Muharrem Demirok behöver mer än trollpennor och antirasism
Muharrem Demirok vill profilera sig som en antirasist och SD-motståndare. Tyvärr glömmer han bort politiken och arbetares rättigheter, skriver Arbetets ledarskribent.
Det är knappast överraskande att just centerledaren Muharrem Demirok nyligen visade en liten pennsmyckning i form av ett troll i talarstolen i riksdagen.
Muharrem Demirok har under sin tid som Centerpartiets partiledare försökt axla manteln från sin föregångare Annie Lööf som riksdagens orädde SD-motståndare.
Och visst, trollpennan var en tydlig markering mot att SD nu har övergivit allt vad demokratiskt politiskt arbete betyder.
Twitterkonversationen mellan Muharrem Demirok och SD:s ideolog Mattias Karlsson där det framkom att Mattias Karlsson inte visste skillnaden på höbal och halmbal var också underhållande.
Men var är politiken?
Solidaritet med franska godsägare
Tyvärr tvingas vi konstatera att Demirok följer sin föregångare inte bara i sitt SD-motstånd utan också i sitt arbetarförakt.
Vi minns när Muharrem Demirok som kommunalråd i Linköping inledde en hetsjakt mot lokalavdelningen i fackförbundet Livs under en strejk för kollektivavtal.
Ser han fortfarande dessa konditorianställda som en maffia när de genom facket försöker få samma lön och villkor som andra konditorianställda? Att företag kan drivas utan fackligt inflytande?
I EU-valet har Centerpartiet främst profilerat sig som det parti som vill behålla de gigantiska jordbrukssubventionerna till franska och tyska bönder.
Det är i och för sig vällovligt med solidaritet över gränserna, men är det just franska och tyska storgodsägare vi främst bör solidarisera oss med?
De 96 procent av EU:s befolkning som inte är storgodsägare eller anställda inom lantbruket har i de flesta länder börjar ifrågasätt varför mer än en tredjedel av EU:s budget ska gå till stöd åt lantbruken.
Lovar gigantiska skattesänkningar
Inför EU-valet slår Centerpartiet också stort på att de är ett klimatparti.
Men det parti som nu går ut med ett skarpt försvar för kalhuggning av den fjällnära skogen i Sverige är just C. Denna skog motsvarar endast 2 procent av Sveriges skogar, och klassas enligt EU som ”internationellt värdefull och unik”.
Sverige riskerar nu höga böter till EU för att man genom kalhuggningen av skogen missar det uppsatta målet för att lagra mer kol i marken.
Nu kunde man ju tro att C vill befästa sin plats i EU-parlamentet för att få internationell hjälp att stoppa den svenska klimatskadliga överavverkningen.
Men nej, inte alls. Tvärtom. Ge skogsägare mer rätt att avverka mer. Skog ska inte bara stå utan avverkas, är C förstanamn Emma Wiesners budskap.
Inte långt efter EU-valet följer årets Almedalsvecka.
I förra årets almedalstal levererade Muharrem Demirok endast ett stort löfte. Det var skattesänkningar för 15 miljarder kronor.
Det är knappast vad Sveriges löntagare främst längtar efter.
Tidöregeringens omdisponering från välfärd till skattesänkningar har slagit mot både låg- och medelinkomsttagare.
Bra att C står upp för liberalism
Centerpartiets linje under Annie Lööf kännetecknades främst av en nyliberal avreglerings- och privatiseringsvurm. Det avspeglades också i januariavtalet som C slöt med Socialdemokraterna och Liberalerna.
Och vi fick en sönderprivatiserad välfärd, vi höll på att få marknadshyror i nyproduktion, en reform som stoppades av Vänstern och vi fick en privatiserad arbetsförmedling där förmedlingen inte alls fungerar.
Nu diskuterar Muharrem Demirok och C med SD om hur man ska försöka runda både Tidöpartierna och övrig opposition och kunna krossa Systembolaget och sälja ut vin- och spritförsäljningen i Sverige till de multinationella alkoholbolagen.
Centern lindar visserligen in det i det pluttinuttiga uttrycket ”gårdsförsäljning” av alkohol. Men som tre utredningar redan har konstaterat måste Sverige i så fall slakta Systembolaget och släppa alkoholförsäljningen till de multinationella alkoholbolagen. Vilket naturligtvis är syftet med hela lobbyverksamheten kring projekt ”gårdförsäljning”.
Så visst, vi tackar och bockar.
Att det finns liberaler som fortfarande står upp för det liberala demokratiidealet vid sidan av den socialdemokrati som alltid kämpat mot fascismen är bra.
De som till skillnad mot Liberalernas Johan Pehrson inser att det inte går att värna liberal demokrati och samtidigt samarbeta med antidemokratiska extremhögerparti som SD.
Men vi måste också se till Centerns politik.
Och där har tyvärr varken låg- eller medelinkomsttagare någonting att hämta.