Ni har säkert sett några av alla de avstannade byggprojekten.

Svenska städer håller på att bli lika sargade av urgröpt berggrund som under 1960-talets satsningar på miljonbyggen.

Skillnaden är att då byggdes nya hus. Nu står allt stilla.

Byggnadsjobbare som under 30 års tid inte har varit utan arbete en enda dag finner nu att de är uppsagda och att ingen byggfirma längre har plats för dem.

Och trots en ökning av konkurserna i byggbranschen med nära 60 procent, med 600 konkurser under de senaste tre månaderna, blundar regeringen häpnadsväckande demonstrativt för Sveriges uppenbara och djupa byggkris.

Något nytt investeringsstöd blir det inte. Inga nya pengar och inga andra åtgärder har heller föreslagits från Tidöregeringen.

I stället sänker regeringen frejdigt a-kassan för alla de byggjobbare som blir arbetslösa.

Skadeskjuter byggbranschen

Det är minst sagt en frapperande handling från en ansvarsfull regering. Men finansminister Svantessons ambition är inte att vara ansvarsfull.

Hennes ambition är i stället att svälta ut byggnadsarbetarna så att de snabbt tar ett annat jobb.

Hur snabbt det går kan diskuteras men naturligtvis kommer byggnadsarbetarna till slut att hitta andra jobb i andra branscher när byggbranschen genom regeringens passivitet har drivits i botten.

Och Elisabeth Svantesson har därmed lyckats skapa ännu en katastrof som byggbranschen nu varnar för: att branschen dräneras på yrkeskunnande.

När krisen vänder har de som burit på 30 års yrkeskunnande gått till andra branscher.

Svantesson är därmed nu på god väg att allvarligt skadeskjuta en av Sveriges främsta sektorer.

”Fick inga löften”

Redan förra sommaren lyckades fack och arbetsgivare få ett rundabordssamtal med landsbygds- och bostadsminister Andreas Carlson (KD) om byggkrisen.

Krisen hade då gjort att de svenska byggföretagens byggplaner på ett år hade mer än halverats, från 57 000 till 27 000 bostäder per år.

Den totala bristen på stöd i den budget som levererades i höstas blev dock en stor besvikelse. Inget av det som branschen hade sett som absolut nödvändigt hade hörsammats av Tidöregeringen.

Och konkurserna och uppsägningarna fortsatte.

Mer än ett år senare, i mars 2024, hade Byggnads, Byggföretagen, GS-facket och Trä- och Möbelföretagen ett nytt möte med bostadsministern där även statssekreterare från finansdepartementet och näringsdepartementet deltog.

GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöös ord efter mötet var dock tydliga:

”Vi fick inga löften om någonting”.

Byggbranschen är oerhört konjunkturkänslig och drar med sig andra branscher i såväl upp- som nedgång.

Det är alltså långt ifrån bara byggarbetares arbetstillfällen som äventyras vid en byggkris.

Denna konjunkturkänslighet inom byggbranschen har man tidigare från olika regeringar kunnat använda för att stabilisera konjunkturer genom att tillämpa tidsbestämda, tillfälliga rotbidrag.

Miljarderna rinner bort

Sedan den borgerliga regeringen förvandlat rotbidraget från en metod att stabilisera konjunkturer till ett ständigt bidrag till rika hushåll har denna möjlighet helt gått förlorad.

Och ungefär samtidigt som fack och arbetsgivare träffade bostadsminister Andreas Carlson om byggkrisen räknade Stockholms Handelskammare i februari samman vad byggkrisen i sin helhet kunde betyda för svensk ekonomi.

I grundscenariot, baserat på Konjunkturinstitutets prognos över Sveriges ekonomi, leder byggkrisen till ett produktionsbortfall på gigantiska 413 miljarder kronor fram till 2030.

Det är 413 miljarder kronor som regeringen helt i onödan låter rinna ut från svensk ekonomi.

I ett alternativt scenario kan produktionsbortfallet öka till hela 1 060 miljarder kronor under samma tid, skriver Stockholms Handelskammare.

Det är nu en ansvarsfull regering måste agera, till exempel genom att återinföra de statliga investeringsbidragen för nybyggnation. Men denna mycket effektiva metod för att få igång byggandet har alltså vår regering redan avfärdat utan några som helst planer på att de någonsin ska återkomma.

Svantesson badar i okunnighet

I en DN-artikel häromdagen förklarade finansminister Elisabeth Svantesson att hon ratar statliga investeringar men i stället gärna ser privata investeringar.

Statens betydelse för att främja privat ekonomisk utveckling, en konst Sverige har varit världsledande i, verkar dock vår nuvarande finansminister bada i okunnighet om.

Och i stället sänks alltså a-kassan, både för de byggnadsarbetare som sägs upp och för anställda i alla andra branscher som i byggsammanbrottets spår också blir uppsagda.

Naturligtvis ger det inga jobb och ingen ekonomisk utveckling, men det gör svenskarna fattigare.

Vilket verkar vara vår högerregerings och deras stödparti SD:s enda ambition.