Ryssland hotar allt och alla. Men nu är vi med i Nato, hurra! Och försvaret behöver växa. Om bara några år kan 10 000 eller fler unga kallas till värnplikt.

Men landets ungdom – kanonmaten om man så vill – vill inte göra lumpen. De vill inte försvara landet.

Av de knappt 107 000 unga som svarade på Pliktverkets mönstringsunderlag i år så var det bara 36 procent som gick att kalla till mönstring.

Men 68 000 personer diskades. De uppgav att de var sjuka, skadade eller deprimerade.

Säkert. Ungdomen vill bara ligga hemma och glo på Tiktok, oja sig över sin glutenintolerans, utveckla koncept till sin Youtube-kanal, nätshoppa, ta tramadol och nodda i soffan. Det vet man ju.

Expressen har sökt upp 17-årige Elliot som ska mönstra mot sin vilja. ”Orättvist”, tycker han.

Och nu är folk arga.

Köa till smink – eller soppkök

Pliktverket funderar på att kräva in intyg från lättingarna. Den lille soldat in spe som utger sig för att ha ibs får helt enkelt skicka in papper som bevisar det. Blanketter! Så ska man alltså få syltryggsungarna att känna sig uppfyllda av pliktkänslor.

Nå, kidsen som förväntas mönstra i år är födda 2006. De har under sitt liv bekräftats som unika snöflingor i ett samhälle där allt kan underkastas marknadens logik och där allt kan köpas, inte minst skolbetyg och därmed livschanser.

De är barn av ett samhälle där maten levereras av slavar, där villorna städas av papperslösa, där nätläkare hjälper en att skolka, där apoteken säljer smink, där man drygar ut månadspengen på Onlyfans och massarbetslösheten är kronisk.

Ett samhälle där några köar när Lyko delar ut goodiebags och andra köar när kyrkorna delar ut bröd. Där den enda plikten vi har till samhället – det gemensamma – är att betala skatt och ange våra medmänniskor.

Att man känner efter innan man orkar visa försvarsvilja är kanske inte så konstigt. Ungarna är ju en direkt återspegling av det samhälle vi har byggt åt dem.

Går inte att tvinga fram försvarsvilja

Men det fanns en tid när man ansåg att det var en medborgerlig plikt att delta i nationens försvar. Det var därför de bärande argumenten för värnplikt så ofta var sociala och politiska, snarare än ekonomiska eller militära.

Det där berörde dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist inför att värnplikten återinfördes: att försvaret behöver en folklig förankring, att folket behöver ha kunskap hur man hanterar kris- och krigssituationer.

En del skulle hävda att den gamla värnpliktens viktigaste betydelse var som nationell brobyggare. Här kunde unga män – på den tiden var det bara män – från olika delar av samhällets skikt och platser träffas och bli ett folk.

Men vilka krav kan man ställa på folket i dag?

Vill vi förmå unga människor att ta ansvar så kan man förstås skärpa kontrollerna. Men försvarsvilja går inte att tvinga på någon.

Utmaningen är att återuppväcka en känsla av att vi som bor här har ett ansvar för varandra, att alla som bor i Sverige är förbundna med varandra.

Svårt? Ja, men inte omöjligt.

En gång gjorde vi det genom att ordna ett samhälle som krävde att alla skulle bidra, som erbjöd social trygghet och bra och välbetalda jobb. Som lovade att ansträngningar lönar sig och att fusk straffar sig.

Erbjuder vi de unga något värt att försvara så ska ni se att de överger både gnäll, sofflocket och puttirga tankar om sin egen viktighet.