I dag släpps de sista biljetterna till finalen i Eurovision song contest 2024 i Malmö, ett evenemang många varit barnsligt peppade på. Loreens andra mellovinst tar Eurovision till Malmö – och med den diskussionen om Israels krig och ockupation i Palestina.

Redan i januari skrev 1 005 svenska artister under en uppmaning att utesluta Israel från startfältet. Arrangörerna själva menar att evenemanget inte är eller ska vara politiskt och säger att en bojkott ”vore förödande”.

Håller verkligen de argumenten i dag?

Deltagande i ESC

Förstörelsen i Gaza har kostat över 30 000 personer livet. Expertorgan rapporterar om att krigsbrott sker löpande och att majoriteten av de döda är kvinnor och barn.

Utöver att bomba sjukhus och sprida förnedrande, avhumaniserande innehåll på sociala medier stoppar Netanyahus armé både mat och förnödenheter. Man svälter ut Gaza i realtid.

Det stöd Israel hade för att försvara sig efter Hamas attack i oktober vittrar i realtid sönder när hänsynslösheten och övervåldet väller över civila palestinier.

Det är klart att det också påverkar hur världen ser på Israels deltagande i världens största musiktävling.

Varför får Netanyahu dispens?

Sedan Putins Ryssland portats från sångspektaklet har det blivit svårare för både arrangörer och fans att ducka det politiska samtalet. Och det som tidigare gick att relativisera framstår nu bara som ett fegt skådespel.

Putin petades, varför får Netanyahu dispens?

Sport och kultur kan och bör ses som en enande kraft. Det betyder något att träffas över kulturella och etniska gränser. En högtidlig påminnelse om att alla, oavsett bakgrund, hudfärg eller kultur är människor.

Men genom historien vet vi att större internationella arrangemang använts för att dra uppmärksamhet ifrån problem eller rättsvidrigheter.

Militärjuntan i Argentina lyckades både arrangera och vinna ett VM i fotboll medan fackliga och politiska aktivister kidnappades, torterades och mördades.

Kulturell identitet

När VM i Qatar gick av stapeln vintern 2022 var det många som propsade för bojkott. De vidriga arbetsförhållanden de rättslösa migranter som byggt arenorna inför hade genomlidit var och är oförsvarbara. Men insatserna var låga. Sverige hade inte kvalat in och svenskar befann sig långt bort från evenemanget. 

Men det finns inte längre några som helst förmildrande omständigheter för vad som skett och sker i Palestina. Död, svält, hån, hat. Det pågår, det drabbar människor sedan snart ett halvår tillbaka och det kommer inte sluta om det samlade världssamfundet kräver det.

Eurovisions glittriga värld är inte frikopplad vår dystra samtid. Varför skulle den vara det? Det borde betyda något att vifta med inkluderande flaggor. Det borde betyda något att arrangera finalen i ett land vars befolkning tillhör de ynka 13 procent som idag lever i en demokrati.

Just allas lika värde har kommit att bli ett mantra som, ihop med regnbågsflaggor, förvandlat Eurovision till en väletablerad och uppskattad glitterkanon. Med sina påkostade produktioner utgör den en självklar del av den europeiska kulturella identiteten.

Brutit mot internationell rätt

Nu drar det ihop sig. Samtidigt som Malmö växlar upp inför att ta emot tusentals schlagerentusiaster bombar Israel sjukhus i Gaza. Lokalt bojkottar artister och kreatörer men varken SVT eller Eurovision vill agera. Malmö stad själva menar att de inte har makt att påverka.

Israel är alltså fortsatt med i startfältet trots att det nu konstaterats att de brutit mot internationell rätt. Trots att det av mycket att döma nu pågår ett folkmord.

Varje regnbågsflagga, fjäderboa och glitterbomb hjälper staten Israel att dölja död, förödelse och förnedring. Det borde inte gå att begå krigsbrott och ändå vara välkomna i en tävling som säger sig värna mångfald och gemenskap.

Vad betyder ens denna glittriga gemenskap om Netanyahus Israel inte stoppas? Svaret är så klart ingenting. Eurovisions värderingar dör med barnen i Gaza.