Svenska medier har misslyckats med att hantera Jimmie Åkessons lögner
Payam Moula skriver om hur politiker använder lögnen som vapen och hur medierna misslyckas att söka sanningen i jakten på att framstå som opartiska.
Politiker har ljugit i alla tider. Fenomenet är inte nytt. Hanna Arendt påminner i sin essä Sanning och politik om att ingen ”någonsin betvivlat att det är illa ställt med sanningen i politiken, och ingen har väl heller räknat sanningsenlighet till de politiska dygderna.”
Lögnen är, och har alltid varit, en del av politikernas verktygslåda. Men det är när lögnen blir ett effektivt verktyg som faran blir reell.
Tisdag 14e maj 2024 blev en intensiv dag. I USA pågick det viktigaste vittnesmålet i rättegången mot Donald Trump.
De kladdigaste detaljerna kom tidigare, då porrskådespelaren Stormy Daniels i detalj beskrev sitt samlag med Trump, men det var stjärnvittnet Michael Cohens vittnesmål under tisdagen som lär bli avgörande.
Trump kallar rättegången för politisk attack
Efter vittnesmålet ställer sig Trump som vanligt utanför salen och kallar rättegången för en politisk attack, bedrägeri och hävdar att domaren är korrupt.
De amerikanska journalisterna som vant sig vid Trumps lögner har blivit bättre på att hantera dem. Numera skriver seriösa journalisterna ut att hans påståenden saknar belägg eller strider mot fakta.
Ungefär samtidigt som Trump brölar utanför domstolen i New York händer något intressant hemma i Sverige.
Sverigedemokraternas partiledare lägger upp ett sex minuters klipp där han påstår att TV4 är en socialdemokratisk ”proxykrigare” som bedriver en ”inhemsk påverkansoperation” mot hans parti och sprider ”ren desinformation”.
Detta är grova anklagelser. Om de stämmer behöver hela ledningen för TV4 bytas ut och alla involverade i Kalla Faktas reportage få sparken.
Men några belägg för sina anklagelser presenterar Åkesson inte, och vi kommer aldrig att få några. Påståendena är lika verklighetsförankrade som Trumps anklagelser.
Inga belägg för påståenden om TV4
Hur väljer då svensk media att hantera Åkessons lögner? Ett exempel från Ekot 14/5 är talande.
När Mats Eriksson intervjuar Magdalena Andersson frågar han följande: ”Men enligt Jimmie Åkesson så handlar det här om en påverkansoperation från TV4, andra vänsterliberala medier och det klägg som också utgörs av politiker som hänger på den här berättelsen och historien, hur ser du på den typen av retorik?”
Ingenstans i intervjun eller inslaget får lyssnare höra att Åkesson saknar belägg för sina grova påståenden om TV4. I stället förminskar journalisten Åkessons lögner till ”retorik”.
På så vis förstärker journalisten idén att sanning inte existerar, allt är olika narrativ att tycka till om.
Arendt varnar för vad som händer när ovälkomna sanningar reduceras till åsikter. ”Vad som här står på spel är den gemensamma och faktiska verkligheten i sig, och detta är definitivt ett politiskt problem av högsta rang.”
Vår gemensamma realitet – den väv som möjliggör att vi samlever– kan slitas sönder av organiserat ljugande för att ersättas av en fantasivärld med retuscherade bevis och manipulerade dokument.
Svenska journalister har länge misslyckats med att hantera lögnen som vapen.
Ansvarsutkrävandet för sällsynt
Efter stormningen av Kapitolium kritiserade Peter Wolodarski SVTs rapportering med orden ”Den journalistiska uppgiften är inte att vara opartisk utan att försöka söka sanningen”.
Anders Q Björkman skriver i SvD att det journalistiska svaret på Åkessons lögner måste vara att ”hålla huvudet kallt, avhålla oss från brösttoner, och fortsätta att konsekvent granska makten”.
Det låter fint i teorin, men problemet är att just granskningen är för svag. Ansvarsutkrävandet är för sällsynt.
Åkessons senaste lögner om TV4 visar att svenska journalister fortsatt misslyckas. I stället för att söka efter sanningen reducerar de sig själva till sportkommentatorer och retorikexperter.
Efter riksdagsvalet 2022 motiverade Johan Pehrson sina löftesbrott med orden ”Mitt parti består av mycket kloka människor som förstår att när man går till val så säger man en sak innan valet, sen genomförs valet, och sen säger man en sak också efter valet.”
Är det lärdomen till övriga partier inför EU-valrörelsen? Att löftesbrott fungerar?
Bristfällig politisk journalistik
Så länge en del av den politiska journalistiken fungerar så här bristfälligt så kommer politiker fortsätta häva ur sig i princip vad som helst, helt enkelt för att det är effektivt.
Om politiska partier kan basunera ut sina budskap och förvänta sig att journalister okritisk förmedlar vidare så är det vad partier kommer att göra.
Kommer vårt samhälle må bra av det? Självklart inte. Men vi får de politiker vi förtjänar, och utan bättre politisk journalistik förtjänar vi inte bättre än det här.