom en uppdaterad arbetstidslag, och att vår sektor redan idag kan börja sänka arbetstiden. Om det är några som kan organisera, ändra normer och gå i täten är det väl ändå folkrörelserna med alla våra tusentals medlemmar.

Det var över 100 år sedan riksdagen beslut om åtta timmars arbetsdag efter folkrörelsernas protester och organisering, det är dags att vi bara bestämmer oss för att ta nästa kliv. 

Ta upp det i era styrelserum, inför era kongresser, i era fackklubbar och sätt igång för att göra det bättre för de anställda – men också för att visa solidaritet med Vårdförbundet och alla dem som inte lika enkelt kan ändra arbetstiden för sig och sina kollegor.

  • Farida al-Abani
    Ordförande, Pensionsrättvisa
  • Mahi Akter
    Ledamot, Pensionsrättvisa