Sedan förra veckan är all övertid för bland andra barnmorskor och sjuksköterskor satt under blockad. 63 000 yrkesverksamma berörs när Vårdförbundet, efter otaliga kampanjer, förhandlingar och varningar till slut fick nog. 

Situationen för vårdens personal är ohållbar. Ändå verkar politiker och chefer kräva hänsyn, hänsyn, hänsyn. 

Barnmorskan Emelie berättar om en arbetsmiljö som fått en stor andel kollegor att gå ner i deltid. De orkar helt enkelt inte med vare sig tempot eller arbetsmiljön. Enda sättet att inte krascha är att gå ner i arbetstid – och då offra lön, SGI och pension. 

Dödliga konsekvenser

Vill man ha ett illustrativt exempel på hur orimlig ordningen är i svensk sjukvård kan man söka sig till Skaraborgs sjukhus. Här var läget så pressat redan innan blockaden att man var tvungna att stänga ner hela avdelningar som en förebyggande åtgärd.

Vården går alltså runt helt på att personalen arbetar mer än vad vi anser vara rimligt. 

Och till och med i konflikt visar vårdpersonalen hänsyn. För visst är det så att människor i vårdens strejk kan ha dödliga konsekvenser. Men det har även den systematiska underfinansieringen. 

Detta är inte ens en strejk. Trots otaliga somrar där man pressats att flytta sin semester. Trots pandemin och sveket med skyddsutrustning som dröjde på tok för länge. Trots utmattning, knäckta kollegor och omöjligt så kallat livspussel. 

Svaret: det kostar pengar

Ingen i Sverige behöver säga till personal som arbetar inom vården att prioritera sina patienter, detta gör de utan att någon ber dem – varje dag. Men att de, med de små verktyg de har, nu försöker få oss att inse att hela vårdapparaten snart rasar samman borde få fler att reagera. 

Parallellt med blockaden pågår en stor och viktig debatt om arbetstidsförkortning. Den är bra, nödvändig. Den kan mobilisera trötta, slitna människor som känner av den sänkta skattekvoten på andra ställen än i plånboken. 

Det kommer ropas ”livsfara”, ”AI”, ”effektivisering”, ”privatisering”. Syna dem som ifrågasätter Emelie.  Och visst, det går att peka finger. Det har inte enbart varit partier på högerkanten som burit ansvar. 

Det kommer att varnas för systemkollaps och det kommer pekas på ineffektiva organisationer. Men ingen kommer ha svar. För svar kostar pengar, det kommer vi inte ifrån. 

Två saker måste hända

Nu behöver två saker hända. Det ena är att vi som anser att alla förtjänar någon form av fritid ska slippa arbeta mer än heltid. 2024 måste detta vara bottenplattan på svensk arbetsmarknad. 

Det andra är att Socialdemokraterna går fram med en politik som erbjuder alternativ till den underfinansierade vård vi har idag. Kliva ifrån neddragningar och satsa 

Den stora politiska skiljelinjen är välfärd. Ska vi ha en sådan behöver vi betala. Vill vi inte det måste vi i alla fall sluta kräva det omöjliga av den personal som trots vanskötsel jobbar där.